Aftonbladet – 21 februari 1860, sida 1

STOCKHOLM den 21 Febr. Den svenska allmänheten tröttnar så lätt vid en sak, då den en tid varit föremål för behandling. Det är detta som de mot unionen fiendtliga agitatorerna veta, och derföre bryr sig deras organ, Nya Dagligt Allehanda, alls icke om att fortsätta någon diskussion i sak eller att till verklig vederläggning upptaga hvad som blifvit andraget, för att ställa ståthållarskapsfrågan i dess rätta dager. Hon litar på, att ingen numera orkar läsa någonting, som går ut på att reda och belysa frågan, och flera veckor bortåt har derföre hela hennes taktik gått ut på att ignorera eller med tillgjordt hån omtala allt hvad som ur motsatt synpunkt blifvit andraget, utsprida falska rykten och insinuationer, beräknade att underblåsa fanatismen och hårdnackenheten mot alla skäl och bevis, tala om det stora läger, hvari hon befinner sig, den nationalstorm, som är organiserad, med mera sådant, tjenligt att inverka på lättrogna sinnen och dem, som gerna följa med strömmen. Kunde man blott få folk att med någon noggrannhet taga kännedom om, huru frågan verkligen står, kunde agitatorerna tvingas att inlåta sig i verklig sakdiskussion, då skulle hela ånäligheten i deras påståenden och falskheten i deras ställning och det förderfliga sätt, hvarpå de söka att, kompromettera hela den verkliga unionella frågan, ligga så i en öppen dag, att derom nästan icke kunde bli några delade. meningar. Emellertid har Allehanda funnit det lämpligt, att icke synas alldeles svarslös i anledning af de båda universitetslärarnes i Upsala uppträdande, genom hvilket yxan blifvit satt till roten på de Nordströmska sofismerna och förvrängningarne af rättsurkunderna och historien. Men i den öfvertygelsen, att ingen läser några längre artiklar i ämnet, har hon icke lagt sig det ringaste vinn om: att lemna något verkligt genmäle, någonting, som inför den, hvilken något närmare följt denna fråga, kan få karakter af ett svaromål, utan blott producerat några spalter af upprepade, obestyrkta påståenden, blandade med ohemula tillvitelser. Hvad förnuftiga, tänkande och samvetsgranna menniskor, som i denna sak verkligen söka, hvad som är rätt och sanning, tänka om ett slikt uppträdande, som man finner i denna skenbara svarsartikel, det bekymrar agitatorn föga. Han har nog af att i en annan kortace uppsats, kryddad af de alldagliga otidigheterna och innebärande ett misslyckadt försök, att med uddlös penna härma hr Hazelii stil och taktik — en artikel, beriknad för den stora mängden af flyktiga läsare — påpeka denna svarsartikel såsom ett bevis på, hvilket lätt arbete det varit att nedgöra, de båda Upsalaförfattarne. Hela denna svarsartikel är så karakteristisk, att vi tro, att blutta läsningen af densamma borde vara tillräcklig, för att stadga. deras opinion, som i denna fråga vilja det rätta, men ännu hysa några betänkligheter, huruvida icke de Argusisk-Nordströmska sofismerna kunna ha någon grund. För vår del bekänna vi, att det var lika mycket hr Nordströms föredrag i presteståndet, med de deri så bjert framträdande Metternichska idderna och den uppenbara misshandlingen af historien, som På sitt sätt bidrog att fullkomligt reda och stadga vår uppfattning af denna sak, som å den andra sidan prof. Carlssons klara, enkla, på verkliga historiska fakta stödda och med en sund och frisinnad nationell uppfattning öfverensstämmande framställning. Artikelförfattaren i Dagligt Allehanda vänder sig mot professor Rydin, och det hufvudsakliga han mot honom gr OM beror på en den gröfsta förvrängning af hans yttranden, som man väl kan tänka sig.