Aftonbladet – 4 februari 1860, sida 3

; (Insändt.) Några ord örande den polemik, som uppstått med anled: ning af svensknorska frågan mollan Aftonbladet och Nya Dagligt AHehanda. Utan att ingå i någon närmare granskning af sjelfva frågans beskaffenhet, hvilket ock numera kan anses öfverflödigt, då den både i Sverge och Norge enskildt och offentligt upptagits till noggrann granskning af personer, utmärkta genom fosterlandskärlek och öfverlägsna kunskaper i ämnet, vill insändaren endast fästa sig vid:den polemik, som i dessa dagar, framkallad af Nya Dagligt Allehanda, uppstått mellan sistnämnde tidning och Aftonbladet. Insändaren, som för omkring sju år sedan ganska mycket för affärer vistades i Norge, kunde i allmänhet ej då undertrycka den ovilja, som: han erfor, öfver det bemötande han rönte — och är följaktligen ingen stor beundrare af norrmännen. I allmänhet visade det mindre bildade folket en småaktig afundsamhet och en oförklarlig motvilja för allt svenskt och syntes i allmänhet ej tillerkänna unionen den vigt, som den egt och eger, hufvudsakligen för Norge, hvilket land genom de frivilliga. uppoffringar, som iSverge gjort, af sin öfverhöghet först genom konventionen i Moss och sedan allt framgent, med skäl och billighet borde kunna medgifva, utan att finna sin nationalkänsla sårad, att det just har denna union att tacka för hvad det är och hvad det kan blifva. Om man härutinnan möjligen får tillskrifva gammal nationalafund någon delj-så torde docksstörsta felet, enligt insändarens förmenande, hafva legat och ännu ligga i de åtskilliga, mindre välbetänkta regeringsåtgärder samt i den slapphet, som hela tiden visat sig vid, verkliggörandet af unionen ifrån regeringsmaktens sida. Man har hufvudsakl gen lagt märke t.1l bevarandet och iakttagandet af vissa allmänna stadganden, men örsummat det vigtigaste medlet att förbinda