Aftonbladet – 13 februari 1860, sida 3

embetsmän; men det funnes ock en ännu mera ömmande omständighet, som ej borde glömmas, och det vore de betalande, de skattdrazande. Instämde för öfrigt i hr Björeks reservation. Arr Ridderstad, Ekrolmoch Rydin talade i samma syfte. Hr Gråå, om ansåg ingen väsentlig skilnad förefinnas mellan utskottets förslag och hr Björcks reservation, annat an i formelt hänseende, tilistyrkte bifall tili betändet. Hr Lallerstedt talade för en åsigt, som skilde sig så väl från utskottets betänkande, som hr Björcks reservation. Han ansåg nemligen, att ståndet nu borde till en viss del fatta ett definitivt beslut och på ordinarie stat uppföra alla tjenstemäns löner, som tillhöra domaremakten och dertill hörande verk, men uppskjuta med att definitivt afgöra något rörande de administrativa embetsmännens löner. TIettlängre föredrag redogjorde hr Lallerstedt för skälen härtill. Vid framställd votering antogs med 7 rösters pluralitet hr Björcks reservation. I öfrigt godkändes utskottets förslag. Fjerde momentet, rörande frågan om allmän indragning af kanslistoch kopistbefatisingarne, med hänseende hvartill utskottet tillstyrkt, det frågan härom måtte förfalla, framkallade åtskilliga anmärkningar. Hr Lallerstedt ansåg dessa platser alldeles öfverAödiga af fiera skäl; dels voro de endast rewskrifvarrjenster, som kunde fyllas vid behof med extra ordinarie tjenstemn, dels menliga för utvecklingen af embetsmannaskicklighet och duglighet. En kopist aflönades med t. ex. 1600 rdr. För 600 rdr hölle han sigett skrifvarbiträde, som ganska väl kunde sköta tjensten, och behöll sjelf de återstående 1000 rdrna, hvilket i sanning vore en ganska beqväm tjenstgöring. Talaren yrkade derföre, att ståndet skulle vidblifva sitt vid förra fksdagen fattade beslut och att nämnde embeten måtte afskaffas. Hr Björek instämde med hr Lallerstedt, men olyckligtvis stode frågan nu på den ståndpunkt, att EK. M:t afslagit någon förändring häruati, hvärföre det ej funnes annan utväg än att afvakta tiden, tills andra åsigter kunde göra sig gällande hos regeringen. Hr Björck förklarade sig emellertid ense ihed hvar och en, som ogillade regeringens beslut i tefta fall, men mankunde ej under närvarande förhållanden göra annat än lemna bifall till utskottets betänkande. Hr Staaff instämde med hr Björck, äfvensom hr Loven. Hr Wahbom uppliste ett anförande med bifogade statistiska uppgifter, rörande Nässjöoch Lagalinierna, förordande den af riksgäldsafdelningen i statsutskottet nu afstyrkta Nässjö linien, Talaren anhöll om remiss af anförandet till statsutskottet. Hr Hjerta föreslog härvid, att den värde ledamoten sjelf skulle till statsutskotiets ordförande öfverlemna sitt anföroende, för att ej öfverflödigt belasta borgareståndets protokoller, hvaremot hv Lallersvdt understödde hr Wahlbom samt förklarade, att han ej ville undertrycka någons yttranderätt. Sedan hr Hjerta tillkännagifvit, att något sådant aldrig varit hans afsigt med den gjorda framställningen; remitterades memorialet till statsutskottet, hvarefter ståndet åtskildes omkring kl. 9. Bondeståndet. Då vid fortsatt behandling af första hufvudtiteln och punkten 2. a) att det förut utgående anslaget 120,000 rår rmt till enkedrottning Desideria måtte fortfara, uppträdde först C. A. Larsson, åberopande sig på sitt så kallade anmärkningsmemorial. eller det anförande, hvari han framställt anmärkninsar emot den kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof, och yrkade att drottning Desiderias anslag mätte nedsättas till 40,000 rdr, enär hon på sin höga ålderdom ej kunde förmodas bålla något särdelesdyrbart hof. Svenssån