Aftonbladet – 21 februari 1860, sida 2

nsla. Det var just i den rätta tidpunkten ör att hindra Sverges nedsjunkande i den se.elslånga ofrihet och politiska dvala, som snart lerefter drabbade Norge. Den frihetslåga, som an upptände, har sedermera aldrig fullkomigt. utslocknat. Särskildt räddade Khan Sverres allmoge från den öfverhängande faran, att blifva alldeles förtryckt af utländska fogdar ch bringas i träldom under landets stormän. Detta är hans evigt minnesvärda verk. Derisenom blef han svenska frihetens morgontjerna i den nya tid, som ingick. Hurudant skulle svenska folkets tillstånd nu hafva varit, om icke Engelbrekt just i denna farans stund uppträdt till frihetens värn ? Beundransvärd och oförliknelig var han i utförande af sin sändning, lika mycket genom sin ordning och rättvisa, som genom sin snabbhet och kraft. Ehuru den bondehär, hvilken han anförde, endast bestod af vöfvade och vid krigstukt ovana skaror, som kring honom från illa landsorter sammanströmmat, besegrade han dock dermed öfvade krigsmän, flög ifrån fäste till fäste, intog dem alla och befriade landet från hårdhändta fogdar, hvilka af en utländsk konung bhifvit tillsatta. Historien ger honom härvid det enstämmiga vittnesbörd, att landets fredliga invånare under dessa stormiga tider genom honom hade säkert skydd till person och egendom. Också följde folket honom gerna med hörsamhet och Kärlek. Och när han slutligen föll för mördarens hugg, buro de den älskade, djupt sörjde anförarens lik under tårar och klägan till Örebro kyrka, i hvars chor han fick sitt sista lägerställe. Hans förtjenster hafva visserligen blifvit erkända; men man bar icke visat honom erkänsla på ett varaktigare sätt. Man har erkänt en hedersskuld, utan att söka betala dens Ja, under långa tidehvarf bar hans minne, varit alldeles missvårdadt och tyckts helt och bållet utplånadt. Man har till och med låtit det enda ringa minnesmärket vid hans graf, den: obetydliga minnestafla, som deröfver var uppsatt, förlängesedan förfalla och försvinna. Ingen inskrift, icke ens det ringaste tecken förråder nu för forskaren detta grafställe, som likv:l borde vara heligt för hvarje svenskt hjerta. Man vet numera icke en gång säkert, hvar detta historiskt vigtiga rum är. Skall en sådan likgiltighet, ja man må väl rent ut säga otacksambet mot en af folkets störste välgörare längre få fortfara? I slutet af förlidhe år utkom från trycket en samling at sånger öfver Engelbrekt), innehållande en teckning af de mest framstående dragen i bans karakter och Iefnad och åtföljd af en uppmaning till svenska folket, att värdigt visa sin tacksamhet mot denne folkI frihetens modige förfäktare. Deri framställdes tillika det förslag, att en minnesvård skulle uppställas i en park nedanför stora torget i Örebro, hvilket, när det en gång blir fullt beI bygdt i likhet med den redan färdiga delen, I säkert blir en af de skönaste offentliga platI ser någon stad-i vårt land har att uppvisa. , Hjeltens bild skulle då få sin plats midt emot kyrkans chor, der ban blef begrafven. Detta förslag vann i allmänhet bifall. Men dervid har det stannat. För atten gång bringa det från ord till gerning bafva vi förenat oss, att arbeta för detta förslags verkställande, i närmaste öfverensstämmelse med skaldens ord och med påräknande af hela folkets biträde, så att det må blifva en sanning hvad han sjöng: Åt Engelbrekt — — blef denna stod Af Sverges Kung och Svenska folket egnad., Sverges konung, med sitt för allt svenskt, stort och ädelt varma hjerta, har redan täckts förklara sitt bifall och uttalat sitt höga deltagande för detta förslag. Om Sverges folk i sin konungs bifallsord förnimmer en ny kraftig uppmaning, att äfven å sin sida taga saken omhand och gemensamt verka för dess utförande, skola skaldens ord snart blifva verk lighet. Vi anmäla härmedelst denna sak till allmänt behjertande, med full förhoppning, att den skail ådraga sig förtj .nt uppmärksamhet och mötas af verksamt deltagande. Denna anmälan ställa vi till hela svenska folket, hvars sjelfständighet och deraf följande storhet Engelbrekt genom sitt uppträdande grundade och förberedde; och särskildt till Sverges allmoge, hvars älskade höfding han en gång var, hvars sak han mot våldet ärligt och manligt försvarade, hvars frihet han för långa tider beI fästade och slutligen med sitt blod beseglade. .Å Hans ärofulla minne kan visserligen aldrig Tutplånas ur bäfderna. Men svenska folkets Tära kräfver dock, att det ej glömmer sin tacksamhet mot denne folkets man. Då det her I drar någan af sina stora män, hedrar det på samma gång i honom sig sjelf. i Fr RG Sånger af G. W. Gumelius. Örebro