Aftonbladet – 16 februari 1860, sida 1

i Sverge genomföras med relativt ringa ansträngning å nationens sida, emedan vi ega en stående arme, som i sina leder kan upptaga beväringen, till följd hvaraf den sednare under fred blött en kortare tid behöfver öfvas, Men i stater, som icke hafva någon sådan stående armå, hvilket är faliet med de flesta, der blir förhållandet annorlunda. Der måste sjelfva eväringen, d. v. s. befolkningen inom vissa åldersklasser, bilda den stående armån, men till följd deraf äfven en längre tid, ja i åratal, qvarbållas under fanorna. Att ett sådant system skall trycka vida mera på nationen än det hos oss gällande, är klat. Preussen har drifvit det till 3na yttersta potenser, derigenom alt det enligt regeln i hela tre års tid qvarhåller den manliga hefölkningen under fanorna; till följd af det skadliga inflytande detta system likväl haft på nationens utveckling, har man derstädes alltjemt sett sig nödsakad till beständiga jerokningar, hvarigenom det allt mer och mer blifvit kringskuret; och den dag torde ej vara långt åflägsen, då man helt och hållet) I nödgas öfvergi.va detsamma. I de flesta andra länder deremot har man gått en medelväg samt genom lottning blott uttagit en viss Procent af hvarje .ldersklass, men äfven qvarI hållit denna procent ännu längre under fanorna, ända till 7 eller 8 år och derutöfver, för att erhålla tillräcklig tid till dugliga soldaters bildande. I de större staterna har man alven, enligt hvad ofvan visadt är, haft ett relativt mindre behof af krigsfolk samt derföre icke behöft upptaga hela åldersklasser. Hela detta konskriptionssystem, fastän moraliskt byggt på orättvisa och slump, är dock i materielt hänseende vida fördeiaktigare än det Preussiska; såsom en nödvändig raildring, förekommer likväl vid detsammå friköpningseller legningsrätten. Men i Sverge, der beväringen blott 30 dagar hålles under? fanorna, finnes intet skäl hvarken för konskriptionen, som är en orätt visa mot alla, ej heller förfriköpningen och legningen, som är en orättvisa mot de fattige. Sverge behöfver äfven, till följd af dess läge och dess grannskap med Ryssland, såsom nyss visadt är, vida mera krigsfolk än de flesta andra stater relativt till befolkninIgen. Skyldigheten att under fredstid öfva sig för fäderneslandets försvar, den förnämsta af alla medborgerliga pligter, måste i våra civiliserade tider alltid blifva en tung, fastän oundviklig börda. Men om den lika trycker På älla,så blir den Jättare att bära. Vi äro öfvertygade, att det missnöje, som för närvarande hos bondeståndet är rådande med hela I beväringsinrättningen och isynnerhet med exerCistidens ur militärisk synpunkt likväl så nyttiga förlängning, i betydlig mån skulle mildras, om legningsrätten upphörde och om alla samhällskla ser Adeltoge i exercisen; detta vore förmödligen äfven säkraste utvägen till erhållande af beväringsbefäl och till institutionens utveckling i allmänhet. Men att under sådana omständigheter ytterligare föreslå friköpningsrätten, ett blott illa maskeradt försök att införa konskriptionen, vittnar om föga Insigt i tidens kraf. Långt ifrån att förminska beväringsinrättningens börda, såsom den välmenande afsigten förmodligen varit, ökar den densamma 1 väsenidtlig mån och ger hela Institutionen en prägel af orättvisa, som smånDingom måste göra den förhatlig. Man vill äfven veta, att inom bondeståndet, hvilket frågan i främsta rummet gäller, missnöjet med hela förslaget redan är lika stortsom allmänt. . Orättvisan af den föreslagna åtgärden t-rde icke vara svår att lägga i dagen. Må man blott följa oss i nedanstående beräkningar. I Sverge födas årligen omkring 50,000 persoher af manligt kön. Häraf uppnå i medeltal 30,000 årligen beväringsåldern. Af dessa återiBen hafva enligt hittills gällande förordningar blott 20,000 bhfvit approberade till va-Penöfning; de återstående 10,000 hafva ettdera undanhållit sig eller också blifvit kasserade på grund af sjuklighet eller undermålighet. Till följd af de nu föreslagna skärpta bestämmelserna i afseende på undanhållning, äfvensom undermålighetens undanrödjande såsom ett hinder för krigstjenst, törde deras antal, söm på grunl af lyte elleribållande sjuklighet blifva förklarade såsom oduglige för krigstjenst, allra högst kunna uppskattas till Således skulle åf hvarje klass minst 25.000 man approberas till krigstjenst, hvilket för alla 5 klasserna gör 123.000 man, eller, öm man afdrager under tiden döde och af annan orsak afgångne,irund summa 120,000 man, : Nu föreslår komitn på grund af regerinSens instruktion, att af nämnde 25 000 man i hvarje klass blott 10,000 skola exerceras; fill följd af K. Maj:ts proposition skulle deremot hälften af de approberade, d. v. s. 12,500 man, få friköpa sig från exercisen; återstoden skulle Vapenöfvas. Enligt den förra beräkningen skulle man således få 50.000 man exercerad beväring, enligt den sednare deremot 65.000 man. Ofvanär Visadt, att — om man fortfarande vidhåller iden att blott insätta beväringen till ett förhållande af 45 till 55 i stammen, hvilket likväl bufVudsakligen gäller infanteriet — allenast 17,358 man behöfvas af de 38.795 man armån enligt komitens förslag har att påräkna; åternä ms RA ÖS ot AR a a stoder, 21,215 man, skulle etter vanlig bei räkning förmodligen vara tillräcklig att, efter föregående utbildning i depoterna, ersätta de under. fälttåget lidna förlusterna, tilldess enl, ny åldersklass blefve disponibel. I detta fallit ehöfde man således af reserven, d. v. s. 1 de under fredstid oexercerade, blott upptaga ) 3 et manskap, som borde göra tjenst som trossIp rängar, sjukvaktare med mera dylikt, och D hvilket allra högst kunde antagas till 20 proCent af hela styrkan, d. v. s. 10,000 man för ; både armen och flottan. Enligt K. M:ts pro-g Position hade man deremot en tillgång afli 15,000 man exerceradt manskap, hvilket godt räckte till både att ersätta de lidna förlusterna och att förse armen med det behöfliga hjelpmanskapet; man behöfde då icke upp