Aftonbladet – 4 februari 1860, sida 3

BER RA VÄYARRBRFIU NINE TT on äg PRI te åt ar allmänna önskan, att de företagna. jernvägsarbetena måtte så fort omständigheterna medgifva fullbordas, och hela landets rättmätiga anspråk, att anläggningskostnaderna icke förhöjas genom en af nuvarande förhållanden ingalunda påkallad eller för arbetenas ändamålsenliga utförande erforderlig tidsutdrägt. Instämmande uti de i K. Mits proposition yttrade åsigter i fråga om verkningarne af den för jernvägsarbetena sålunda erforderliga upplånings anställande inom landet, finner sig utskottet således för närvarande ej kunna förorda de framställda förslagen att ensamt genom inhemska lån söka sammanbringa det betydliga belopp, som för nu förestående jernvägsarbeten måste upplånas, helst i sådant fall en stor del af det förlagsoch rörelsekapital, öfver hvars nuvarande otillräcklighet allmänt klagas, ofelbart skulle komma att under längre eller kortare tider fråndragas den allmänna rörelsen samt alltså försvåra verkställigheten af de mångfaldiga liqvider, som oafbrutet måste af hvarje näringsidkare eller fastighetsegare fullgöras. I betraktande af nuvarande finansiella förhållanden och på de skäl, som i merberörda kongl. proposition blifvit anförda till töd för den deruti förordade upplåning mot statsobligationer å utländskt mynt, får utskottet, som ämnar att i särskildt utlåtande framställa sina åsigter rörande de väckta förslagen iafseende på ett inhemskt fondsystems tillvärabringande, nu tillstyrka: 2 att till beredande af tillgång för fortsättning af statens jernvägsbyggnader ett fonderadt amorteringslån må upptagas emot svenska statsobligationer, lydande å utländskt mynt och utfärdade å utländskt språk. Uti en hos borgareståndet rörande statens jernvägsanläggningar och dertill erforderliga medels upplånande väckt motion har hr J. G. Schwan, jemte törordande af jernvägskomitåns förslag för fortsättande af arbetena å stambanorna måtte under nästa statsregleringsperiod anvisas en summa af 27,000,000 rår med hänsigt till verkställigheten af den upplåning, som till beredande af tillgång för sagde arbetens utförande måste verkställas utom riket, föreslagit: att beloppet af det blifvande lånet, hvilket motionären ansett böra i London upptagas, måtte bestämmas till 2,000,000 sterling, svarande emot 35,000,000 rdr rmt; dock borde, på det icke engelska långifvares anspråk i sådant fall må öfver höfvan ökas, genom rikets ständers beslut medgifvas, att om det funnes nödvändigt, finge i stället för nämnde summa af 2,000,000 sterling upplånas ett deremot i Hamburger banko svarande belopp, eller 26,000,000 mark; att fullmäktige i riksgäldskontoret måtte bemyndigas afsluta lånet samt dervid erhålla fria händer, med vilkor likväl att i främsta rummet försök gjordes till detta låns afslutande under offentlighet, äfvensom fri och öppen täflan; — samt att rikets ständers bank måtte komma att som delegare ingå i lånet för ett belopp af 350,000 sterling, motsvarande omkring 6,125,000 rdr rmt, eller för ungefärligen enahanda belopp som den nu tillgängliga bankovinsten utgjorde; och har-samme motionär, vidkommande den summa, 8,000,000:rdr, som, enligt hans förslag, skulle komma att upplådas utöfver hvad under nu förestående statsregleringsperiod för statens jernvägsbyggnader skulle erfordras, yttrat, att denna summa syntes under samma tid väl behöflig för att i någon mån understödja de fastighetsegare, som, till följd af den nuvarande svårigheten att belåna inteckningar, hotades med ekonomiskt obestånd. Likaledes har uti en hos gsistbemälda riksstånd afgifven motion hr A. O. Wallenberg hemställt, att det statslån, som, i följd af de under innevarande riksdag gjorda framställningar, komme att upptagas mot obligationer å utländsk myntsort, måtte bestämmas till ett belopp, som motsvarade 35 millioner rår riksmynt, hvaraf obligationer å tillsammans 29 millioner borde afyttras för att erhålla nödiga medel till statens jernvägsbyggnader, och 