Aftonbladet – 20 februari 1860, sida 3

NCC Samma OmMRET och vinna samma Dual som vid ednaste riksmöte kommo de förslag till del, hvilka ifsågo förbättring i elementarläroverkets och lärarnes tällning. Om svenska brunnspredikantssysslan i ; Oarlsbad. rr — (Insändt.) Den snart förestående utnämningen till denna plats, orde väl knappast, utanför kretsen af aspirånterna lertill; emotses med någön särdeles spänd väntan, nen en och annan from önskan, om det: blifvande jalets motsvarighet mot institutionens ursprungliga iyfte, kan väl inom en vidsträcktare krets få anses 5erättigad. Under det vissa förevetandet, att den dublik, för hvars egentliga fromma denna nya stif;else uppkommmit, med högst sällsyntä undantag kan hemta uppbyggelse af en protestantisk gudstjenst, ifven på tyska språket, begränsa vi icke detta syfte inom den praktiska nödvändigheten af stiftelsen, utan iorymma villigt derinom äfven de fosterländska och högsinnade afsigter, som förstått begagna äfven detta tilfälle för att haäfda det gämla Sverges anseenidei byggder, der detta en gång ståttZpå en ärofull höjd: Hvilketdera af dessa syften, den ene eller denandre behagar sätta i främsta rummet, så förfelas ofelbart bådadera, derest vid utnämningen afses något annat, än kandidatens förmåga att uppbära dem båda. Olyckligtvis tyckes dock, vid mer än ett af ifrågavarande tillfällen, ännu en bevekelsegrund hafva tagit nt sin. rätt, om ej mera, nemligen om kandidaten ilerjemte skulle kunna kostnadsfritt se till godo egen helsovård. Härigenom skulle lätt det uppoehnedvända örbållande inträda, att, till prejudiee för alla öfriga samhällsklasser i vårt land, en sorts barmhertighetsanstalt skulle uppstå för presterskapet, hvilket lika mycket strider emot upphofsmännens och stiftelsens primitiva ändamål, som den strider mot läkarnes på tället oeftergifliga påstående, om oförenligheten af Parlsbaderkur -med presterlig tjensteutöfning. Om härvid en eller annan aspirant till platsen skulle med ett litet småleende hafva att invända, attmedelnog tå till buds,zatt, göra tjenstgöringen så föga betunsande, att ej ens den strängaste homöopat skulle kunna upptäcka någon inflytelse deraf isanitärt hänseende, så är härtill intet annat att svara, än att just en sådan åsigt är en ibland de lika kraftiga som beklagansvärda orsaker till att, med föga båtnad iör Sverges anseende bland främlingar, paralysera tiftelsens ändamål. Med ett ord, platsen är ej: en rmhertighetsanstalt, utan ett förordnande till tjenstsöring för så lång tid, som svenska kurgäster årlisen frequentera Carlsbad, d. v. s. 4 månader. När nu så är, är det nära oförklarligt, huru en ordinarie pastor, med egen ombetrodd själavård, med hus och hem, kan utan nödtvång söka ett sådant afbrott i iten verksamhet, hvaråt han skulle anses hafva fästat ig för lifvet, blott för att försöka sig inom ett främmande område, hvarvid inga närmare band fästa hoom. Men de, som hittills blifvit hugnade med detta örtroende, hafva icke heller alltid, om ens någonsin, nsett sig förpligtade att under hela kurtiden qvarstanna, utan när deras enskilta angelägenheter for.Irat, eller de af andra skäl känt sig hågade, att upphöra med tjenstgöringen, hafva de dispenserat sig, utan-att man hört omtalas att någon afkortning arfvodesberäkningen kommit i fråga, utan räkning slifvit inlemnad på den summa, som för hela säsonsen var beräknad, ehuru hvarje uteblifven predikan nödvändigtvis ock fört med sig en uteblifven kollekt, ch kollekterna