Aftonbladet – 21 februari 1860, sida 2

Vi träffas väl en gång. Nog länge jag skådat den skummande våg Mot klippiga stränderna slå, Och skådat den ensliga hafsmåsens tåg, Och önskat att följa den få; Nog länge mitt bjerta har blödit alltren, Det gör dock detsamma — han kommer nog sen! Vi träffas väl en gång vi två, Och mötas vi ej på den grönskande jord; Det sker uti himlen en gäng; Och få vi ej vexla ett kärlekens ord På törniga stigen så lång; Så gör det detsamma — vi gömma dem då. Från saliga läppar de dock skola gå, Förbytta i jublande sång! Och blånande sjöar och grönskande land Oss båda ej skilja förmå; Och få vi ej vandra tillsammans ibland, I tankarna följas vi då; Och skulle ock tanken bli fattig och arm, Så gör det detsamma — blott känslan är varm, Vi träffas väl en gång, vi två! Mathilda.