Aftonbladet – 21 februari 1860, sida 3

hof är dock redan, efter. löneförböjningen vid förra riksdagen, i det närmaste fyldt och blir det utan tvifvel helt ocH hållet, i fall komiterades förslag, tillstyrkt af sundhetskollegium, om ytterligare någon tillökning i bataljonsläkarnes knappa löner, såsom billigt är, bifalles. Sannt är, att, ehuru förhållandet är mycket olika ou mot hvad det var för några årtionden tillbaka, vårt land ännu icke har något öfverflöd på läkare öfverhufvud taget. Under det Norge vid 1859 års början hade 332 auktoriserade läkare, hade Sverge vid samma tid 437 eller — relativt till folkmängden — föga mer än hälften så många. Detta torde härröra dels af bättre utsigter till bergning och oberoende för den blifvande läkaren i det förra landet än i det sednare, dels ock af en vanligen några år kortare lärokurs för den norske läkaren än för den svenske, hvilket sednare visserligen icke visar den medicinska undervisningens företräde i Norge, och hvarom således gäller: observandum, sed non imitandum. Det är dock en gifven sak, att läkarnes antal ökas i samma mån som deras ekonomiska ställning förbättras. 1860 års förteckning upptager redan 22 mer än föregående årets. Ur denna synpunkt finnes således intet skäl att längre uppskjuta en tidsenlig och fullständig reglering af landets läkarevård, eller att genom en halfmesyr ställa oss ett stycke efter våra lika fattiga grannländer. Hufvudsakligen genom några upplysta representanters ädla nit vid förra riksdagen reglerades elementarläroverkens angelägenheter på ett sätt, som väckte allmän belåtenhet hos alla partier. Måtte landets läkarevård oeh dermed sammanhängande ämnen röna samma öde vid närvarande riksdag ! Zz