Aftonbladet – 10 februari 1860, sida 3

dra dagarna och efter slaget vid Waterloc hvilket egenligen blef reaktionens och aristo kratiens seger, som frukterna af kabinetterna koalition började framträda vid kongresse -Ji Wien. Dess syftemål var tvåfaldigt: De lena var, att de stora europeiska maktern I ville tillvälla sig hvar sitt rof genom skiftand och byte af folk och länder. Ryssland efter TItraktade Polen, Österrike ville hafva e god del af Italien, England ville hafva d Joniska öarna och Helgoland, och Syerge vill hafva Norge. Det andra syftemålet låg i de: jhos furst Metternich, som stod i spetsen fö kongressen, ledande grundtanken, att alla d friare och demokratiska institutioner, hvilk; bade följt af: den franska revolutionen och til en del blifvit införda äfveni Tyskland, skull uppryckas med stjelk och rot, och att de gaml: goda feodala tiderna. skulle åter införas, Et enda land vågade under dessa förhållande; höja sitt hufvud, och detta var Norge. Föl jande föredömet af de spanska patrioter, son vid fransmännens fördrifvande tillika införd den fria cortezförfattning, hvilken sedan be röfvades dem genom ett så grymt och otack samt förräderi af den furste de återkallade och. för hvilken de hade gjutit sitt blod, upp stego i Norge några beslutsamma män oci uppkastade planen till Eidsvoldskonstitutionen Men när frukterna af Wienerkongressen och !ess beslut började utveckla sig och blefvc kända, var det då underligt om det norska folke förskräcktes för de åskmoln på den politiska ho. risonten som tycktes bota dess unga frihet? När verlden erfor de faktiska resultaten af nämnda kongress och den heliga alliansens bildande: huru det var Metternich som förmådde påfven att återinkalla Loyolas lärjungar jesuiterna; huru hofverier, tionde, jagtlagar och kriminaljustis på 1iddargodsen jemte andra feodalservituter åter infördes; huru tryckfriheten öfverallt qväfdes af censuren, under det en mängd skriftställare användes. att förfalska historien och förtala alla fria åsigter; huru det tyska förbundet inrättades, med syftemål att småningom ur hvarje sambällsförhållande bortarbeta och utplåna det demokratiska elementet eller folkets inflytande; buru i en hemlig artikel till förbundsakten till och med inrymdes rättighet för förbundsförsamlingen att upphäfva konstitutionerna i de stater, hvarest de blifvit införda; huru angifvelseoch spionerisystemet åter utgrenade sig och omsnärjde alla tyska stater, och huru till och med torturen officielt återinfördes i Hannover; — om det norska folket vid åsynen af allt detta visadej sig ömtåligt att värna sitt sjelfbestånd på den basis, som genom dess grundlag var lagd, så, bör sådant icke väcka förundran, helst om i betraktande tages, hurudant förhållandet var i Sverge under ett visst antal år efter föreningens afslutande. Säkert erinrar sig mången lika med mig, hurusom under denna period det utgjorde en stående artikel i alla,de tidningar, hvilka understöddes med bidrag från hvad man kallar höga vederbörande, huru det, säger jag, utgjorde en stående artikel, att föreningen med Norge var en förening. att gråta åt, att den var otillräcklig och att man borde söka en Norges närmare amalgamering med Sverge. Detta var ett så ständigt ämne för framställningar i nämnde tidningar, att i Norge bildade sig en enhällig mening derom, att från den svenska aristokratien utgick ett begär och anspråk att få föreningsfördraget upphäfdt och Norge amalgameradt med Sverge. Under sådana förhållanden, och då man under den följande tidsp: rioden såg huru i nästan alla Europas stater frihetens ljus efter hand släcktes, ända till dess den nära nognade planen, att helt och hållet återinföra medeltiden, omintetgjordes igenom Julirevolutionen, så synes norrmännens ömtålighet om sin unga frihet och den grundlag, som de älskade, förklarlig. Om man vidare ihågkommer, bhurusom, samtidigt med det nyssnämda skränet i svenska tidningar att föreningen vore att gråta åt, förslag från konungamakten vid hvarje Storthing framställdes om afskaftande af det suspensiva eto och om införande af adelskap, och huru ryktet visste att förmäla om svenskar, som utan kända ärender på konungens bekostnad reste omkring i Norge, och hvilka genom sitt beteende kunde kallas lefvande frågetecken, så skall man icke längre förundra sig öfver att norrmännen visat sig angelägna att få sin, genom både grundlagen och riksakten dem tillförsäkrade likställighet med Sverge helt och hållet erkänd i flaggan, i riksvapnet och i de diplomatiska angelägenheterna, i hvilka sistnämnda — det måste medgifvas — norrmännen under de första åren verkligen voro trllbakasatta. Besinnar man allt detta, så skall man nödgas erkänna, att det icke legat blot småaktighet eller fåfänga under detta norrmännens begär att häfda sina rättigheter. Jag tror att det icke varit alldeles utom ämnet att vidröra dessa sist anförda förhållanlen såsom en utgångspunkt för frågans lösning ur billighetens synpunkt. På grund af hvad jag nu haft äran anföra. anhåller jag att ståndet måtte förklara motiovärens förslag obehöfligt och i följd deraf lägga motionen till handlingarne. 2 (Insändt.) Hurnoledes man silar mygg och sväljer kameler. ARA nd an SR er RR RR RA LS