ligen hafva alla andra civiliserade och oc lade nati. ner sedan urminnes tider gjort prc cist detsamma; beklagligen hafva genor åra i statens tjenst anställda agronomer tu entals tunland hvarje år blifvit afdikade me en framgång, att dessa perseners tid ej p långt när medgifver verkställighet af alla in gående reqvisitioner — också utan föregåend geologiska undersökningar. Detta allt är myc ket. beklagligt! — Men en annan fråga är I säger hr B.; om det nu längre är lämplig att förakta detta (geologiens) biträde? — När, hvar och af hvem har då detta biträd blifvit föraktadt? Föraktar man en vetenska för det att man säger, att den för ett viss fall kan umbäras? Jag har för min del blo sagt, att man kan göra dessa afdikninga geolo ien förutan, och då denna vetenska: är ganska ny, tala årtusendens erfarenhet fö riktigheten af detta påstående. — Nej, mi! bäste hr B., frågan är sannerligen ej om de nu längre är lämpligt att förakta geologien utan frågan är, huruvida vi nu, under et halft eller fjerdedels århundrade, skola upp höra med den vigtiga förbättring (afdiknin garne) i vårt jordbruk, som på en gång öka vår produktion, förmildrar vårt klimat oci förbättrar befolkningens helsotillstånd, unde afvaktan af de geologiska undersökningarne fullbordande? Härpå svarar väl hr B. ja men den omätliga majoriteten af Sverge landtbrukare, i förening med Sverges regering och ständer, svarar nej! Och svaret ligger ut de massor af reqvisitioner om agronomisk biträde, som årligen inkomma till landtbruks akademien, och uti den beredvillighet, hvar med regering och ständer bevilja anslag fö detta gagnande ändamål. Jag kan vid detta tillfälle ej aildeles mec tystnad förbigå den advokatyr, hvarmed hr B. i trots af de klaraste bevis på moisatsen, fort farande påsår att akademien för afdiknings planernas uppgörande velat bilda en särskilc kår,. Detta är ju, menar han, blott att ptvi sta om ord). Må 1ct tillåtas mig att erinr: hr B., att ibland allt hederligt folk är en tvis om ord alltid en tvist om sak, emedan mar gifver företräde åt något visst ord, just fö: dess egenskap att bättre än ett annat beteckns den sak eller det begrepp, som man vill uttrycka. Hr B. kan, säger han, ej föreställa sig at akademiens förslag kunnat åsyfta minskning af de vattenmassor, som finnas i de mera sterila trakter, der genom sänkningen föga vinst genom kultur är att vinna. — Om hr B.en gäng ville genomläsa akademiens förslag dess helhet, hvilket han påtagligen icke gjort. så ekulle alla dylika tvifvel försvinna, och han skulle inse, att hvad akademien vid förliden riksdag föreslog, var blott anslag till undersökningar, afvägningar och kartors upprättande, och att först sedan dessa blifvit verkställda kunde akademien, kunde regering och ständer blifva i tillfälle att pröfva Ivarest afdikning borde ske eller ej. Om sjelfva afdikningarne är blott i förbigående taladt. På hr B:s oupphörliga förvexling af nyssaämnde undersökningar vid utförandet af sjelfva afdikningen, som är en helt annan sak, skall jag ej vidare bortkasta ett ord, lika litet som på hans opraktiska förslag att tillvägabringa de ifrågavarande undersökningarne genom förstärkningen af vägoch vattenbyggnadskåren, agronomer och gevloger i förening. Det är ett af de förslag, hvilka brista likt såpbubb or så snart de vidröras af den praktiska erfarenhetens minsta finger; och då dessa fria fantas:er svårligen kunna medföra någon skada, så lemnar jaz dem i sitt värde. Hr B. utropar: Må Englands erfarenhet tjena oss till ledning! — Häri instämmer jag fullkomligt; likväl med vi kor att detta ej må anses betyda detsamma som: Må vi blindt efterapa England! — Hr B. omtalar hvad ban der erfor för 25 år sedan. Jag skulle kunna svara med attanföra åtskilligt af hvad jag der erfarit under de fem sistförflutna åren, ander hvilka jag hvarje sommar besökt England. Men detta skulle här orsaka för stor vidiyftighet, hvarföre det för närvarande får bero. Och härmed tager jag farväl af hr B. — De stora undantagen från den allmänna afdikningsplanens nödvändighet hafva nu af hr B. sjelf blifvit reducerade till näst:n ingenting. Geologiens oumbärlighet för all afdikning lärer han nog fortfarande försvara med den seghet, som vanligen åtföljer förfäktandet af ensidiga teorier. Lyckligtvis låta Sverges jordbrukare ej häraf förvilla sig, och ansökningarne om agronomiskt biträde för afdikning m. m. hafva i år vuxit till ett belopp, som man för icke längesedan skulle ansett otroligt. Tiden går således oafvisligen framåt; och måtte hr B. derföre ej glömma, att — Fåfängt är mot tiden fäkta, Djerft han lyfter sina vingar; Nu som förr, högt öfver molnen Går hans solbeglänsta ban. J. Th. Nathhorst. MILITÄRAFPDELNING.