Aftonbladet – 17 februari 1860, sida 2

Bankens konsolidering har under en lång följd af riksdagar varit inom representationen påyrkad. Talrika röster ha fordrat att bankens vinst; eller någon del deraf måtte för ändamålet anvisas. Ständerna hafva dock allt hitintills låtit förmå sig att, til fyllande af de ständigt vexende statsbehofven, riksdag från riksdag anvisa den upplupna bankovinsten. Under loppet af 1857 och de följande åren inträffade emellertid i metalliska kassan en hastig minskning, som väckte på flera håll allvarsamma farhågor, icke blott att denna kassa skulle kunna nedgå till det minimum, då det åligger bankostyrelsen att vidtaga extraordinära åtgärder för anskaffande af metallisk valuta, utan att till och med bankens vexlingsförmåga verkligen kunde, åtminstone för något ögonblick, sättas på spel. De sistförflutna åren ha dock gifvit den vigtiga erfarenheten, att oaktadt de utomordentliga påkänningar, som naturligtvis egtrum under en tidpunkt, då ett plötsligt: och brådstörtadt liqviderande af landets handelsskulder egt rum, metalliska kassan dock icke nedgått lägre än till omkring 13 millioner, d. vy. s, städse hållit sig minst 3 millioner öfver det minimum, vid hvilket först extra-ordinära åtgärder behöfva vidtagas. Man har, med andra ord, vunnit den erfarenhet, att äfven under en tryckt affärsställning och de mest ofördelaktiga konjupkturer sedelstocken likvälicke nedgått under 43 millioner rdr, och att således den medgifna rättigheten, att utgifva sedlar till belopp af 30 millioner utöfver be. loppet af metalliska kassan, i sjelfva verket icke synes förenad med några vådor. Men då i betraktande tages, dels attdeunder tiden upptagna statslånen tilläfventyrs gjort påkänningarne mindre starka än de derförutan blifvit, dels ock, att i afseende på en institution, med det vigtiga åliggande som riksbanken — åliggandet nemligen att upprätthålla