förenade sig med Larsson, så mycket hellre, som enkedrottning Desideria pger betydlig enskild förmögenhet och deribland ett hosell i Paris, värdt 2 millioner francs. August Andersson var af samma mening, åberopande säsom motiv den svåra ställningen i landet och bristen på pennins gar. Då Anders Eriksson från Elfsborgs län anfört, att utskottet icke funnit skäl att nu, då enkedrottning Desideria befinner sig vid 78 års ålder, såra henne med att icke bevilja hvad nationen förut bet henne, och Nils Larsson samt Nils Svensson i Ebbarp yttrat sig för bifall, förklarade OC. A. Larson sig vilja med afseende på hennes maj:ts höga der och då hon således kunde förmodas icke komma att mycket länge uppbära anslaget, afstå från sitt yrkande. Jöns Persson talade för bifall; likaså Per Mattsson, som erinrade om hennes kända välgörepbet, Jobannes Nilsson och Rosenberg, hvilken icke ville fästa sig vid hvarken hvad hon kunde behöfva ler vid hvad hon gjort, utan vid: hvad som vore venska folket värdigt. Vore det ädelt att, då en öregäende riksdag beviljat henne ett visst anslag, nu söka nedsätta detsamma? Många instämde, och anslaget bestämdes till 120,090 rår. Punokten 2, b) om anslag af 120.000 rår till enkeIlrottning Josefina hadredan blifvit af OC. A. Lars son vi ammanhang med den föregående frådervid yrkat att enkedrottning Josete bestämmas till 80,000 rår rmt, å det skäl, att i äktenskapskontrakit drottning Lovisa vara utfäst, att hon ; så stort apanage såsom enkedrottning, nde enkedrottning beviljats, hvarföre han eutyrligt att sålunda pi förhand binda sig att äfven till drottning Lovisa anvisa så stor Nils Larsson anmärkte att ständerna redan förslag ginge ut på att atpruta 10,000 rdr d ständerna sjelfva utfäst. Han henställde utt ståndet måtte bevilja hvad utskottet föreslagit. Svehssn förordade, att man måtte bevilja de 90,000 rdr, som ständerna 1823 utfäst, och klandrade, att utskottet såsom skäl för sin tillstyrkan åberopat det sätt, hvarpå hon fullgjort sina pligter såsom maka. OC. A. Larsson afstod från sitt yrkande och förenade sig med Svenssn om 00 rår. Vid anställd votering segrade denna m g med 55 röster mot 42, som ville bifalla utskottets förslag. Punkten 3. a) om anslag af :6,000 rdr till prins August bestriddes af Bjerkander, som yrkade att detta anslag måtte fastställas till hvad det förut varit, 10,060 rdr. Nils Svensson i Ebbarp uppträddg dermot för reservanterna: gom 25,000 rdr. Per Nilsson-i Espö, Anders Eriksson, Ola Nilsson, August Andersson, Jonas Andersson och vice talman Ola Svensson förordade denna summa, hvaremot Lundablföreslog 15;000. Beslutet blef att 25,000 rår beviljades. Punsten 3. b) afstyrkande bestämmelser för närvarande om tillökning i förenämnde anslag, för den ondelse att prins August. skulle förmäla sig, godkän(CE . Vid punkten 4, att prinsessan Eugenias anslag måtte ökas till 18,000 rdr antogs Erik Erssons reservation alt ingen förhöjning måtte ega rum, Punkterna 5, 7, 8, 10 och 11 biföllos med iakttagande af ståndets beslut; vid punkten 6 lät man bero, men punkten 9, angående anslag af 25,000 rår till reparationer å Uiriksdal, återremitterades i syftemål att närmare upplysningar skulle meddelas om beskaffenheten af dessa reparationer och kostnadsförslaget dertill. I redogörelsen för bondeståndets öfverläggning i lördags törmiddag är förbigånget; att Lagergren från Gotlaud förklarade sig bifalla utskottets förslag i fråga om anslaget till H. M. konungen, hvilket till rättelse torde observeras. NS se Borgareståndot. LÖRDAGENS FÖRMIDDAGSPLENUM. Enligt löfte återkomma vi till en något ut förligare redogörelse för den öfverläggningr