6 millioner aflåtas till rikets ständers bank. För de obligationer, banken sålunda finge mottaga, borde riksgäldskontoret åsom full liqvid erhålla återstoden af de utaf riks;äldskontoret, till följd af rikets ständers beslut vid 1840 och 1841 års riksdag, utgifna obligationer för bankens försträckningar: till 1808 och 1809 års krigsxostnader samt de af-armåns ackordsamorteringsfond tfärdade obligationer banken innehade, äfvensom n del af banken tillhöriga hypoteksföreningsobligaioner. Inom samma riksstånd har äfven hr Renström amställt det förslag: att den summa, som för staens jernvägsbyggnader komme att upplånas, måtte vestämmas till så stort belopp, att den blefve tillräcklig för fullbordande af statens redan påbörjade ernvägar, samt att, i händelse utländskt lin skulle srbållas billigare vilkor än det förut upptagna jernvägslånet, rikets ständer måtte besluta att, om sådant kunde ske;rden nu förestående upplåningen rår verkställas. med den utsträckning, att äfven nyssnämnde lån derigenom skulle kunna infrias; hvarjemte hr Renström yttrat den åsigt, att det nya 1ånet bör, så vidt möjligt, upptagas i guld, och således antingen i pund sterling eller i francs. I afseende på den del af lånemedlen, som tills vidare icke vore för jernvägsarbetena behöflig, har han hemställt, att dessa penningar måtte amvändas dels till uppköp af ätt realisabla utländska statspapper, dels till bildande af en särskild fond i ändamål att inköpa svenska statsobligationer, så snart kursen derå visade sig i fallande och nedginge till ett visst belopp. Bland de, i anledning af den kongl. propositionen oms anskaffande af medel för statens jernvägsbyggnader hos ridderskapet och adeln afgifna yttranden. inser sig utskottet böra omförmäla de af hr Fredrik Åkerman uttalade åsigter, enligt hvilka hela den af Kongl. Maj:t föreslagna lånesumman borde upptagas utrikes, och på en gång upplånas den summa, som ill fullbordande af statens påbörjade jernvägsbyggaader erfordrades, eller 35 millioaer rdr rmt. Till andvikande af de olägenheter, som kunde uppstå genom lånemedlens inflytande tidigare, än behofvet för jernvägsarbetenas utförande fordrade; har hr Åkerman föreslagit antingen att, sedan lånebelopp, myntsort, räntefot, amortissement och öfriga former för ånet blifvit bestämda, obligationerne endast måtte, . den mån penningar för jernvägsarbetena behöfdes, varda utlemnade till försäljning i kommission på de platser, der svenska fondpapper vöre kända; eller ock utt, derest detta förslag icke skulle vinna bifall, lånevilkoren måtte på det sätt uppgöras,att den föreslagna tillökningen i lånesumman ej förr än om trenne år skulle komma att reäåliseras och förorsaka tillökning i sedelstocken. Derjemte och föratt, oaktadt hela lånets upptagande utom riket, bereda tillälle åt svenska medborgare att nedlägga sina penringar i detta lands statspapper, har hr Akerman slutligen hemställt, att vid lånets afslutande måtte betingas rättighet att utsätta obligationernas valörer våde i utländskt och svenskt mynt, samt att en viss lel af lånet måtte inom landet tillhandahållas, med rättighet för obligationsinnehafvarne att å inrikes rt få uppbära liqvider för såväl räntekuponer som utlottade obligationer. . Innan rikets ständer pröfva och afgöra de vackta rågorna rörande sättet för det utländska statslånets upptagande och återbetalande, jemte dermed gemenskap. egande ämnen, torde: det belopp böra bestäm: mas. som emot nu föreslagna statsobligationer skall ipplånas. I fråga om detta belopp hafva, enligt de nom riksståndenafgifna och utskottet meddelade yttranden, meningarne varit delade mellan förordanlet af den upplåningssumma 20,000,000 rår, :som Kongl. Maj:t i sin nåd. proposition föreslagit, och viträdandet af det hos ridderskapet och adeln samt borgareståndet framställda och förordade förslaget, utt rike.s ständer nu måtte fatta beslut om upptasande af ett lån å 35,000,000 rdr, eller i det nären snö AA nr mm NL me Om NL v g g k