Aftonbladet – 13 februari 1860, sida 3

er ee MRS AP KTBVIRECITVERBE KIT FRICK embetsman, och som sådan anständigt betalas. 1840 voro Inerna för dessa embetsmän 4500 rdr, och mar måste medgifva att stegringen af lefnadskostnadern: sedandess rättfärdigar tillökningen. Expeditionsche; fen har dessutom sedandess fått tillökning i göro målen, genom att deltaga i beredningen och före dragningen af lagårender. Önskade således bifall ti! KE. M:ts preposition. Hr -G. M. Stjernsvärd talade för bifall till utskottets förslag, såsom en början till der: sparsamhet, hvilken nu i fråga om statsutgiftern: vore af nöden, sedan landet blifvit skuldsatt och ämnar skuldsätta sig än mera. Friherre Åkerhjelm ö skäde afslag på utskottets förslag, och ansåg det ob ligt att embetsmännen skola illa lönas derföre att staten lånar penningar till fortsättande af sina jernvägar. För afslag talade också hr D. G. Bildt, och på framställd proposition förkastades förslaget, och bifölls K. M. proposition om 5500 rår. 2:dra momentet, tillstyrkande nedsättning af byråchefens lön till 4000 rår, blef af ståndet förkastadt På yrkande af frih. Åkerhjelm och frih. De Geer, samt bestämdes denna lön, i enlighet med K. M:ts proposition, till 4500 rår. 4 3:dje momentet, angående kanslistoch kopistarfvo den, bifölls utan diskussion. Betänkandets öfriga nio punkter blefvo alla bifallna, och endast vid den 5:te punkten, rörande krigshofrätten, uppstod någon diskussion, hvilken öppnade: af frih. Creuz, som hänvisade på sin vid riksdagens början väckta motion rörande denna hofrätts indrag ning, och ville att med beslutet i denna punkt skulle dröjas tills lagutskottet inkommit med sitt utlåtande rörande hans motion. Detta bestreds af grefve E Sparre, hvarefter denna punkt blef af ståndet bifallen. Samma utskotts utlåtande-n:o 50, angående regle ringen af utgifterpa under riksstatens tredje hufvud titel blef derefter punktvis föredraget. 1:sta punlken, tillstyrkande nedsättning uti utrikes statsministern: lön till 20,000 rår, bestreds af friherre Åkerhjelm som önskade. bifall till K. M:ts proposition. Grefve Anckarsvärd begärde ordet för att protes:era emot beräkningen af de ?7,,, som skulle utgöra Norges bidrag, emedan denna beräkningsgrund icke blifvit a! de båda ländernas ombud sanktionerad. I sjelfva frågan ville grefven icke yttra sig. Frih. W. F. Tersmeden, frih. Rehbinder och hr Stjernsvärd förenade sig ned frih. Äkerhjelm uti yrkande om afslag på utskottetsförslag samt bifall till K. M:ts proposition om 24,000 rdr, hvilket också blef ståndets beslut. Vid 2:dra punkten, rörande lönerna för departementets expedition, begärde hr Stjernsvärd ordet ock yrkade nedsättning på dessa, af det skäl, att utikabinettet vore tillfälle till befordran lättare. Yrkade derföre återremiss på denna punkt. För bifall til utskottets förslag talade hr Nordenfelt, friherre Åkerhjelm, hr D. G. Bildt och friherre Tersmeden, hvilken sednare ansåg att ständerna borde gå koriscqveni till väga. i detta fall, och att alla expeditionschefer borde hafva lika hög aflöving. På framställd proPosition bifölls utskottets förslag. Vid 3-dje punkten, tillstyrkande anslaget för ministerstaten, utgående med samma summa som förut, eller 359,700 rdr, uppstod emellan grefve Anckarsvärd ock utrikesstatsministern friherre Manderström en längre diskussion. Den öppnades af grefve Anckarsvärd, hvilken först begärde uppläsandet af hr Björels reservation, och sedan ingick i en längre granskning af ministerstatens anslag, hvilket talaren, han be ade det bidrag, som af bandelsoch sjöfartsfonden utgår, samt sammanlade detta med Norges bidrag, som uppgå till en summa af 976,400 rår. hvilket talaren fann skäligen dyrt för ett land med så ringa diplomatiska angelägenheter som Sverge. Talaren vidrörde särskildt ministerplatsen i Paris: hvilken betalas med 64,000 rdr, då andra länder samma rang som Sverge betala sina ministrar mycket mindre. På tal om ministerplatsen i Pari: