Aftonbladet – 21 februari 1860, sida 3

nNuncraas NHOTanUuc, PiltvylL allla at YCUPIVUTAaHUEC UT landshöfdingar, hvilka otvifvelaktigt, på grund af noggrann kännedom om lokala förhållanden, bäst äro i tillfälle att bedöma orternas verkliga behof, så i detta, som i andra afseenden af allmänt intresse. Förbigående detta speciela, temligen vidlyftiga förslag och endast anmärkande, att detsamma synes uppgjordt med all möjlig samvetsgrannhet och opartiskhet, hvadan det också — i händelse af rikets ständers godkännande — bör bringa den civila läkarevården i vårt land till försvarlig och nära nog samma fullständighet, som den redan länge egt i andra civiliserade länder, är det för vårt ändamål tillfyllest, att här blott anföra de hufvudsakliga punkterna i den korta sämmanfattningen, hvarmed förslaget slutar, nemligen: å att 48 nya provincialläkare, hvardera med 1500 rår rmt årlig lön, måtte anställas och inom länen fördelas på sätt det spetiela förslaget närmare utvisar; att de hittills varande 26 extra provineialläkarebefättningarne varda på ordinarie stat uppförda, och att den vilkorligt medgifna föreningen af dessa befattningar med militärläkaretjenster — som under möten och kommenderingar ofta haft till följd ett skadligt afbrott i distriktets läkarevård — må uppböra i mån af nuvarande innehafvares afgång; att för 15 vidolika län specificerade provincialläkarebefattningar, för det mesta i Lappmarkerna och andra: fattiga och glest befolkade trakter, utöfver ordinarie löner måtte beviljas en efter omständigheterna lämpad löneförbättring, under benämning tjenstgöringspenningar; att åt en provincialläkare inom hvarje län måtte uppdragas, att, jemte vården om eget distrikt och mot särskildt arfvode, i egenskap af förste provineialläkare hafva det allmänna inseendet öfver länets helsooch sjukvårdsangelägenheter. Hvad sålunda blifvit föreslaget för utförande af den ifrågavarande regleringen af den civila läkarevården erfordrar, till nya löner och arfvoden, ett skadt Statsanslag af rdr rmt 116,800. Att denna summa är betydlig medgifves, men man måste också medgifva, att sjukvården å vidsträckta trakter, neml. de från städerna längre aflägsna, i nästan alla län är alldeles otillräcklig, hvarförutan åt den allmänna helsovården, som utgör den andra, icke mindre vigtiga delen af provincialläkarevården, hädanefter utan tvifvel kommer att egnas långt större omsorg än hittills. Ehuru hvar och en, som, med någon egen erfarenhet, om hithörande ämnen, tagit kännedom om ayssnämnde förslag, villigt skall erkänna, att det vigtiga, mål, som nu är 1 fråga, knappt torde vinnas ens med ofvannämnda summa, skall en jemförelse emellan kostnaden af civila läkarevården i vårt eget lund och våra närmaste grannländer — för att icke tala om aflägsnare och rikare — säkert icke sakna sitt intresse. I den lilla öfyersigt, som här följer, äro de utländska myntslagen reducerade till riksdaler. riksmynt. Sverge med. 3!.; millioner invånare har för närvarande 71. ordinarie och 26, extra, eller inalles 97 provineialläkare med en sammanlagd lönesumma af 132,500, rår; hvarförutan i reseersättningar år 1857 utbetaltes. cirka 36,000 rdr. Före sista riksdagen utgjorde lönen till 69 ordinarie och 20 extra provineialläkare 84,000 rår. Finland med 17, mill. invånare har för närvarande 50 provincialläkare, hvardera. med (500 rub. silfver) 1500 rdr lön och årligt reseanslag, varierande mellan 600 och 1050 rdr, eller tillsammans 35 240000 rdr. Avslaget till prövineialläkarevården, i detta länd utgör således 110 a 115,000 rår. Norge med 1V, mill. invånare, som 1850 hade 68 distriktläkare (motsvärande Sverges provincialläkare), har nu 101: distriktläkare med 4 lönegrader, deraf den lägsta Thed 1232 för de bästa, den högsta, med 2000 rår, för de norra och sämre distrikten. Hela lönesuniman utgör för närvarande 144,400 rår, hvaraf 30.800 är s. k. dyrtidstillägg, beviljadt af 1857 års Storthing