Aftonbladet – 28 januari 1860, sida 2

LITTERATUR. Minnen från Tyskland och Italien at P. D. 4. Atterbom, 2 band. Örebro, Lind 1859. Det är knappt möjligt för den närvarande generationen att kunna göra sig ett fullständigt begrepp om det ytterst lifliga intresse, hvarmed den bildade allmänheten omfattade len litterära revolution, hvilken, ungefär sam-: tidigt med 1809 års politiska, verkade en så stor förändring i riktningen af vår nations smak. och odling. Likasom det vanligen är rallet vid inledandet och genomförandet af hvarje mera genomgripande reform, antog) äfven denna till en början ett icke allenast emot saker, utan ock emot personer riktadt bittert skaplynne. Öfverdrifter, omogenheter, ett blindt fasthängande. vid vissa utländska mönster gåfvo ock en wviss bismak åt det i sin grund ädla och nationella sträfvandet. Men i trots af allt detta, i trots af allt po-å !emiskt okynne, alla i tid och otid anbringa-Åle metafysiska fraser, allt tyskeri, måste man likväl tillerkänna den s. k. pya skolan äran af att hafva gjort en ända på den urvattnade prosaiska och osvenska hofoch statspoesi, hvaraf den svenska parnassen förut befanns Sfversvämmad, att hafva ledt smaken in i enå. på bättre och fastare grunder byggd bana, och framförallt att hafva återställt det så nödiga sambandet emellan folkets uråldriga poesi och de s. k. bildades. Långsamt, men -äkert vann ock denna reformens grundriktning erkännande inom vårt land äfven ibland de ordna motståndarne; och om Tegner vid tt tillfälle, då nämnde förhållande tydligast gifvit sig tillkänna, kunde med skäl yttrå, att nu den nya skolan flyttat in i den gamla, så kan man å andra sidan i viss mening med ej. mindre skäl säga, att icke blott mången tillhörande den gamla skolan, utan ock helal: den läsande allmänheten efter hand flyttat ur sistnämnde skola och in i den nya. i Bland ledarne för den litterära revolution, hvars hufvudsakliga riktning vi här sökt i korthet angifva; intager Atterbom, som be-l. kant är, främsta rummet. Till en sådan): framstående plats var han så väl genom sin natur som till följd af yttre omständigheter företrädesvis egnad. Naturen hade nemligen gifvit honom — såsom Geijer träffande yttar — ett klangrikt bröst, i glädje som i smärta; och han stod framom alla sina litterära vänner i poetisk produktionskraft. Härtill kom, att under det de öfriga ej egnade annat än en del af sin litterära verk; samhet åt den stora omskapningsoch föryngringsprocessen, hade han deremot åt densamma nästan uteslutande helgat större delen af sina kraftfullaste ungdomsår. Under dessal. yttre. och inre strider hade emellertid belsa och krafter blifvit mycket medtagna, äfvensom anlaget till en djup hypokondri starkt utbildat sig; och det var ej mindre för att söka återställa den sålunda störda jemvigten in för att vinna ett rikare innehåll, en grundigare halt för sin poetiska förmåga, som han företog den resa, hvars minnen nu omsider efter många års förlopp lemnas i svenska allmänhetens händer. Beklagligtvis kom aldrig den af honom med förkärlek närda planen, att sjelf kunna utarbeta och ordna dessa reseminnen, till utförande. Det gick honom, såsom det gått mången annan bland våra utmärkta författare, De uppgöra djerfva utkast, stora litterära planer för en framtid, som ej är deras; och det var under en viss aning härom, och med ett djupt vemod, som Atterbom några år före sin död till den, som skrifver detta, yttrade, då samtalet föll på hans outgifna arbeten: Ja, man hoppas kunna mycket uträtta, man vill skrifva, ordna, utarbeta; men det ena hindret möter efter det andra, och så kommer döden, afbrytande alltsammans. Så finner man ock derföre här endast en jemförelsevis ringa del ordnad af författarens egen hand. Dertill höra de 96 första sidorna af första. bandet, de första brefven från Rom till Geijer, hvilka intagits i tidskriften Svea, samt den förut i en kalender införda skildringen af Kyrkofesten 1 Albano. -Allt det öfriga har af annän hand blifvit efter bref och strödda dagboksanteckningar redigeradt; och detta har i allmänhet skett på ett ganska förtjerstfullt sätt. :Man skulle emellertid ha önskat en strängare kritik här och der använd, och åtskilligt af alltför enskild och obetydlig art saklöst ha blifvit utgallradt. De, som egt lyckan af Atterboms personliga-bekantskap, erinra sig väl, huru oöfverträfflig. han var som berättare; helst då han i ett upprymdt lynne ville skildra någon episod ur sin söderländska resa. Den för dessa minnen valda brefform är derföre ock särdeles egnad att tillgodogöra nämnde förmåga, och att omedelbart återgifva de intryck, som de mångskiftande yttre föremålen gjorde på skaldens för allt det sköna inom konst, natur-och menniskor öppna, och lätt, likasom en eolsharpa af vindarne, i rörelse satta fantasi. Hvad det egentliga innehållet eller föremålen för denna resebeskrifning angår, så iro dessa af mångfaldigt skiftande natur, Pörf. synes här ej ha uteslutande eller ens företrädesvis fästat sig vid något visst särskildt imne. Hvad behandlingen härigenom tilläfven;yrs förlorat i enhet vinner den i omvexling, och för öfrigt ligger alltid en viss enhet i resans städse tydligt framträdande hufvudsyfte, som var att utbilda förattarens poetiska anlag, Åt det egentligen vetenskapliga har här icke ågon plats blifvit lemnad. Författaren hade sannolikt velat spara sådant till meddelanden annan form. Hvad deremot de bildande xonsternas alster vidkommer, hvilka under en esa dessa länder 1 så rikt mått möta van. Iraren,-så är deråt en större uppmärksamhet i ghad, Och ehuruväl förf., hvars föregående pildning. uteslutande h ilade på tysk grun, ;ch som under resan ej umgicks med andra in tyska konstnärer, med undantag af några å skandinaviska, och derföre tyckes 1 all. ng fa KR UNS VN FS OO OA MM ÖF 3 Sth