Aftonbladet – 9 februari 1860, sida 2

er är det rätt,, så antydde han med dessaj å ord en egenhet i menniskonaturen, af hvilen man oupphörligen får skåda uppenbareler. Sådana äro icke heller sällsynta inom publiciteten. Se här ett färskt exempel. För å dagar sedan, då Nya Dagligt Allehanda ;ppnade sin polemik mot denna: tidning i råga om norska ståthållareembetet, beledsasade bladet sitt angrepp motoss med alldeles ;rundlösa, rent personliga insinuationer, som iro att räkna till det lumpnaste som presterats i den vägen inom. den del af svenska oressen, som gjort anspråk på hyfsning och unständighet. Icke desto mindre finner man i samma Nya Dagligt Alleh. för i går aftoa aftryckt en i Stockholms Dagblad införd uppsats, riktad mot Aftonbladet, och med salvelsefull skenheligbet ordande om ett oförtäckt framdragande af enskilta förhållanden, om ett ovärdigt sätt att bruka det fria ordetn, 0... 8. V. Och hvad är anledningen, menat läsaren, tl hela detta angrepp och all denna gudsnådelighet? Jo, ingen annan än den, att vi under polemiken om ståthållarefrågan nämnt riksarkivarien Nordström vid namn, såsom den der är sjelfva medelpunkten, sjelfva auktoriteten uti den anti-nörska agitationen både inom riksdagen, och, hvad åtminstone Dagl. Allehanda angår, äfven inom pressens Att omförmäla ett sådant förhållande, som är ett verkligt, af alla kändt faktum, hvilket väl icke kan för någon innebära något vanhederligt, det strider mot den grannlagenhet, som icke borde af någon aktsingsvärd publicis. förbises. Men att mot utpekade personer insinuera, att de lån: sig till redskap för iakonstitutionella bearbetningar, och mot en tidningsredaktion, att den tager inflytelser af sådana bearbetningar, det strider naturligtvis icke Mot en sådan grannlagenhet! Nej, bevars, ty när jag dricker, är det rätt! En annan tillämpning af samma grundsats: Allehanda gör ett ofantligt väsen deraf, att Aftonbladet, som önskat utredning af en fråga, råkat genom den sedermera vunna utredningen komma til en åsigt motsatt den, som Allehanda behagat på förhand antaga såsom ut-. redningens gifna result:t. Detta kalas ,inkonseqvens, omsadling och Gud vet icke allt hvad. Men samma tidning fröjdar sig hjertinnerligen deröfver, att den hoppas få se en och ännan lelamot af bondeståndet ha blifvit omvänd till en annan åsigt, än den de nyste och tillkännagåfvo vid frågans behandling i ståndet förra gången. En sådan omsadling skall troligen räknas dessa ledamöter till förtjenst, göra dem väl förtjenta af fosterlandet. Således, en öfvergång från en annan ås gt till den, som hyllas af Allehanda, den är fö tjenstfull, den förtjenar medborgarekronan. Men ve den, söm råkar genom anförda skäl blifva öfvertygad att Allehanda och dess anhängare ha orätt! Mot honom har språket icke oqväden nog, med honom skipas summarisk rättvisa, och han hallstämplas kort och godt såsom förrädare mot den fosterländska saken. Det är icke utan att den är något ömklig, denna blinda partihätskhet, som kommer offentliga personer att förkättra och förhåna sina moståndare samt mot dem slunga alla möjliga tillvitelser, under det man sjelf oupphörligen gör sig saker till just det, som man förekastar moståndarne. Dagligt Allehanda har för öfrigti går afton på ett mycket naivt sätt gifvit tillkänna, huru pass angelägen dess redaktion. är, att erfara motsidans inkast i den omtvistade frågan. Redaktionen bekänner nemligen i ett obevakadt ögonblick af oförställd öppenhjertighet, att den ännu icke tagit någon kännedom om innehållet af vår artikel i ämnet från föregående dag. Vi medgifva villigt, att ett sådant förfaringssätt är fullkomligt i sin ordning, då man har för afsigt att, oberoende af hvad som af motståndaren anföres, fortsätta sina angrepp mot honom. Vi medgifva desslikes, att det är lika ridderligt som det är ovanligt, att vidgå, att man på sådant sätt tager skäl.