Aftonbladet – 9 februari 1860, sida 2

hon till dörren. Jag ämmnade skynda mig efter henne, men hon vände sig om och betraktade mig med en sådan blick, att jag endast kunde djupt bugande qvarstanna på min plats. Att följa henne hade varit likaså gagnlöst söm enfaldigt. Säg mig, jag ber dig,, sade jag en qvart derefter tili en af mina vänner, som kände alla i Petersburg, säg mig hvem är den der långa vackra karlen med mustascherna ? Han? — Det är en viss utländ ing, en gåtlik varelse, som sällan visar sig på vår horisont. Men hvärföre frågar du detta? Det vet jäg icke. Jag återkom hem till mig. Sedandess har jag aldrig mera mött min okända. Såsom en drömbild hade hön uppenbarat sig för .mig; såsom en drömbild hade hon sväfvat förbi mig för att försvinna för alltid. a a a an