(och tämmen, falla ned i pipbufvädet, hvarvid en låga hastigt upplössade med en puff; efterföljd af rök. nn ; i sHänd på det, dåb Det var nu väglaSaren som, i sin ordniög, egde att säga detta; sedån Kan sött den andres symboliska bandling De tögo åter Hhvärandra i hånden. I. qväll?s sade väglagaren: fo qvällp, sade karlen och satte pipan i munnen, SHVar ?x Här., i . . Han satte sig bredvid väglagaren på stenhögen, och de betråktade hvarandra tigatide, under det hagelskuren ryckte an emot dem, iksom-ett.-bajonettanfallsi smått tilldessihimdencbörjade klarna öfver ;byn.;: belsbt Visa-mig vägenlnsade,;dårvandringsmanr nen: i det.han-uppstod; och-gick.uppåt -åsen, Väglagären; pekande. -med: fingret, svarade: Du går ner der, och bygatan rakt fram, Sch förbi brunnen ... 7 i Jag ger djefvulen allt det der! afbröt den andre, i.det ban. lät sina vilda blickar sväfva ifver nejden; jag går hvarken bygator eller förbi några brunnar... Nå vidare ? ?Vidave. är det vid pass en. mil bortom bergshöjden ofvanför byn.n Godt,-När slutar du. arbeta ? Vid solnedgången Vill du väcka mig innan du går? Jag bar, gått oupphörligt. i två dygn. Jag vill lägga mig och sofva sen jag rökt min pipa i botten, Vill du. väcka mig?2 Det skall jag göra. IR Andringsmann n rökte. ut sin pipa, stopPade, henne. i barmen, kastade af sig de stora träskorna och lade sig på rygg på stenhögen. Inom. ett ögonblick var han djupt insomnad. nder det väglagaren fortsatte sitt dammiga arbete och hagelmolnen, i det de drefvo un