Aftonbladet – 11 februari 1860, sida 2

nad anvisat en summa af 366 rdr 60 öre såsom ersättning för flyttning och ordnande af Stockholms d äns styrelses arkiv och handlingar. — — Bevillningsutskottet har till sin sekreterare, etter till landsböfding utnämnde hr Bonnick, valt kommissarien i riksgäldskontoret pr O. Arehn. — Följande svensk-norske konsuler hafva på begäran erhållit afsked: i Milford A. B. Harries, i Sligo P. OConnor, i Fleetwood 5. Baridge, i Colchester G. Gilbert. På de 3 första ställena äro följande personer utnämnde ill svensk-norske konsuler: i Milford handlanden W. A. Harries, i Sligo handlanden J: Connor, och i Fleetwood handlanden F. Klemp — Vid kongl. vetenskapssocietetens i Up: sala allmänna sammanträde den 8 Februari föredrog professorn Liljeborg ornitologiska akttagelser samt redogjorde för Owens nya system öfver däggdjuren. Till utländska ledamöter invaldes: Hugo von Mobl, professor i Tiäbingen; C. P. Martius. professor i Minchen; Alf. de Candolle, f. d. professor i Geneve; Charles Darwin, F. R. . i London; C. T. von Siebold, professor i Minchen, och H. Milne-Edwards, ledamot a: K. Fr. institutet. Till societetens bibliotekarie utvaldes docenten RB. Thaln. e — I London har nyligen. utkommit ett ar bete af Fredrika Bremer öfver Italien oci: italienarne, hvilket blifvit på engelska öfversatt af Mary Howitt. — Till tjenstgörande : kammarjunkare v: K. M:ts hof har bruksegaren H. G. af Harmens bli:vit utnämnd. — Öfversigten af Vetenskapsakademiens för handlingar innehåller i sitt 9:de häfte för förlidet år: Undersökning af två, icke förut i Sverge anträffade m neralier, af bergskonduktör L. J: Igelström; Kemisk notiser af prof. Al. Möller; Botanisk resa till meller sta Norges fjelltrakter under sommaren 1858, af do centen J. E. Zetterstedt; samt förteckning på gåfvor till samlingarne. a — Vid Mems tullkammare hafva, under år 1859, 61 svenska och 21 utländska fartyg blifvit til utrikes: ort utklarerade. Med dessa fartyg utfördes hufvudsakligen: 35,000 tunnor spanmål till England och Frankrike; 20,000 tolfter bräder och plankor. 967 centner garkoppar och 1165 centner stångjer. till Tyskland och Danmark, samt -3. nybyggda jervångfartyg med maskinerier och pannor till Ryssland. En stor del af dessa varor voro dock inlastade dels i köpingen Waldemarsvik, dels å lastningsställen vi Göta kanal i det inre af landet och dels i uthanmnar vid egendöinar i skärgården. Då vi meddela nedanstående, till redakticnen inkomna skrifvelse, anmärka vi allenas:. att just hvad hr Dalman anser vara övedersägligen utredt och styrkt, nemligen att ät skilliga delar af norska grundlagen utgöra en traktat med Sverge, är så långt ifrå: att vara styrkt, att vid verkligt skärskådande af de .dokumenter och förhandlingar. som finnas, icke den ringaste skymt af verkligt bevis finnes för ett sådant påstående, och att af all: de spetsfundigheter, som blifvit förebragta, ingen enda håller stånd. Att det här icke gäller form, utan, såsom hr Dalman förut antydt, en princip, ha vi förut tillräckligt visat. Hvad beträffar distinktionen mellan Italiens och Norges. folk, så tro vi verkligen, att.en sådan icke med skäl kan uppställas, ty oaktadt v: svenskar, — isynnerhet de, som räkna sig till de liberala, såsom hr Dalman och vi — ha klart medvetande derom, att vi icke ha det ringaste ondt i sinnet mot Norges frihet, så hindrar detta alls icke, att norrmännen är: ytterligt rädda om sin grundlag och anse sn sjelfbestämmelserätt i afseende på densamma lika dyrbar och omistlig som mellersta Italiens folk betrakta sin sjelfbestämmelserätt i sina egna angelägenheter, den de anse sig böra bäfda och försvara mot hvem det vara må. Hr Dalmans skrifvelse följer: Till Redaktionen af Aftonbladet. Då redaktionen uti sin polemik i norska frågan, om hvars beskaffenhet omdömet synes vara så enhälligt, att jag icke behöfver derom underrätta redaktionen, behagat vända sig direkte mot undertecknad, bland annat med den beskyllningen, att min motion i nämnde fråga skulle åsyfta att vilja afhända Norge eganderätten till dess grundlag anhåller jag att, i anledning deraf, få afgifva det svar: att då jag anser det vara ovedersägligen utredt och styrkt att den i 14 af Norges Grundlov unionskonungen förbehållna rätt, att till ståthållare i Norge kunna förordna antingen en norrman eller en svensk, innefattar en bestämmelse, tillkommen genom ett fördrag mellan Sverge och Norge, jag, i följd deraf, måste bestrida att, för att begagna A. B:s besynners liga terminologi, eganderätten till nämnde i Norges Grundlov tillhör Norge ensamt, utan Sverge och Norge gemensamt. Att A. B., som numera fått i sitt hufvud, att nämnde bestämmelse i Norges grundlag icke af fördragsmessig natur, kommer till en motsatt slutföljd är helt naturligt; men att A. B. icke inser den logiska konseqvensen af den motsatta sidans påstående, bevisar en alltför uppenbar brist på förmåga att räsonnera. Att i öfrigt jemföra tvisten om tillkomsten, tolkningen och betydelsen af ett temligen likgiltigt stadgande i Norges grundlag med italienska folkets sträfvande för grundläggandet af sin nationella frihet är verkligen så vidunderligt, att man knappt tror sina ögon, då man ser denna jemförelse framställd i en fning, söm gör anspråk på det anseende som A. B. Hvad angår sjelfva hufvudpunkten i tvisten, så inser hvar och en, som icke är blind af partiifver, att den i och för sig gäller endast form, och att det är Norge och icke Sverge, som förbiser denna form, då det yrkar att, i annan ordning än 38 i Norges Grundlov bestämmer, få upphäfdt ett stadgande i samma Grundlov, hvilket preliminärt utgjort ett bland hufvudvilkoren för föreningen de båda rikena emellan. Frågan är således: Skall Sverge underkasta sig denna, kränkning af sin rätt? På detta sätt resonnera de som, lika med mig, anse Sverges rätt vara förnärmad. Att deruti skulle ligga något slags SOTO EEE SJR IEI TNE t bo ÖL Ke og hal Tasman. händalenvi