Aftonbladet – 27 januari 1860, sida 2

bestämdt nej, och den tror sig kunna bevisa detta medelst flera fakta. Om man går till de statistiska uppgifter, som finnas i. den kongl. propositionen af den 7 Sept. 1859, så finner man af dem att varupriserna i allmänhet ha fallit på sednare tiden och att flera af lifvets förnämsta nödvändighetsartiklar kunna erhållas för billigare pris än förr, till och med på det ställe här i landet, hvarest det är dyrast att lefva, nemligen i Kristiania. På sednaste tiden kunna prisen å lifsmedel antagas ha än mera fallit, så att man kan hoppas att den en gång rådande dyrheten skall mer och mer.försvinna, om det än icke kan nekas, att det under alla omständigheter är dyrare för en familj attlefva nu än förr. Detta bör emellertid långt ifrån tillskrifvas priserna på de väsentligaste lifsförnödenheterna, hvaremot det till icke ringa del är en följd af hela lefnadssättet och de växande. fordringarne på lifvets så. kallade komfort. Utan att hänvisa till förenämnde statistiska data, tror komiten sig också kunna åberopa hvars och ens egen erfarenhet från landets särskilda trakter, och tror att de flesta skola erkänna, att den så kallade dyra tiden egentligen ej finnes till — någonting, som äfven synes af de förklaringar åtskilliga afgifvit. . På grund af nu anförda, är komiten enhälligt af den tanken att icke något dyrtidstillägg bör för instundande statsregleringsperiod beviljas, enär namnet ej längre. passar och tidens betryck i alla fall lika mycket kännes af så godt som alla landets invånare och långt ifrån är eget för embetsmannaklassen, hvars lott till och med torde kunna anses bättre än många andras, hvilka blott genom den största ansträngning och ytterstå tarflighet kunna underhålla sig och de sina. Nödvändigheten fordrar en inskränkning så godt som öfverallt, och under sådana omständigheter vågar komiten icke föreslå Storthinget att bevilja ett dyrtidstillägg i den omfat ning som regeringen föreslagit. Emellertid har komiten, under genomgåendet af lönereglementet och de deri upptagna löner, enhälligt kommit till insigt af att flera af de lägre lönerna antingen ej stå i förbållande till tjensternas vigt eller gifva deras innehafvare. — allt efter deras ställning — hvad som behöfves till ett tarfiigt underhå!l, och den har derföre ansett sig böra föreslå) att ett tillägg beviljas -å de mindre lönerna inom en viss gräns. För att detta tillägg isynnerhet måtte komma de embetsmän till godo, hvilka både mest behöfde detsamma och hvilkas tjenstebefattning gör det svårt för dem att skaffa sig hågon biförtjenst genom att åtaga sig arbeten, som ligga utom deras egentliga tjenst, skulle det emellertid ha varit mest i sin ordning, om komiten hade haft tid och tillfälle att företåga en revision af hu gällande Iönereglemente; men komiten måste, i likhet med 1857 års lönekomitåj erkänna, att en sådan revision fordrär en så detaljerad Kännedom om hvarje gren af statsförvaltningen, att den ej har vågat taga ihop med ett sådant arbete, af fruktan för att resultatet knappast skulle ha blifvit tillfredsställande, Den anser dock, att tidsförbållandena i så hög grad tala för lämpligheten af en allmän lönereglering, att den har trott sig böra föreslå Storthinget att bos regeringen anhålla om en sådan. Komitens pluralitet föreslog, att dyrtidstillägg af 20 procent skulle kviljas åt dem, som hafva från 120 till 200 spd., 10 proc. å 200 till 400, och 5 proc. å 400 till 600, dock så, att löner öfver 534 spd. blott skulle fyllas till 600, hvilket komiten ansåg i allmänhet vara tillräckligt för en familjs tarfliga underhåll, En minoritet inom komitån ville deremot att dyrtidstillägget skulle utgå med 15 proc. Jå löner intill 200 spd., 10 proc. å 200 till 400 Joch 5 proc. å 400 till 734 spd, men intet tillägg beviljas för löner öfver 800 spd. I betraktande af att de flesta embetsmän I med 6—800 spd. lön ära bosatta i det särIdeles dyra Kristiania, biföll Storthinget minoritetens hemställan. ÅA pensioner beviljades deremot icke fortfarande dyrtidstillägg. ——— — 0300