Aftonbladet – 6 februari 1860, sida 3

Då den insända artikeln såväl till följd sf dess signatur som dess innehåll tycses förskrifva sig från så pass officiell källa som mån kan önska sig, anse vi för vår skyl!ighet att närmare granska densamma, liksom vi hålla före att den just utgör ett fullstänligt bevis för riktigheten af vår åsigt: alt föröken med den Wahrendorfska kanonen vårit ptillräckliga. På samma gång få vi likväl förslara, att vi ej ämna inlåta oss i något svarovål på artikelns . öfriga innebåll om syften och ändamål, hvilka vår kritik förmenas Mafva i-sigte. Denna taktik är för gamm.l ;ch vanlig för ätt behöfta uppmärksammas. Hvilket behändigt sätt vore det icke för en suktsritet att få full decharge för sina åtgöanden genom att blott anföra det K. M:t östställt dess förslag! Skulle K. M:t sitta inellan för alla föfsläg, som atrtilleristyrelsen ngifvit till appröbation, så BKade ju generalfälttygmästareembetet intet ansvar. Vi. öfver3å derföre genast till-hvad artikeln innehåller. om-de Wahrendorffska kanonerna. Hvad beträftar först dens. -k.svåra 7-tums Sombkanionen af Wahrendoffts konstruktion, så har insändaren , ej omtalat något nytt, ty krigsvetenskapsakademiens tidskrift. har redan publicerat alltsammans, och från samma källa hafva äfven vi hemtat våra uppgifter. Man finter der att med besagde känon under loppet af6 år skjutits 515 skott innan den bntogs 1850. Men vi-fråga: äro dessa 515 8kott tillräckliga för att rättfärdiga antagandet af en så, fullkomligt ny materiel? Vi tro det:ej; ty hvar ochen med kännedom om artilleriet dör veta, ätt, utom några pPröfskott med större leddning än den vänliga, man äfven bör skjuta minst 1000 skott, innan ny konstruktion antages. -Detta..är.en.så allmän regel, att vi anseröfverflödigt vatt. .derom orda. ; Vi vilja dock, för ätt visa riktigheten af vårt pästående, nämna att vid den största kanonleverans, som. våra bruk erhållit, nemligen den nyss slutade. ryska, som regel antagits att 1000 skot: skulle med största laddningen kunna skjutas med hvilken kanon som helst af beställningen; och för att endast profva en fänghålstapp af koppar har. kongl. svenska flottan låtit med en ny 60:dig kanon skjuta 1000 skott. Insändaren! kan -möjligen-säga, att man ej visste detta 1850, då .Wahrendorffska kanonen antogs. Men wisfå hänvisa :horiom till Krigsvetenskapsakademiens: Handlingar 1844,1: hvarest föredraganden för artillerret i sin årsSerättelse för 1842 och 1843 uppgifver, ibland annat, följande: Som passande gräns i detta afseende har man haft.ganska skiljaktiga förslager; men då en lång erfarenhet visat att en godjernkanon vanligen utbåller. 2000 skott, harcman trott sig kunna antaga 1500 som densgräns, efter hvars :ernående pjesen bör omgjutas. n Vi höppäs således hafva visat, att 1000 skött iHed en ny känon är: det minsta; hvar: sned den bör pröfvas innan den antäges; och å laddvitgen till en 7-tumssvårbömbkahon ir 12 A krut ovh med boömbiaf 68 E vigt, å anse vi, att, om igkerdössa 1000 skott äro afskjutna i den lavett, som sedermera -adopterats, försöken varit otillräckliga. Af insändarenis uppgifter fititier man, att endast detta halfva antal varit skjuter då den antogs. Då Kostnaden, 12rdr rmtpr skott, är stor, så medgifva vi gerna, att saken har en ekönomisk sida och att man ej uten grundade föroppningar öm konströktionens värde skall sretaga en skjutning, som kostar 12,000 rdr. Apropos detita ekonomi; bakom hvilken nsändaren tyckes vilja söka skydd, så må !et tillåtas oss fråga hyilken besparingen blifver, .om. man antagit 90 kanoner af. en kontruktion, som sedermera befinnes vara dålig: Trösten är ringa, äfven om den s. k. sprängskjutningen,, visat ett godt resultat; ty med densamma lärer man ej skrämma fienden. ch den. tjenar dessutom:endast till att jemöra styrkan af kanoner med lika konstruktion sinsemellan. Vi skulle i det hela varit mera medgör ga, bm dessa 515 skött blifvitafskjutna med den fastställda laddningen af 12 skålp: krut; men då ej ens detta är fallet, utan ett betydligt. antal blifvit skjutna med endast 8 och-6 skålp., så tjenar.sådant till ytterligare bevis för försökens otillräcklighet. Ännu mera måste man förundra gig deröfver, ati man vid de af insändaren åbervpade försök ) finner uttryckligt tillkännagifvet, att samme P kammarladdningsmekanism. under hela tiderF Nifvit begagnad; men dertills synes ban haf-T va haft skäl, om imanser igenom rapporten öfver försöken i Kärlskrona år 1844. Insändaren har ur densamma uUtplockat er strof, som låter ganska gynsam. För att ej vära rämre, bedja vi honom likväl se. .på samina sida litet? längre ned, vatt-manäfven gjorde. försök med att affila öch afsktära så mycket, som man trodde att rostning skulle fräta på sde. lösa delarne med undantag af tätringeni Resultatet.-häraf var, att då skjutning derefter anställdes den 19-September: enligt dagens protokolly, visade sig, att soaktadt tät-. ringen var oförändrad, utträngde, förbi den-1 samma, cen betydlig mängd kritgas, som på spärrens främre sida, bildade krutslagg, hvars tjocklek, efter 20. skott, uppgick till 0,05 decimaltum. Häraf skall slutas; att med pie-Åsen, i dess sålunda förändrade och nu innehäfvande skick, icke kon göras en långvarig skjutning, Utan uti den, genom krutgasens till: tagånde verkningar, snart blifver obrukbar. Kommissionen i Karlskrona yttrade således om denna 7-tumskanon, att den i dess då Innehafvande skick ej länge kunde duga: Vi fråga: Huru kan det då vara möjligt att samma kammarladdningsmekanism kunz (1 nat erhålla loford under de sednare försöken 1847-48 och 49. Var det samma kämmarladdning eller någon ny ditsatt under kano-1 nens, vistande vid inventorns bruk Åker? Var det densamma, så måste det synas besynnerligt, att man i Karlskrona 1844 ej kunde skjuta med den, men år 1847gjorde det med