Aftonbladet – 31 januari 1860, sida 2

ques Ett oh Jacques Två, sittande på den gamla tältsängen, båda med handen under hakan och ögonen oafvändt riktade på väg. lagaren; Jacques Tre, lika uppmärksam, på ett knä bakom dem, med ena handen 1 oupphörlig rörelse öfver mun och näsa; Defarge stående emellan dem och berättaren, hvilken ban hade stält i full dager under takfönstret, och oupphörligt blickande än från honom på dem, än från dem på honom. Vidare, Jacques,, sade Defarge. Han får nu sitta der uppe i Jernburn nå. gra dar. Byn stjäl sig te koxa pån, ty det är liksom farligt. Men icke förty så Plirar ändå byn jemt och samt på den fattiga fån. gen der uppe i jernburen, fast ingen törs komman nära; och om qvällarna, när dåm slutat arbeta, och dåm samlas vid brunt? för te språka lite, då ä allas ansigten vända op åt kurran på berget. Dåm hviskar vid brunn, att fast dåm dömten te döden, så ska dåm inte ta lifve åfven; dåm säjer, att dom gifvit in en bönskrift förn till sjelfva kungen i Pa. ris, der det står skrifvit, att han varit liksom tokig tör det dåm kört ihjel barnet förn. Hva vet jag? Folket pratar så mycke. Kanske i det sant; kanske inte. ; Hör nu på hvad jag säger dig, Jacquesn, inföll med sträng röst numro Ett af det nam. net. Vet, att en böneskrift öfverlemnades till kungen och drottningen. Alla här närva. rande, usom du, sågo kungen taga emot skrif. ten i sin vagn, der han satt bredvid drottningen. Det var Defarge, som du ser här, hvilken, med fara för sitt lif, sprang fram mot hästarna med bönskriften i hand. ,Och märk nu vidare, Jacques! sade den knäböjande numro Tre, under det han med sina finger for fram och åter öfver läppar och näsa med en girig uppsyn, liksom plågades han af hunger efter någonting — Som icke var mat eller dryck — den kungliga vakten, både till häst och fot, omgaf genast supplikanten och högg in på honom, Hör du, Jacques, hör du? Jag hör, mina herrar,