Aftonbladet – 7 februari 1860, sida 3

Ett litet riksdagsbref. Hr Redaktör! Numera är jag så införlifvad med riksdlagsmannakallet, att jag, nästan utan att veta ja det, vid tiotiden: hvarje onsdag och lö rdåg sällar mig till de lagliga representantern a nä de vandra upp på sina samlingsrum, och i jag lärer redan se vigtig ut, ty häromdagen i högg en kongl. sekter mig i flygten och re kom menderade sig till en befattning i-bevilln ings. utskottet efter hr Bennich, som plötsligen g jorde nämnde utskott redlöst elle.r åtminstone utär sekreterare. ie i I så måtto har jag dock ändrat planen fån mitt utbildande till ep. värdig folkrepresentanit. att jag ej längre sor, förr hela tiden sittåa t ligt på en läktare, och afbör ett stånds oft: rätt tråkiga diskissioner. Jag nomadiserå! numera; d. v. s. jag går från det ena ståndet till det andra, och dröjer endast der, som något trefligt er,judes. I detta fall är min instinkt redan ganska uppöfvad, och jag kah, så snart ett par talare yttrat sig i en: frå B, genast ana om diskussionen skall blif va liflig eller liflös, tskailliga representanter b.a ockåå jen utomordentlig förmåga att — om jag å får säga — tala ibjäl frågor. — Då n ågon af dessa talare anmäler sig, så skyndar j.2g mig bums från läktaren och beger mig till ett åf de andra stånden. ji I lördags kom jag upp i presteståndet, då ekor,omiutskottetss memorial rörande ce nyo predikotezternå och den nya kyrkohandboken töredrogs. Medgif — bra barockt är det, att samma utskott, — (ekonomi-), som: skall behandla och utreda t. ex. den norska frågan, jemte bränvinsoch skjutsfrågorna, här ojn till åliggande att fördjupa sig i granskninge af predikotexter och kyrkohandböcker! Ej un derligt om — jag säger icke att — detta utskott blir bortkollradt, sedan det plötsligen förvandlats till ett politiskt och religiöst ekondmiutskott, på hvilket Europas blickar? äro riktade. De högvördiges åsigter om de nya predikdtexterna föreföllo mig både si och så. Dessa texter förkastades visst icke: af majoriteten — höga öfverheten har en viss andeli dem; me ingalunda mottögos de med hjertats fulla fröjd. Man skall också veta hvad dessa tvenne årgångar nya predikotexter innebära. Ingenting mer och ingenting mindre än-en -dödsdom öfver alla dosan dyrbara manuskripter?, som förvarasi?fjerdingar?, hvilka finnas ihvarje välordnadt presthus, och som vid inträffande eldsvåda alltid räddas först, såsom icke — brandförsäkrade. Min farbror, kontraktsprost, ordensledamot och kyrkoherde i Palthanjmar, har i mer än trettio år uppehållit sit rykte såsom stor predikant medelst två årgångar predikningar, förutom en särskilt. predikan, skrifven i så all: männa ordalag, att-den kan begagnas hvilken söndag som helst — och kallas den -derföre generalbasen. Skulle nu så hända, att de nya predikotexterna blifva antagna, så är det dagsklart, att endast generalbasen? derefter blir användbar, men också ganska. snart utsliten; Det blir honom plått omöjligt att med ledning af: de nya texterna skrifva. nya predikningar, ty. han är fullt sysselsatt. med -att ordna sitt jordbruk, sedan prestgården nyligen — rare ror a