TENSTA SET STOCKHOLM den 15 Febr. Ekorniomi-utskottet har äfven vid denra riksdag likasom vidden föregående afstyr! t de förslag, hvärigenom åsyftats att ordna ki:stendomsundervisningen i vårt land på ett mera! ändamålsenligt, mindre mekaniskt sätt. De ihom presteståndet af: kyrkoherden Wei nerström och inom bondeståndet af J: M. Lutdahblli denna syftning väckta motioner, af hvilka i den förra föreslogs, att pris måte utfästas för förfättandet af läroböcker i kr.stendomen, tjenliga för den första undervisningen; men så affattade, att katekesutanläsning Ikunde så vidt möjligt vore undvikas, -— iden sednåre åter, att icke hågon utabläsning utöfver dem s. k. lillkatekesen må för bårnäifrågakommä — ha ingendera lyckats vinna. nåsot afseendhos utskottets majoritet: Att den föreslagna reformen emellertid ickesaknat sympatier inom bondeståndet; finner man deraf; ätt gj inindre än tjugofem bland JLundahls ståndsbröder hade med horlom instämt.s En inom ridderskapet och! adelnaf friherre Creutz väckt. motion, !som afsåg dettaundervisningsämnes ändamålsenligare ordnande,! såvälinom elenåenfarläroverken som i folkskolåns hårbes Av nog: ochi tröts af föreskriftens i R. 0. 34, 1. icke med ett enda ord blifvit of utskottet vidrördi . ; De ytterstisvaga skäl; som: utskottet anfärt till btöd för sitt afstyrkande, haraf tvenneTteservanter, kyrkohörden Otterstr m och hr Lallerstedti blifvit fullständigt; vederlagda. Den fösthämnde yrkar, att korfungen måtte förordna, härd den katekes; som äreller varder antagen) må rätteligen brukas; den sednare, att såväl kyrkoherden Wennerströms som riksdags-: fulläktigen Lundahls motioner ;måtte vinna afstende. Vi anse likväl attrtill: ledning och anhållningspunkt för dem; bom verkligeh; önska :en mera genomgripande reform i detta maktpåliggande: ämne, detvi friherre! Creutz förslag framställdaryrkande måtte antågas. Skäl härtill hemta vi dels! derafy att sistnämnde förslag omfattar, såsom! redan: är nämndt, ej min? drejlärdomsskolan än fölkskolan;: således hela denj offentliga undervisningeh inom vårt land; deld ock deraf, att motionären till utgångspunkt tagit läroverkskomitånsgrundliga och behjertansvärda yttrande,i ämnet, och i afseende på folkskolan föreslagit. tillämpning af hvall komiten stadgari afseende på kristendoms: undervisningen inom lärdomsskolans 3:ne första klåsser. Läroverkskomiteån förordar, som bekant är, Fn med biblisk historia, valda bibelspråk ochi psalmverser samt Luthers lilla katekes begynnande;och genom de, .tre första klasserna sålunda fortsatt kristendomsundervisning, hvilken derpå i de högre klasserna efterhand, ytterligare skulle, utvecklas medelst läsning af Nyå testamentet, och först sednare samlas och ordhas med ledning af en utförligare förklaring, hvilken emellertid ingalunda, behöfver vara affattad i frågor och svar... Det är denna metod, hvars, antagande förordas af friherre Creutz i hans, förslag. Att en sådan metod är vida ändamålsenligare, än den hittills allmänt gängse och i våra skollagar föreskrifna, torde vara klart för hvar och en, som icke stelnat fast i gamla fördomar, eller, hvars beqvämlighetsintresse ej ; uppträder i. opposition emot det besvär, som, bibringandet af en mera lefvande kunskåp utan tvifvel föranleder. Att minnet är en! förmögenhet, som hos de unga är verkande i sin fulla oförsvagade kraft, är obestridligt; men dettai naturen gifnå förhållande måste af läraren vist och varsamt tillgodogörag, så att icke det, som är bestämdt att en; dast underlätta, måtte få bli .den förnämsta, än mindre. den uteslutande factorn vid inhemtandet af kunskaper. Hos barnet är inbillningskraften en lika mäktig själsförmögenhet som minnet. Den utvecklar sig dessutom tidigare, och derföre är det af vigt att ädla, sanna och sköna bilder framställas för barnets fantasi. Att samla, ordna och i en viss följd sammanställa det sålunda inpräglade är åter en funktion, som under lärarens lednin må öfverlåtas åt minnet, hvilket sålunda får att göra med det lefvande, med bilder, i stillet för med det döda, med ordformler. Först sednare blir det förståndets sak att utur det konkreta utleta de lagar, de reglor, som bestämma idgernas och tingens förhållanden. Detta är naturens egen ordning; att deremot lagstifta blir i längden förgäfves, att omvända denna ordning, så att. man börjar med utanlärda definitioner i stället för med det i verldshistorien eller, historien för handen varande, är en missriktning, som förr eller sednare straffar sig sjelf. — (Ear Detta gäller i allmänhet om hvarje föremål för mensklig. kunskap vid dess meddelande åt det uppväxande slägtet. Det gäller i synnerhet och företrädesvis om den högsta af dl kunskap. kristendomen, som för öfrigt till sin natur mindre är ett kunskapsämne än ett Nistoriskt factum, ett af åller förkunnadt och ill tidernas slut städse förnyadt budskap af outtömligt innehåll, Evangelii första förkunnare begagnade ingen annan metod än den vaturliga, den historiska, Det förekommer ngenstädes, att apostlarne vid sin varma, kraftnt med. mA LR