dess ursprungtga skick. Nar man da endast hunnit skjuta 213 skott med pjesen, så blefve detta också allt, hvarmed man profvat densamma, hvilket är långt ifrån 1000 skott. Men äfven dressa. 213 skott bafva ej skett ned full laddning, hvarjemte försöken visst icke visat sig vära fullt tillfredsställande för ammärladdningen. (Se löjtnant Flygares irsberättelse i k. krigsvetenskapsakademiens handlingar för åren is och 1844.) Liägres härtill, att försöken 1847, 1848 och 1849 :kett vid inventorns styckebruk och alltid af 2 enda person (hvilken. förmodligen ej kan xa!las fören komite), äfvensom att ändamå2t med dessa 3:ne sednäste försök var: att itröna den till kämmmarladdningskanonen höande Jlavettens lämpliga konstruktion (Se Pidskrift för svenska ingeniörer, 2:dra årngen, 2:dra häftet), så bör man kunna be. ätt berömmet öfver kammarladdningsnekanisien äfven endast värit en passant och ej Shörande till ändamålet Med den antällda försökskjutningen. Ehvad det nu varit s mma kammarladdving eller ej, som blifvit använd vid-alla föröken, så qvarstår dock, att de egentliga nrofkjutningarne, verkställda af för ändamålet särskildt tillsatta kommissioner, inskränka sig ill .dem, som. skett. vid Waxholm 1843 och i Karlskrona 1844. Och då man på sednåre vället ändrat kammarladdningsmekanismen, edan 213 Skott blifvit skjutna, samt derjemte örklarat den oduglig idess sålufida ändrade kick, så torde lätteligen inses, att man med Wlt sköl kan påstå, det försöken med denna 7 um svåra kammarläddningskanon varit alliteles otillräckliga. X Hvad beträffar försöken med den 7 tums a bammarladdningskanonen, så visar inätidaren en stor oskuld, då Han i afsende på mekanismen Säger, att de försök, om rättfärdiga antagandet af de svåra boråbsanonerna, med så mycket större skäl kunna liga antagandetraf:de lätta, som dimensonerna på nämnde mekanism äro för den :ednare pjesen, i förhållande till laddningen, betydligt starkare än för -den förra,. Men fög Kan män fråga: Huru vet insändaren letta? Är här ej frågan on en ny Kanon med betydligt svagare mekarism och visserligen äfven med svagare laddning. . Men hur -kan insändaren veta, att: denna-proportion! är riktig, utan försök? Teoretiska beräkningar allvna kunna här icke gälla. Att äf de knapphändiga och ofullständiga försöken med den svåra kanonen draga slutsatser, buru den mindre skall.se ut, är vågadt. Då ins. deremot visar, att: man med:den lätta kanonen skjutit 4å 500 skött (viäntaga på god tro, att det varit samma kånon och kammarladdningsmekanism), så. är detta något, ) som vi begripa. Vi få dock: härvid anmärka, att.det varit lämpligare, om dessa försök blifvit verkställda vid annat ställe än Åker. äfvensom af en större kommission, hvars iakttagelser alltid blifva mera omfattande öch kritiska, än då skjutningen : verkställes at personer, som : varit -med -:om tillverkningen och derföre lätt känna reparera mindreskador, hvilka deremot möjligtvis blifvit atisedda som stora olägenheter, om främmande officerare ledt försöken. Hvad den: 24 Wdiga-granatkanonen beträffar, kan man ej till alla delar gilla insändarens försvar för defisamma. Ty huru kan någon med artilleriförhållanden bekant person vilja påstå det vara :gifvet, att en spärr af 3,9 dec.-fum tjocklek (såsom vid denna: kanon) kan :uthålla en tillräcklig skjutning af 1000 skött med 4 laddning och kartecker, derföre att en svår 24 dig kanon af 25 skeppund v.-v. med en spärr af nära 6 dec. tum uthållit 129 skott med laddningar af 6 till 10 TB och -enkel-kula: eller -med 7och tvenne kulvr? Ett sådäntantagande synes ganska äfvettyrligt, Då vi likvisst af denna kanon cga 12 stycken för ett visst lokalförsvar, så kan saken visserligen betraktas som en bagatell; fastän man -dock kunde fordra några bättre skäl för dess antagande. ; Hvad beträffar dessa svetiska försök i allänhet, så vilja vi visst icke klandra de personer, som, utfört dem, ty dessa hafva varit bundna af sina instruktioner, hvilka ej alltid varitde bästa. Hvad vi klandra; är att man på våra fästningar antagit ofvanberörde kanoner utan tillräckliga försök. För dem, som ännu möjligtvis i detta hänseende skulle hysanågra tvifvelsmål, åberopa vivännu en: gång 9:de häftetaf K. krigsvetenikapsakademiens handlingar och tidskrift för år 1859, hvarest Tförkållandet ytterligåre! bekräftas genom de utländska försökens utgång. Må slutligen den anmärkningen tillåtas, att ofvanstående klander endast rört de Wahrendorffska kanoner, som nu äro antagna å våra fästningar, samt--icke några andra af samme inventor. Af de upplysningar, insändaren meddelat, kunna vi för öfrigt icke finna annat, är att pröfskjutningarne varit otillräckliga, samt besagde kanoners aritagande tillföljd deraf äfven förkastadt, hvilket ytterligare synes bekräftas derigenom, att regeringen under de ednast förflutna 6 åren icke-gjort några! nya veställningarafpjeser med samma konstrukton — ett förhållande, söm förmodligen ej :oträffat, om kanonerna varit fullt ändarmålsenliga. Snö-öknens Robinson. (Ur Dickens tidskrift ALL THE YEAR ROUND.v) (Slut från torsdagsbladet.) Sålunda framflöt den bedröfliga tiden — !e::sorgsna, ensamma och hopplösa timmarne. 1 -. a RYTER SA VE I SR AR