ursprungligen äro afsedda såsom rundfond till aflöningen, hvilken staten endast iklädt ig att fylla till 750 fl., derest ej kollekterna uppgå :il denna samma, Ett mer talande bevis för nödändigheten af ett strängare val vid dessa utnämningar orde väl knappast behöfvas, än den liknöjdhet för sevistandet af sv. gudstjensten i Carlsbad, som uppenvarar sig i den almoseaktiga slutsumman af koilekerna, som gått ned derhän, att den knappast betäcer de fabulöst billiga kostnaderna för hyra af kyrka, rgelverk m. m. samt aflöning åt kyrkobetjening, så tt hela predikantaflöningen faller statsverket till ast. Tillräckliga skälsynas således tala för att, utan sägot synnerligt band af ansökningar, bekläda denna lats med personer, som dels kunna uteslutande egnasig eråt, dels besitta, såväl den presterliga som humaistiska bildning, en så bemärkt tjenst kräfver, och tt sådana förmågor icke äro ibland oss att taga på :yllan, derom torde enhvar kunna vittna, som någorunda urpnärksamt följt de kyrkliga företeelserna tomlands, och enkannerligen på den platsen. Kunde ned detta hufvudsyfte äfven den nytta förenas, som n prest kunde hemta af ett längre vistande åfräms rande ort, så torde det ligga i öppen dag, att en ngre, obefordrad prest, som har sin framtid för sig, pjemförligt mera egnar sig härför än den, som -hunit den ålder oeh den ställning, hvarvid man vanlien upphör att gå framåt. Det torde ock vara biligt; då anslaget, omkr. 1100 rår, hvarken är för stört Her för litet, utan rätt lagom för en person i en rests lefnadsförhållanden, att anständigt uppehålla .g i Carlsbad under 4 månader, med framoch återesa, att icke någon annan anledning borde få anses iltig för att afkorta tjenstgöringstiden, än det förållandet, att sv, församlingen på stället totalt upp öste sig, i hvilket fall naturligtvis af earfrodet ej törre andel kan utgå, än i mån efter tjenstgöringsiden. Ännu ett skäl förefinnes att ej på orätt båll stöfva generositet med detta anslag, då möjliga beparingar på ett annat håll torde vara på sin plats. Jet är nemligen kändt, att den evangeliska kyrkan Carlsbad, ehuru ny, redan befunnits otillräcklig, 1: b. för tyska gudstjensten, och en -ombyggnad är veslutad, om ej redan påbegynd. Härtill hafva gesom kollekter ansenliga bidrag vid de tyska gudsjensterna blifvit samlade, men en fråga är om svenka församlingen derstädes, som. generöst åtagit sig själavården för alla skandinaver och finnar på platsn, kan anse det med sin heder förenligt, att lösa ig ifrån alla bidrag till detta vackra ändamål, enast med de 50 fl., som hittills årligen utbetalts för yra af kyrka, orgel c., under s.år, Ett möjligt tverskott, för förkortad tjenstgöringstid, torde ej lämpligt kunna för en eller annan gång bembjudas, dr detta ändamål; skulle deremot inga sådana , öfverskott kunna påräknas, borde väl åtminstone en sollekt efter sv. gudstjenst vid passande tillfälle för ietta ändamål anslås, hvilken ej torde blifva så obeydlig, derest, såsom vid insamlingarne för detta äntamål efter tyska gudstjensten i samma kyrka, man tädse sett preussiska verkliga statsråd och höga miitärspersoner:ej anse under sin värdighet, att öffersaka insamlingar, personer af anseende äfven vid svensk gudstjenst der behagade för en gång följa xentplet. Rättegångsoch Polissaker. Lotsen Nicola Antonellos var 1 dåg åter inställd ör rådhusrättens 3:dje afdelning. Allmänna åklagaen stadsfiskalen Johnsson afgaf dervid sitt slutpåtåenda ark vrekada att Antonellös. då han såväl genom