Aftonbladet – 3 februari 1860, sida 2

bör ifrågasättas. Vore det t. ex. afgjordt, 1:0o att vestra och södra banornas fullbordan skulle kosta 35 millioner; 2:0 att hela detta belopp bör i utlandet upplånas; 3:o att lånet bör tagas i England, och 4:o att något ansedt engelskt hus icke kan väntas inlåta sig i en lånetransaktion på mindre belopp än 2 millioner . — då vore skälen för förslaget till den grad talande, att de skulle uppväga eljest ganska tänkvärda inkast emot detsamma. . Så är likväl ej förhållandet. För det första har inom statsutskottet blifvit på det allvarligaste ifrågasatt, huruvida icke banorna borde byggas efter ett något billigare system än hittills. Det förljudes till och med, att sådana data skola föreligga med afseende på proportionen mellan inkomsten af och omkostnaderna för trafiken på de redan färdiga banorna, att det ganska väl låter tänka sig; att ständerna kunna komma att föreskrifva ett billigare byggnadssätt, hvaraf följden tilläfventyrs kunde blifva, att de ifrågavarande banorna kunde fullbordas för några millioner billigare pris än komiten beräknat. Det vore då, för det andra, onödigt att för dessa banor; om hvilka nu ensamt är fråga, upplåna en så stor summa som 35 millioner, hvarjemte det ganska väl låter tänka sig, att vid nästa riksdag konjunkturen kan vara gynnsam för en inhemsk applåning, och medlen, äfven om de erfordrades till belopp af fulla 35 millioner för banornas fullbordan, således ej behötva kontraheras i utlandet: Vidare, och för det tredje, är det alldeles oomtvisteligt, att det vore, med afseende på framtida eventualiteter, i högsta grad fördelaktigt för Sverge, att hafva beredt sig kredit i England, att ha gjort svenska statspapper kända och väl ansedda på Londons fondbörs. Det supponerade fallandet af guldets värde-talade äfven för lånets afslutande i pund sterling, hellre än i silfver. Men det är dock ingalunda afgjordt, Huruvida icke det anseende; som våra jernvägsobligationer redan vunnit på de tyska börserna, kan der bereda oss så öfvervägande förmånligare vilkor för ett silfverlån it. ex. Hamburg eller å Frankfurt, att vi för. tillfället nödgas försaka de förväntade framtida förmånerna af den etableräde engelska krediten och den suppo nerade fördelen af ett småningom fortgående prisfall å guld. Men äfven om så goda vilkor skulle kunna erhållas i England; att skäl vore att taga lånet derstädes, är det då så alldeles gifvet, att 2 millioner är det min-. sta belopp, hvarom kan kontraheras med ett engelskt hus? Utan att i detta hänseende äfventyra något bestämdt påstående och med all aktning för de runda summorna och deras förmåga att göra sig, gällande, äro vi verkligen benägna att tro, det en minskning i beloppet af några hundra tusen pund alldeles jäsa skulle omöjliggöra en negociation i England. Att ett mindre lån kan erhållas äfven på ganska fördelaktiga vilkor, visar erfarenheten, om också icke just den vi för egen del på sednäste tiden förvärfvat. Specielt är det i afseende på jernvägslån vanligt, att man icke upptager större summa än som motsvarar bebofvet, och att ett sådant lån förnyas förvånar ingen, emedan alla veta, att detta behof fortfarande är för händen och växer, att det icke är något nytt behof, Vi tro derföre icke att ett nytt utländskt jernvägslån vid nästa riksdag — om ett sådant då ifrågakommer — nödvändigt skulle skada statens kredit. Men . väl är det möjligt, att den för arbetena be-å höfliga summan då kan bestämmas till ett belopp, som genom andra utvägar kunde erhållas. Deremot, om, såsom man bar anledning tro, nästa riksdag nöjer sig med att endast besluta den södra banans fullbordande, skulle, genom att nu bestämma sig för 35 millioner, Pvarde försök med ett inhemskt fondsystem vara undanskjutet äfven för de tre år, som följde på nästa riksdag, om också conjunkturerna för detsamma då verkligen vore gynnande. Men till dessa inkast emot de skäl, som, be traktade i och för sig, onekligen kunnå anses tala för det större lånebeloppet, ha vi att lägga en itivändning iallmänhet mot förslaget, att kontraberå ett större lån än som för till: fället behöfves, en invändning som måste för oss blifva bestämmande just i betraktande deraf, att vi icke kunna tllerkännå öbetinigad giltighet åt de skäl, som andragas för för. slaget. En femtioårig erfarenhet Har öfvertygat svenska folket; att dess representation är den mest ohandterliga mekanism 1 afseende på alla konstitutivå och lagstiftningsre. former. För de förra fordras fyre för de sednare tre stånds bifall, och en hvar vet huru svårt det är och hvilken kraftig Påtryckning af allmänna meningen, SOM erfordräs för att för ett förslag vinna de fyra eller de tre kamrarnes bifall, I beskaltningsfrågor åter är den svenska representationen den mest lätthandterliga en-kammare. Lika Svårt söm detär att genomdrifva en grundlagsändring eller en lagreform, dika lätt går det, om Tegeringsmakten lägger sitt inflytande i vågskålen, att genomdrifva en ansl: gsfordran. De två första stånden stå dervid snart sagdt obetingadt till regeringens förfogande, och det fordras blott — lvad sällan misslyckas — att vinna en . enda röst bland folkståndens ledamöter i förstärkta stätsutskottet, för att vara fullt säker på sin sak. Man behötver icke ens då frestal lyckan på lotteri, som eljest ofta gifver vunnet spel äfven utan något understöd af någon folkståndens ledamot. Den enda regulator, som finnes, är tillgångarne, samt en VISS respekt. för allmogens knorrande i afseende på nya pålagor. Skulle nu, enligt statsutskottsminoritetens förslag 85 millioner upplånas, d.v.s, 10 millioner mer ätt som enligt Tegeringens förslag för denna statsregleringsperiod behöfves, så funnes en odisponerad tillgån af 10 millioner, och vi bekänna wppristigt, att vi hysa alltför litet förtroende för representationens motståndskraft i anslags. frågor, för att icke bögeligen befara, att om regeringen finge begärelse till större eler AA OA arv O Va)