Aftonbladet – 10 februari 1860, sida 3

loford. Huruvida deremot fäåderneslandet har skäl att. prisa granskningen, är en annan fråga; ty åtminstone i en regeringsåtgärd, som insändaren nu erinrar sig, har rikets sannskyldiga nytta uppenbarligen icke iakttagits. Den 16 Juni 1858, om ins. icke misstager sig, fattades, i fråga om den s. k. vestra stambanans ledande ifrån närheten af Bergasjön, 14 mil sydvest om Södertelge, till Katrineholm, af Kongl. Maj:t ett beslut, hvilket företer nog anmärkningsvärda förhållanden. För banans riktning hade här 2:ne alternativ blifvit undersökta; det ena med ledning norr, och det andra söder om sjön Båfven. Det förra visade en väglängd, som var 11,025 fot kor:are än det sednares, men detta understeg deremot i anläggningskostnad det förra med ej mindre än 655,000 rdr rmt. Chefen för statens jernvägsbyggnader hade förklarat alla tekniska förhållanden så lika, att från dem icke kunde härledas någon anmärkningsvärd skilnad till den ena eller andra liniens töreträde; men med afseende på den icke mindre vigtiga omständigheten (än skilnaden 1 anläggningskostnaden), att den sydligare vägsträckningen blefve 11,025 fot eller nära VY, mil kortare än den norra, och att således underhållet och trafiken skulle för all framtid k -:mmaatt belastas med denna ökade väglängd, och att för öfrigt vägen norr om Båtven komme att genomskära landskapet mera i dess midt, föreslagit denna norra sträckning; hvilket ock af Kongl. Maj:t gillades och fastställdes. Månne det i denna fråga legat utom föredragande departementschefens samt konungens öfriga rådgifvares skyldighet eller höfva att taga i betraktande de temligen för ögonen l:ggande förhållanden, som här framstå? Och månne det icke förtjenar en allvarsam anmärkning med åberopande af. 107 4 R. F., att konungens rådgifvare kunnat förbise: 1l:o Att, om alla tekniska förhållanden varit så lika, att från dem icke kunde härledas någon anmärkningsvärd skilnad till den ena eller andra liniens företräde, det är absolut omöjligt, att, när kostnaden för anläggningen beräknats efter samma grunder, den längre linien kunnat kosta 655,000 rdr mindre, än den kortare. 2:o Att den sydligare sträckningens större längd icke kan i och för sig vara till mehn för densammas företräde, då det är alldeles gifvet och borde vara en allmänt känd sak, att ju längre en bana är, ju flera punkter hon berörer, dess större möjlighet och utsigt cger hon att uppfånga och vinna trafik, förutsatt naturligtvis att hon är ledd genom odlade och befolkade trakter. 3:o Att i chefens för statens jernvägsbyggnaders utlåtande, det underhållet och trafiken skulle för all framtid komma att belastas med den ökade väglängden för den sydligare sträckningeno, ligger antingen en skärande motsägelse mot nyss anförde sonia eller ock den skarpaste förkastelsedom öfver hans eget verk, den vid sista riksdagen genomdrifna riktningen för vestra stambanan söder om Mälaren. Ty om banan underhåller sig sjelf, så är längden deraf ju alldeles likgiltig, och underhället belastas, derigenom lika litet för all framtid som för det närvarande. Men åste underhållet bestridas af någon annan tillgång än banans egen trafikinkomst, och ir sådant en nödvändighet för all framtid, så kan väl intet mera slående bevis gifvas för oklokheten, att icke säga oförnuftigheten af en sådan banas anläggande; samt 4:0 Att, om äfven någonting så orimligt kunde antagas, som att underhållet af banan och trafiken skulle, i den mening chefen för statens jernvägsbyggnader tydligen afsett, beastas med ett belopp, som motsvarar den törre längden af den sydligare sträckningen, öreträdet icke dess mindre stannar på denna träcknings sida, ithy att, då, enligt hvad ins. vört uppgifvas, årliga underhållet per mil af pemälde chef antages till rdr 40,000, uppå vär ifrågavarande 11.025 fot belöper rdr i2,250, under det årliga räntan å det större nNäggningskapitalet utgör AV, proc., rdr 29,475, och följaktligen genom valet af den vorra sträckningen landet förlorar ej allenast dr 17,225 årligen, utan ock dertill sjelfva kavitalet rdr 655.000. Så är i denna fråga rikets sannskyldiga iytta iakttagen; och ser man efter, så torde nånga motstycken härtill kunna uppletas.