Aftonbladet – 27 januari 1860, sida 3

Isidan samt Nerike, Vestergötland, Wermland och bergslagerna å den andra påstås komma Katrineholms Göta kanallinien till godo. Med en karta i handen finner man deremot de åberopade trafiklinierna i de flesta fall skära den, vestra banan istället att gå inpå densamma; t. ex. trafiken emellan Östergötland och -bergslagerna. Andra trafiklinier, som nu gå parallelt med jernvägslinien och hvilka således borde infalla på densamma åtminstone om (vintern då sjöfarten upphört, äro af så ringa betydenhet att de ej förtjena afseende. Den åberopade trafiken emellan Norrköping. och Göteborg är hvad personer angår obetydlig, Toch hvad varor vidkommer ingen. I Rörelsen från Askersund på Norrköping är Tringa och måste bli det, enär dessa städer hafva Jinga produkter att utbyta. Trafiken åter melTlan Stockholm och Askersund kommer naturligtvis alltid att gå öfver Örebro och sjöledes på Stockholm och således blott att följa banan en knapp mil. Sid. 62 påpekas vigten -Jaf landtransport från Göteborg och östra delen af mellersta Sverge under den tid sjöfarten är öppen. Kan komiten verkligen på allvar sjelf tro och vilja inplanta hos andra, att varutransport på jernväg, t. ex. till Jönköping: från Göteborg 21 mil skulle bli billigare äm sjöledes? Bihanget till komitåns betänkande: upptager frakten för en tunna sill mellam nämnde städer till 50 öre å 1 rdu 50 öre. Skulle nu en tunna sill kunna transporteras på 21 mil jernväg för samnga, pris? Ännu ofördelaktigare utfaller förhållandet, om, såsom komitån uppgifver, varor skola först försändas sjöledes till Töreboda ocb gedan på jernväg gå öster ut. IS Den åberopade framtida trafiken gehom: malmforsling från Nora och Lindes bergslager till Dalsland blir naturligtvis billigare trån Nora direkt till Hult vid Venern, som är omkring hälften kortare än till Töreboda, kanalafgifter oberäknade. Oaktadt alla de skäl, som af deputerade blifvit anförda för jernvägens riktning genom Örebro, Har komiten vidlyftigt förklarat att dess eget förslag är det bästa. Komiten uppgifver bland andra orsaker att förlängningen öfver Svartå och Örebro skulle med mer än två mil drabba rörelsen ifrån Bodarne till Vestra Wingåker; men komiten behagar på samma gång glömma, att afståndet emellan Bodarne och Svartå för nordvestra banan der:genom också förminskas 17, mil. Vill man vara opartisk, så böra alla skäl för och emot upptagas. Å sid. 71 erkänner kemiten, att vestra banan, dragen öfver Örebro, skulle bli 14 mil kortare, och straxt derpå (sid. 72): upprepas yttrandet att den är 2 millängre — hvilketdera är nu egentliga meningen? A sid. 77 yttrar komiten: P3 : Att frågan om inlösen af jernvägen emellan Örebro och Arboga ej bör till pröfning upptagas förr ärm vestra stambanan samt linien derifrån till Örebro äro färdiga att för trafik öppnas. Detta sätt att argumentera är särdeles eget, och orsaken dertill förefaller obegriplig. Komitn uppräknar sid. 75 de flera stora fördelar, som Arboga-Ö robgfan komme att erhålla genom förbin R med vestra stambanan och ofvanför anlägta bibanor. Derigenom blir det också klart att denna bana måste vinna i trafik och derigenom lemna större inkomster än nu är fallet. Deraf följer åter, att Örebro-Arbogabanan, som 1859 icke gaf någon behållning och derföre kunde säljas för inköpspriset, eller värderingspris, icke 1863, å den lemnar betydlig inkomst, kan säljas för samma pris. Komitens tillstyrkande måste, om det antages, således leda derhän, att vämnde bana blir vida dyrare att inlösa ju längre man dermed dröjer, Efter vår åsigt skulle man deremot begagna det erbjudna tillfället att nu inlösa banan, eller också aldrig. Blir dennå bana först förbunden med vestra stambanan genom linien Örebro—Halsberg, kommer den naturligtvis att vinna i betydenhet för hvarje mil den utsträckes åt Köping och vidare öster ut. Mindre banor från trakterna norr om komma snart att sluta sig till denna, enär den -föreslagna linien Frövi—Brovallen är alldeles för sned och så att säga ensidig, för att medgifva förmånlig trafik åt annat håll än vester ut. Ett ytterligare skäl till inlösen nu st Arboga—0Örebrobanan förefinnes deruti, att då behöfves icke mer än en bangård m. m. i Örebro, hvarigenom icke allenast anläggningskostnaden för en station derstädes besparas, utan äfven hela underhållsoch aflöningsstaten för framtiden å denna station. — En kostnad så betydlig, att den väl förtjenar att tagas i betraktande. Att af nuvarande trafik på Örebro—Arbogabanan vilja sluta till omöjligheten af dess fortsättande, är att bedöma hela slutliga nyttan af ett färdigt arbete efter den inkomst, som det halffärdiga lemnar. Det är ungefär detsamma som att påstå att om man haltar med en stöfvel ochen sko, ir det afgjordt att man skall halta när båda stöflorna blifvit pådragna. t Om man noga genomgår komitens arbete från början till slut, finnes deri en ledande grundtanke, som genomgår det hela, och denna tanke, om ön omedveten, är att söka leda all trafik vesterut. Det vill med andra ord säga, att framhålla Göteborgsintresset framför allt annat. Man återfinner denna id i ifrandet tör den obetydliga förbindelsen Jönköping— Falköping; i de ofta upprepade yttranden om vigten af förbindelsen mellan östra och vestra kusten, i det varma förordandet af Örebro— Halsbergsbanan, och slutligen i den besynnerliga linien Brovallen—Frövi, hvartill vi sedan återkomma. (Forts.) Rättegångsoch Polissaker. Inför rådhusrättens 5:te afdelning fortgår det af grosshandlaren Lindström mot grosshandelsbolaget Jacobsson j:r komp. instämda mål med yrkande om ansvar och ersättning för det Jacobsson vid utvägning af ett till Lindström försåldt parti kaffe begagnat decimalvåg. och hvarigenom en missvägning uppkom