efter samma norm åt läkare, som åt andra, lågt lönåde tjenstemän. Man ser häri ett exempel, och säkert icke det erida, derpå att våra, möjligen mindre ridderliga och fina men alltid kloka och praktiska grannar, soni till improduktiva ändamål och öfverflödig statslyx svårligen torde låta förmå sig att. tillsläppa mer än sina. ,,, i fråga om inre förbättringar hafva råd att icke blott hålla jemna steg med oss, utan t. o m. ätt gå ett godt stycke framföre. I Norge har man genom de bättre lönernas anslående. till de sämre distrikten förstått att locka sökande äfven till dessa; i Sverge har man stundom försökt en diametralt motsatt väg, då man t. ex. anslagit extra provincialläkares lön till ett distrikt på Läppmarksgränsen. Följden af detta experiment har också verit, att ingen sökande till denna tjenst sig infönnit. I. Norge har Finnmarkens Amt 9 distriktläkare, aflönade med 18,000 rdr, hvaremot i Sverge det till areal och folkmängd hälften större Norrbottens län har blott 4 provincialläkare, deraf den ena tjensten i brist på sökande aldrig kunnat tillsättas. Skulle det: svenska länet förses med läs kare i samma förhållande som det norska amtet, finge det 13: med summa löner 26,000 rdr. Sundhetskollegii förslag, upptagande 6 med 11,500 rdr, är således ingalunda öfverårifvet. Då läkarne i Norge så väl som i Sverge hittills haft alltför knapp) löner, så är till närvarande Storthing föreslaget, att, oberäknadt dyrtidstillägget, hvilket, eburu mindre än. hvad förra Storthinget beriljade, skulle tillsvidare fortfara, anslaget till den auvarande distriktläkarestaten skall definitivt höjas till 154,200 rdr, antagligen således med dyrtidstillägget till vid pass 170,000 rdr, hvärtill slutligen komma löner till 5 nya distriktläkare samt till, alternatift föreslagna, amtseller stiftsläkare, motsvarande här projekterade förste provincialläkare. Beviljas nu alia dessa anslag — och Stemningen pad THibget synes att vere Sågen meget gunstigs, heter det i en korrespondens frän tillförlitligt håll — så blifver, såsom af ofvanstående kan synas, den civila läkarevården fullständigare än den skulle blifva i Sverge t. o. m. under den lyckligaste förutsättningen, d. v. s. om sundhetskollegii förslag issin helhet eller med några mindre modifikationer -blefye antaget. Äfven militärläkarne i Norge, som hittills varit så klent lönade, att !;:del af, deras tjenster stå obesatta, äro hos Storthinget föreslagna till högre öner, nemligen motsvarande lika med officersgrader, som dock äro lägre i Norge än i Sverge. Beträffande förslaget till den eivila läkarevårdens rdnande i Sverge torde knappt behöfva nämnas, att detsamma — med undäntag af arfvodet till en förste provincialläkare i hvarje län, bvilket dock kommer att till fullo motsvaras af ökade. göromål — lldeles icke ifrågasätter någon löneförhöjning, hvarvill tiden ej vore lämplig; ty de s. k. tjenstgöringspengarne vid några af, de: sämre stationerna äro blott :n nödfallsåtgärd, för att till. dessa erhålla kompeenta sökande, som annårs, enligt långvarig erfarenhet i dylika fall, alldeles icke, eller blott med största svårighet; låter, sig göra, och extra Proyineialläzxares uppförande på ordinarie stat hindrar dem med detsamma att innehafva: militärläkaretjenst, hvarigenom deras: lönevilkor i sjelfva verket: betydligt nedsättas: Äfven genom distrikternas delning-få gan-Å ska många läkare vidkännas minskning i sina inkomster. Det oaktadt tofde dock det enskildta bästa böra vika för det allmännas, såvida ej. bådas billiga fordringar kunna tillfredsställas. Då sundhetskollegium upplyst, att provincialläkarnes ställning i all mänhet och deras mångsidiga, mödosamma tjensteåliggandei till vigt ock ansvarsfullhet äro mer än jemförligå med regementsläkarnes, så torde väl deraf böra följa, förr eller sednare, en större jemnlikbet i iönevilkor mellan desså båda slags läkarebefattningar. Sedan vi nu i korthet omordat sundhetskollegii