felass,. på allehanda sätt och vis bragt säkerna på den:punkt.de nu befunno sig. .Besynnerligt nogoatt skapelsen, uppenbarligen ämnad till Möonseigneurs enskilda bruks skulle blisså Phastigt utsugen och ätpressadt Utanctvifvel har försynen bärutinnan. visat sig vara liksöm litet kortsynt!. Men så. var. det likväl: och sedan! sista blodsdroppen. blifvit utsugen. ur stenarna och sedan! sista -skrufven-i-pinbän, ker blifvitså ofta omvriden;vattskrufmuttern sprungit sönder och bemälde skruf nu snodde omkriog utan alt. finna någon gänga att bita sig in uti, började .monseigneur vända ryggen åv en såvvedervärdigoch obegriplig företeelse, Men det vår ieckerhäratinnan som den förändring; bestod, hvilken vår by och så många andra byar hade undergått. I mer än ett sekel, hade .monseigneur sugit och pressat hönöm; och shade sällan hugnat. honom med. sin närvaro, såvida han icke kom ;för-att-roa sig medatt jaga menniskor eller :djurs-och hade monseigneur fönnit nödigt att i och för utöfniogen, af. detta adliga tidsfördrif anlägga på sina. gods. rätt uppbyggliga.. öknar, Nej. Förändringens bestodssnararevderuti, att det. i byn nu började visa sig en mängd nya; bes synnerliga ansigten af ett mycket plebejiskt slag, än deruti, att monseigneurs patriciska, af bildhuggarmeiseln eller på annat! vis) förherrligåde och förherrligande anletsdragzhade försvunnit. Ty just på den, tiden en dag, då väglagårencensam för sig sjelf, arbetade. i. stoft och damm, utan att: just ofta bry-sig om att betänka, att hav sjelf var stoft ofh till-stoft skulle varda igen, alldenstund ban för det råesta var så upptagen med att betänka, huru litet.hanhade att äta. till qvällsvard, och burti betydligt mer han skulle äta, om mera. mät slode honom till-buds— just: på..den: tiden en dag, då väglagaren kom att se upp från