Aftonbladet – 31 januari 1860, sida 2

De förvrängningar, hvilka händelser och förhållanden i vårt land i allmänhet varit underkastade, då de behandlats eller vidrörts inom den utländska pressen, syntes på sista tiden ha blifvit mindre grofva och mindre allmänna än förut, tack vare den större uppmärksamhet, som alltsedam det sednaste orientaliska kriget egnats åt vårt land, och de lättade kommunikationer, som gjort att ett större antal intelligenta främlingar besökt Sverge och sedermera bidragit till att sprida större kännedom och riktigare begrepp om dess folk och förhållanden. I flera organer inom den tyska tidningspressen bar man på den sednaste tiden sett såväl fortlöpande, ganska fullständiga och riktiga referater efter de svenska tidningarne som korrespondenser, hvilka lemnat sanningsenliga och oförvrängda öfversigter öfver de politiska händelserna i vår land. Äfven inom den franska pressen har man under de sista åren icke så mycket vanställt de svenska underrättelserna som förut. Under sådana förhållande måste det väcka förvåning att Independance belge, en tidning, som öfver hela Europa är särdeles väl ackrediterad för sin påpasslighet, för snabbbeten, noggrannheten och tillförlitligheten i de meddelanden den innehåller från olika länder och som äfven i senare tider innebållit ett och annat ganska riktigt korrespondensmeddelande från Sverge, att denna tidning ändock understundom innehåller underrättelser från Sverge, alldeles gripna ur luften och fulla at de mest kolossala galenskaper. Så läser man t. exs i det senast hitkomna numret för den 25 Januari i bladets politiska revy följande: De senaste omröstningarne i svenska riksdagens konstitutionsutskott ha-i Stockholm framkallat en ministerkris. Krigsoch justitieministern draga sig tillbaka; deras embetsbröder skola säkerligen följa deras exempel, för att lemna platsen åt en mindre liberal styrelse, men som står i fråga om känslor och idger mera i harmoni med adelns och presterskapets åsigter, hvilket inflytande ännu är öfvermäktigt inom den svenska nationalrepresentationen. En ytterligare olycka för detta land är, att ju mera det beträder denna väg, ju mera det skiljer sig från den rörelse, som förer hela det öfriga Europa i riktningen åt de stora principerna om politisk och medborgerlig jemlikhet, desto mera ökas den schism, som eger rum mellan dess intressen och Norges, ett land, der lagar: och institutioner ha. en väsendtligen demokratisk karakter. Man skulle föga behöfva fästa sig vid dylika framställningar, om de icke genom Indpendance belge blefve spridda kring hela Europa och vunne tilltro till följd af det anseende bladet njuter. Vi förmoda, att dessa och flera dylika uppgifter i Independance belge på den sednaste tiden härstamma från någon lika illasinnad som illa underrättad korrespondent i Hamburg, hvilken hufvudsakligen tagit de nordiska förhållandena på sin lott och, då han tyckes vara en inbiten schleswigholsteinaren, bar all möda ospard att nedsätta de skandinaviska folken i Europas opinion. Under vestmakternas krig mot Ryssland framställde han sakerna i ryskt idtresse och skildrade skandinaviska halfön såsom till den grad ett hem för splittring, hat och inbördes fiendskap emellan de båda förenade folken, att den icke kunde ega den allra ringaste vigt och betydelse i den politiska vågskålen. Det är från dylka orena källor, som äfven den uppfattning oupphörligt sprider sig till den franska och en stor del af den öfriga europeiska pressen, att regeringsmakten i vårt land är så utomordentligt liberal, att den sätter sig i spetsan för och söker genomdrifva alla politiska reformer, men att dessa herrliga och upplysta bemödanden stranda på folkets råhet, seghet och konservatism.