kunde grefven icke underlåta att förundra sig öfver att under italienska kriget i fjol Sverges militär attach reste hem för att öfvervara lutlägret, i stället för att, som den engelske, medfölja armån till Italien, der mycket äfven för vår hade kunnat vars att inhemta. Berörde i förbigående den omständigheten att Sverge österut, ända ifrån Archangel till Konstantinopel representeras af norrmän, hvadan man ieke kan vara säker att ej de norska färgerna der utträngt de svenska. Talaren slutade med att be gära en nedsättning uti detta anslag å 50,000 rdr. Friherre Manderstrim började sitt genmäle med den anmärkning, att det vore med denna fråga son med Thors bockar, hvilka slagtades hvarje afton för att hvarje morgon åter uppstå ifrån de döda — vic hvarje riksdag återkomme anmärkningarne emoi ministerstaten. Det vore dock med dem, som mer Thors bockar — bar man bara mod att taga dem i hornen, så äro de inte så särdeles farliga. Friher ren. förklarade sig ega mycken aktuing för grefv: Anckarsvärds åsigter, men trodde dock att han i sina uppgifter begått några misstag. Förklarade sig skolat vara br Björck tacksam, om han i sin reser vation uppgifvit hvilka länder som hafva mindr anslag för sina ministerstater. De enda länder, son i fråga om folkmängd och resurser i öfrigt kunn: ställas i jemnbredd med Sverge, vore Danmaik, Bel ien, Holland och Bayern. Danmark har 2,400,00t nvånare, eller ungefär: 4; af Sverges befolkning och betalar till ministerstaten 474,450 rdr... Belgie har omkring 4 millioner invånare, och utgifterna fö less utrikesdepartement gå till 902,000 franes. Hol lands befolksing är något mindre än Sverges, oc! dess utrikesdepartement kostar 610,000 riksdaler Bagern har 4V, millioner invånare, och dess utrike lepartement kostar 6980,000 rår. Grefve Aucka svärd hade sagt, att ministerstaten skulle i b af handelsoch sjöfartsfonden erhålla 20 rdr. Detta bidrag utgår likväl endast med 56,001 rdr, hvadad det visade sig, att Sverge i sjelfva ve: ket betalar mindre till sitt utrikesdepartement, ä dermed jemförlige länder. Att Sverge skulle komm: att ställas i samma kategori som makterna aftredj: och fjerde ordningen, kunde väl icke vara grefven mening, och taiarea hoppades samt vore öfvertygac le blifva händelsen. Med lgiens ministrar i Paris är en det kommer sig, deraf t, och att derföre mi nisterplatse äfven om de icke be tala sig så bra. skarne äro i allmänhet iekt rika, och talaren trodde det icke kunna medföra nå gon nytta för laudet, om konungen vid besättande af ministerplatserpa uteslutande: skulle fästa sig vid personer med rikedom nog att kunna förestå dem Hvad den svenske militärattachen i Paris beträffade så var det mycket sannt, att han var hemma vic den tid, som grefve Anckarsvärd uppgitvit, men i sådana fall beror det icke på individen att göra det som mest behagar honom. Det är sannt; att der engelske. attachen medföljde armån,; men man hade förklarat, att ingen annan skulle gerna vara sedd derstädes, och hellre än att utsätts sig för obehagei af ett afslag, hemkallade man honom. Hvad beträffade det, att Sverge österut representeras af norr män, så hade talären, sedan. de i rikets tjenst inträdt, aldrig lagt märke till deras nationalitet, och hade aldrig haft minsta anledning till klagomål öf ver det sätt, hvärpå Sverge representerades. I afseende åter på den i några tidningar intagna historien om den norska flaggan, som skulle varit hissad på svenska ministerhotellet i Wien, förklarade taluren denna vara fullkomligen grundlös, så mycket mera som intet af de utländska sändebuden, äfven om de hyra ett helt hotell, uthänga. sina respektiva flaggor, mycket mindre när d?, som vår minister, hyra sig en våning i ett privat hus. Icke ens på någon villa utom Wien hade en sådan flagga varit uthängd, och talaren HKoppades, att hans ord i detta fall måtte blifva trodt; Slutade med att begära bifall till utskottets förslag. . Hr G. M. Stjernsvärd instämde med grefve Anckar