Aftonbladet – 3 februari 1860, sida 2

om är man också, efter hvad vi tro, inom epresentationen , temligen allmänt ense. Så nycket mera delade äro deremot åsigterna ned afseende på det belopp, som bör lånas, och sättet för upplåningen. Flera förslag föreligga i detta hänseende. 3land dem är det likväl endast två, som syas ha kommit under allvarsammare öfverväande, neml. det kongl. förslaget och det nom borgareståndet först af hr Renström ramställda, sedermera af hr Schwan upptagna och i formlig motion närmare utvecklade. afseende på den summa, som bör upptagas såsom amorteringslån i utländskt mynt, bar majoriteten inom statsutskottet biträdt det kongl. förslaget, bestämmande denna summa till 20 millioner; minoriteten (10 röster) har påyrkat det af hrr Renström och Schwan föreslagna belopp, 33 millioner rdr. Mot båda dessa förslag möta, i vår tanka, allvarsamma betänkligheter, dem vi gå att här nedan antyda vid en granskning af hvartdera förslaget särskildt för sig. Vi skola derefter angifva den, såsom vi tro, nära till hands liggande medelväg, som vi anse bäst lämpa sig för de för handen varande förhållandena samt hafva någon utsigt att kunna förlika de många stridiga meningar, som i denna sak söka att göra sig gällande. Frågan om medels anskaftande har för närvarande blifvit af giltiga anledningar företagen till afgörande innan ännu de anslag blifvit beviljade, för hvilka medlen erfordras. Men detta oaktadt lärer man svårligen kunna bestämma sin mening och sitt votum i afseende på den summa, som bör upplånas, utan att ha gjort för sig sjelf klart, huru stort belopp man anser böra vid denna riksdag anslås för jernvägsbyggnaderna, likasom hvilken anglagssumma, som har största sannolikhet för sig att blifva af ständerna beviljad. Till en början böra vi derföre gifva tillkänna vår öfvertygelse I ärutinnan vara den, att det belopp. som slutligen kommer att af ständerna vid innevarande riksdag för ändamålet anvisas, blifver ungefärligen det, som uti den kongl. propositionen föreslås. Vi sluta dertill af de meningsyttringar, som förspordes hos ständerna vid remissen af den kongl. propositionen, och vi anse äfven för egen del ett sådant resultat önskvärdt, Vi ha nemligen redan gifvit tillkänna vår åsigt vara, att klokheten och en god hushållning bjuda, att de under arbete varande banorna så fort som möjligt fullbordas. Derföre; och emedan vi tro, att, genom hushållning med statsmedleii i andra riktningar, tillgångar kunna beredas till ränta och amortering å nyssnämnda summa, anse vi beloppet kunna sättas så högt som till 235 millioner. Att vi åter anse ständerna icke böra anvisa ett högre belopp, ehuruväl banornas fullbordande skulle derigenom än ytterligare fortskyndäs, grundar sig på tvenne skäl: det ena, den tilläfventyrs mötande svårigheten att utan påläggande af allt för hårda skattebördor anskaffa medel till en större summas förräntande; det andra, angelägenheten utt tillse, att icke alltför stora arbetskrafter på en gång dragas från näringarne samt andra vigtiga företag och anläggningar. Ty lika oklokt, som det skulle vara, enligt hvad vi längre fram få tillfälle närmare utveckla, att söka för jernvägsanläggningarne absorbera alla, eller en större del af de befintliga penningtillgångarne inom landet och derigenom beröfva näringarne det för dem oundgängliga förlagsoch rörelse-kapital, lika oklokt vore det, ätt från jordbruket; från industrien och från andra nyttiga anläggningar draga en alltför stor arbetskraft. Under de sista åren hafva för jernvägsanläggningarne användts, om vi icke missminna oss, vid pass 10,000 mar. Men man må icke föreställa sig att sådant kunnat ske utan. ytterst känbara olägenheter för jordbruket öch näringarne, om icke, till följd af krisen, en paus hade inträdt i enskilda arbetsföretag och anläggningar inom landet. Hade arbetskrafterna varit så eftersökta, som fallet var näst före krisen, så skulle. genom det till följd af jernvägsanläggningarne ytterligare ökade behofvet af arbetare, lönerna hafva stigit till en för jernvägsanläggningarne likasom för den enskilda företagsamheten ytterligt betungande höjd. Nu deremot, då behofvet af arbetare för jernvägarne, genom en egen händelsernas nyck, inträffade samtidigt med det, till följd af krisen, minskade behofvet af arbetare för enskilda företag, hade jernvägsarbetena ingen annan inverkan på arbetsmarknaden, än att hålla arbetslönerna uppe vid en för arbetarne måttlig höjd, och att rädda landet från den arbetslöshet och den deraf härflytande nöd, som måhända i annat fall blifvit en följd af den inträdda stagnationen i den allmänna rörelsen. Enligt den ar-betsplan, på hvilken Ki M:ts proposition stödjer sig; vill det synas oss, som skulle arbetena komma att bedrifvas i ungefär samma omfång, som under de sista åren, d. Vv. 8. erfordra en arbetsstyrka af vid pass 10.000 man. Tager man dervid tillika i betraktande, att, såvida icke ständerna, genom några på ett eller annat sätt åvägabragta strypningsitgärder, förlama näringarnes verksamhet, en ökad liflighet kan väntas efter hand på alla områden efterträda den tillfälliga förlamningen, så måste, det anses såsom: i hög grad betänkligt, att för jernvägsanläggningarne taga i anspråk större arbetskrafter, än som för dem användts under den föregående stagnationsperioden. Landet skulle deraf lida i dubbelt mått; ty dels skulle arbetslönernas stegring fördyra jernvägsanläggningarne; dels skulle, ar samma anledning, jordbruket och näringarne förlamas, . Vår öfvertygelse är derföre, att 25 millioner rdr rmt är det allra högsta belopp. som det, ur ofvan antydda synpunkter, är rådligt att junder den förestående perioden använda för i jernvägsanläggningarne. På hvilka Jinier de jändamålsenligast böra fördelas, är en fråga, som vi icke nu hafva att taga i öfvervägande, och som äfven på det föreliggande finansiella spörjsmålet har ett jemförelsevis underordnadt NEN To oh ee ke jan NA Uj ot ms