Aftonbladet – 17 februari 1860, sida 3

Zill redaktionen af Aftonbladet. I Aftonbladet för den 17 sistl. December fanns införd i ikel med öfverskrift om en vepenkomite,, hvilartikel egentligen innehöll beskyllningar mot artyrelsen, dels för anskaffning af oduglig krigsel, dels ock för att af småsinne undertrycka bemödanden för denna materiels utbildning, på hvilka beskyllningar grundades dels det förmenta ofvet af en vapenkomite, dels ock förhoppningen rikets ständer skulle iakttaga behörigt misstro: 2 vid beviljandet af anslag, som regeringen äskat. denna artikel svarade undertecknad (Aftonbla1 den 2:dre dennes), och i svaret, oaflåtligen lämefter de båda beskyllningarne, sökte jag ådaga obilligheten af den förra och ovärdigheten ien sednare, — På detta svar utkom ett gensvar iftonbladet den 6:te dennes. icd all aktning för Aftonbladets vitsord om förrens sakkunskap, ådagalägger dock detta gensådan brist härpå, att det näppeligen förtjenar :206 svar, vore det ej för att tillbakavisa obefogaoch osanna insinuationer. innan författaren, hvilken vidhåller sin mening att öken med Warendorffska kanonerna varit otillckliga, och antagandet af dem förhastadt, härför ;:-mlägger sina underhaltiga skäl, förklarar han: satt han ej ämnar inlåta sig i något svaromål på artikels öfriga in ehåll om syften och ändamål, a hans kritik förmenas hafva i sigte. Denna k är,, säger han, för gammal och vanlig för att ; höfva uppmärksammas. Då jag uti min artikel icke tillmätt författaren andra syften och ändamål, än dem han sjelf högt uttryckligt proklamerat, och af hvilka det ena rar -som öfverskrift på hans artikel, och det 2 som en betonad förhoppning i slutet deraf, så författarens föraktfulla förklaring om gammal ik ete. isanning mer än förvånande. Då det tom icke är mot ändamålen som jag uppträdt, a blott mot de medel, som voro ämnade men icke ;ntjenta att befordra dessa ändamål, så är förfatens afsigt med de anförda orden svår att förstå. Yore meningen att genom den hånfulla tonen vinna ett sken af rättfärdigande för hvad af min artikels a innehålls lemnas obesvaradt, så vore detta ligen gen taktik,, men en dålig taktik. Vare ttarens mening med sina fraser hvilken som så tillbakavisar jag dem såsom obefogade. I omedelbar fortsättning af den citerade meninen yttrar författaren vidare: Hvilket behändigt sätt vore det icke för en auktoritet att få full decharge för sina åtgöranden gevom att blott anföra, det Kongl. Maj:t fastställt dess slag! Skulle Kongl. Maj:t sitta emellan för alla lag, som artilleristyrelsen ingifvit till approbation, så hatle ju gencralfälttygmästaren intet ansvar., Jag trotsar författaren att kunnna framdraga ett enda ord ur min artikel, som förnuftigtvis skulle kunna tydas derhän, att jag ville söka skydd för artilleristyrelsen bakom Kongl. Maj:ts rygg. Är den oskickliga insinuationen gjord mot bättre vetande, så är den låg. Är den tillkommen bona fide, så må deu fvas på räkningen af författarens slarf vid läsningen och dJärtsinne vid skrifning. Mig är det nog att tillbakavisa densamma såsom — osann. Kommmer så det,som skall validera såsom skäl för för förf:s beskyllning mot artilleristyrelsen för otillä ök med Wahrendorffska kanonen. vilken håller före att de 4—500 skott, som under olika förhållanden, på Olika tider oeh af olika ;rsoner, skjutits med hvardera af de båda bombanons konstruktionerna efter hr v. Wabhrendorffs stem, förr än af dessa konstruktioner beställningar började göras, ingalunda varit tillräckliga, är djerf nog att för sin mening gifva följande hufvudsakliga skäl: ty hvar och en med kännedom om artilleriet bör veta, att, utom några profskott med större laddning in den vanliga, man äfven bör skjuta minst 1000 skott innan ny konstruktion antages. Detta är en så allmän regel, att vi anse öfverflödigt att derom arda. Såväl genom detta yttrande, som genom hvad derefter om samma sak andrages, dels exempelvis rö