Aftonbladet – 17 februari 1860, sida 2

myntvärdet i landet — sjelfva farhågan, att den skulle nödgas brista i fullgörande af sina åligganden, bör aflägsnas, så har frågan om bankens konsolidering ingalunda förfallit. Regeringen har sjelf tagit initiativet i frågan och derigenom, hvilket måste räknas henne till förtjenst, gifvit tillkänna, att hon denna gång icke gör anspråk på vankovinsten för bestridande af: statens löpande utgifter. Bankoutskottet har tillstyrkt regeringens förslag, för så vidt det afser bankens deltagande i det nya utländska jernvägslånet. Utskottets betänkande, i denna del redan bifallet af bondeståndet, förekommer sannolikt 1 morgon i de öfriga stånden. i Förslaget, som äfven vi anse godt och välbetänkt, har från alla sidor blifvit mött med sådant bifall, att det efter all anledning går igenom i alla stånden utan anmärkningsvärdt motstånd. Det är således onödigt att derom vidare orda, och vi inskränka oss till att påpeka. att banken, genom inköp för sina vinstmedel af statsobligationer till belopp af 4 millioner rdr, dels ökar sin grundfond, sin behållna förmögenhet, med denna summa, dels placerar denna grundfondstillökning uti värdepapper, som böra med lätthet kunna afyttras eller pantsättas i utlandet mot klingande valuta, för den händelse metalliska kassan skulle utsättas för så stark påtryckning, att en sådan åtgärd blir behöflig. I förhållandet mellan metallisk kassa och utelöpande sedelstock inträder derigenom icke någon förändring. Genom denna operation vinnes den dubbla fördelen, att bankens säkerhet blifvit betryggad genom en ökad och lätt realisabel tillgång, medan å andra sidan, 1 betraktande deraf att banken är ett statens eget verk, någon skuldsättning för staten icke effektivt inträder, för så vidt det här ifrågavarande beloppet angår, förr än banken sättes i nödvändighet att afyttra obligationerna; emedan intill dess räntan å obligationerna endast aflemnas af ett statens verk till ett annat, för att i detta andra verk blifva i form af vinstmedel för ständerna disponibla. Bankoutskottet -har emellertid ansett sig böra föreslå ständerna att begagna tillfället att göra äfven en del af bankens redan nu innehafvande grundfondsvalutor: mera lätt realisabla än de för närvarande kunna anses vara. Det är derföre utskottet i 3:dje punkten af sitt betänkande n:o 17 föreslagit utbyte af riksgäldskontorets äldre, från 1808 års krig sig daterande obligationer; jemte ett belopp armåns ackordsamorteringsfondsobligationer, tillsammans å ett belopp af 4 millioner, mot en motsvarande summa af obligationer i det nya utländska jernvägslånet, hvilket för detta ändamål skulle nominelt ökas med ett motsvarande belopp utöfver hvad ständerna ämna verkligen upplåna. Det är otvifvelaktigt, att en sådan åtgärd skulle, ur bankens synpunkt betraktad, vara fördelaktig och än ytterligare betrygga bankens ställning. En sanning är också, attstatens skuld derigenom i verkligheten icke på minsta sätt ökades. Men åtgärden (som redan blifvit af bondeståndet afslagen) möter dock ur statens och det allmännas synpunkt åtskilliga betänkligheter. Till en början måste den numera, sedan banken genom deltagandet i jernvägslånet redan ökat sin fond och kommit i besittning af ett icke obetydligt belopp i utlandet säljbara papper, anses icke vara af något trängande behof påkallad. Men dertill kommer den ganska vigtiga invändning, att Sverge, genom en dylik åtgärd, skulle öfvergifva den fördelaktiga position, hvari det nu befinner sig, att kunna säga, det vi icke hafva någon statsskuld annat än för Produktiva ändamål, en omständighet, som säkerligen icke är utan sitt värde just för de stundande lånenegociationerna. Det tillgodohafvande, som banken haft hos riksgäldskontoret, har hittills icke upptagits såsom statsskuld, och det torde knappast vara skäl, att för de utländska lånekontrahenter, som skulle taga reda på sammanhanget med den nominella förhöjningen af lånet, framlägga dessa minnen från åren 1808—9, hvilka varit förgätna till och med inom landet afalla andra än dem, som behöft göra sig förtrogna med bankooch riksgäldsverkens räkenskaper. Det skulle möjligen äfven kunna ifrågasättas, huruvida det nu vore formenligt att höja lånesummans belopp sedan ständerna genom ett föregående beslut bestämt lånets storlek. Hr Kock: har i sin reservation mot förslaget f amställt äfven några andra invändningar, som synas oss förtjena afseende. Vi tro således, att denna åtgärd — fastän, vi medgifva det, ur bankens synpunkt onekligen fördelaktig — icke kunde undgå -att leda till en inveckling af förhållandena, som knapvast kan anses för det allmänna önskvärd, hvarföre, och då-den icke synes vara af något oundvikligt behof påkallad, utskottets framställning i denna del icke torde böra till någon ständernas åtgärd föranleda. Statsutskottets — utgiftsafdelning lär i dag. vid fortsatt handläggning af femte hufvudtiteln, hafva tillstyrkt följande af K. M:t äskade extra anslag, nemligen: för ett nytt ångqvarnoch bageriverk å Stämholmen i Karlskrona, 78.000 rår, för öygghadsarbeten och anskafningar vid flottans stationer, 200,000 rdr samt