Aftonbladet – 14 februari 1860, sida 2

kraft, och ur henne framlockat några gnistor af fröjd. Fäder och mödrar, hvilka som ifrigast deltagit i dagens vederstyggliga arbete, lekte vänligt med sina magra barn; och älskande par, med en sådan verld för sina ögön, älskade och hoppades. Det var nära mot morgonen, då de sista kunderna lemnade Defarges krogsal, och monsieur Defarge sade till madame, hans hustru, med låg röst, och under det han stängde dörren: s Av Slutligen har det dock kommit i gång, mitt hjertal Åh ja, svarade madame. Temligen, så der. d Sankt Anton sof; monsieur och madame Defarge sofvo; till och med La Vengeance sof, liksom hennes ibjälsvultne man, och trumman teg. Trummans röst var den enda röst i Sankt Antons qvarter, som det mordiska skrålandet icke hade förändrat; La Vengeance, trummans väktarinna, skulle kunnat väcka henne och få henne att låta på samma vis som före Bastiljens eröfring eller mordet på gubben Foulon; men icke så med den manliga och qvinliga Sankt Antons-befolkingens hesa röster. (Forts. följer.) Rättelse: I gårdagens följetong förekomma följande tryckfel: ursäktade honom, de senare på den grund,; läs: ursäktade honom för de senare påiden grund,, och idare: jag är ute med, såsom i mina ungaådagar,; is: jag är icke mer såsom i mina unga dagar; amt: och hvarje lefvande, utom i den sjudande kitPlnr, läs: soch hvarje lefvande atom i den sjudande itteln; och slutligen: vända på hofyetn, läs: RVäna på hufvudets.