Aftonbladet – 20 februari 1860, sida 3

Araget och dels bifallet, dels lagdt till handlingarne hvarefter ståndet åtskildes. Behöfs ingen plan för Stookholms bebyggande??) — (Insändt.) En berömd utländning, som besökte vå hutvudstad, yttrade en gång, att för inger stad i Europa hade naturen gjort så mycket och uti ingen hade menniskorna gjort mer för att skämma bort hvad naturen ämnat Detta. synes ett. hårdt tal; .men, tyvärr torde mycket i våra anstalter och förfoganden be kräfta främlingens utsago. : I städer utan målare-skönt (pittoreskt) läge såsom Berlin, Paris, m. fl., gifves ingen an nan försköning än den ä praktfulla byggna der och anläggningar.; Lyckligtvis för huf vudstaden i ett fattigt land, är Stockholm e i behof af så kostbara prydnader. Dess höj der och vatten, öar och öppna platser, erbju flande de mest omvexlande och tjusande syn. punkter, lemna rum för en. annan och långt sällsyntare art af skönhet. Också: kallar utländningen Stockholm de sköna utsigternas stad. Man behöfver blott följa denna naturiga anvisning, öppna tillfällen för dessa synpunkter, åtminstone ej godtyckligt dölja eller störa dem, för att utan alla slags kostbara anläggningar bringa vår hufvudstad till en ägring, som af ingen! i verlden kan öfverträffas. En plan för Stockholms försköning består mindre i stora byggnadsförslag än at förekomma byggnader, der de ej böra finnas. och i tillsyn öfver ordning och harmoni i de anläggningar, som göras. Naturen har dragit försorg för resten. I de flesta andra hufvudstäder, ursprungligen trångbyggda, nedrifver i-an med stora uppoffringar hela qvarter och ga:or, för att få öppna platser, och omgifver dem med praktfulla byggnader. Om man undantar det inre af gamla staden, hvilken rymlighet, hvilka platser och stränder har ej Stockholm att erhjuda och vårda, för smakfulla anläggningar, hvilka derföre ej behöfva vara dyra? Vill man se huru en försköning i Stockholm kan tillvägabringas i stort, med borttagande af blott några vanprydande byggnader, så beträkte man platsen kring Carl Johans staty. Riddarholmskyrkans befriande från sin missprydande omgifning är likaledes en stor vinst. Deremot synas de -ojemförligt större kostnaderna för granitkajen vid Skeppsbron varit bättre använda, om man för en del deraf förskaffat bufvudstadens innevånare drägliga trottoirer, ty då besagde granitkaj endast är bestämd att upptagas af landgångar, sjömän, åkare och sjåare, så kunde den med samma nytta varit mindre praktfull och dyr: Hvarje hufvudstad eger dock vanligen vissa slanspunkter, som angifva dess hufvudkarakter och som alltid framträda för -åskådarens minne. Stockholm har en mängd deraf, men hufvudpunkteti är dock platsen emellan Saltsjön och Mälaren, med slottet, Norrbro, Gustaf Adolfs torg, Riddarholmen, Carl XIII:s torg, Skeppsbron och -Carl Johans torg. Vården om allt detta, vare sig i-byggsadsväg, ordning eller sundKet, lemnhar dock åtskilligt att önska. Hvad finna vi. först i byggnadsstil? Kan något olyckligare tänkas än den nya tillbygghaden äf operabuset? Och om man kastar blicken åt motsatt -Håll, huru vanprydande äro ej de stora, obäkliga fatburarne på Riddarbolmskajen? Än fonden af Carl XIII:s torg? Man skulle tro, attingen byggnadsordning funnes i en stad, der en sådan -busrad kan läggas invid en af de mest bemärkta platser, med den ena byggnaden hög, den andra låg, den ena bred, denandra smal, ett tak brunt, ett annat grört, ett tredje svart o. sv. Och det stora nya blockhuset vid torgets sydöstra hörn, som nu bygges, huru nedtrycker det ej sin omgifning? Är det möjligt att få den harmoni i byggnader, som -utmärket andra hufvudstäder; när hvar och en blott följer sina infall? Än läget af sjelfva nationalmuseum; skulle det valts, om en plan för hufvudstadens bebyggande funnits? Hade man då dertill utsett ett ställe, hvarigenom från slottet den herrliga utsigten åt Djurgården stänges, och från Djurgården anblicken af Stockholms slott, en af de skönaste taflor i Europa, bortskymmes? Hade man då ej hellre bordt förlägga nationalmuseum till fonden af Carl XHI:s torg? Ty uppgiften att säker grund skulle der saknas för en sådan byggnad är ett misstag. Blickar man åt det amfiteatraliskt uppstigande Södermalm; så är anblicken deraf långt mindre vacker än för några år sedan, när bela massan. af hus, utgjorde en enda linie, hvaröfver Katrina .skyrka höjde sig, ensam berrskande, hvaremot nu de höga, nybyggda husen stiga upp till nära nog samma böjd med kyrkan och bryta det harmoniska förhållandet, hvilket visar, att äfven en i öfrigt icke ful byggnad kan skada effekten. när. don bi är heräknad