Aftonbladet – 27 januari 1860, sida 1

för andra i timlig måtto; betraktar jag åter saken med afseende endast på mig sjelf, så fägnar det mig att ingenting blef af, emedän det skulle ha varit en dålig affär för mig i timlig måtto; jag behöfver väl icke säga, att jag ingenting skulle ha vunnit derpi. Detär alls ingen skada skedd. Jag har icke friat till den unga damen, och, oss emellan sagdt, jag tror knappast att jag någonsin skulle ha gått så långt. — Bäste hr Lorry, ni är ej i stånd att göra er ett begrepp om en ung flickas infall och nycker; ni skall aldrig kunha göra er ett begrepp derom. Låt oss icke tala mer hörom. Som sagdt var, det gör mig ondt på andras vägnar; för egen del fägnar det mig, att det gått såsom det gått. Och jag är er verkligen mycket förbunden för det ni tillåtit mig att utforska er rening och för det ni gifvit mig ert råd; ni känner det unga fruntimret bättre än jag: ni hade rätt: det skulle aldrig ba gått välx : Lorry hade blifvit till:den grad förbluttau, att han såg helt dum ut då Stryver trängde honom mot dörren med en uppsyn af öfver. svängligt ädelmöd, undseende och välvilja. Låt det nu vara bra som det är; talom icke mer derom, min bäste herren, sade Stryver; stack ännu en gång för det mi låtit mig känng er på pulsen; god natt! god nattt Lorry var ute i mörkret, innan han ännu rätt visste hvar han var. Stryver låg på rygg sin soffa och såg upp i taket, TRETTONDE KAPITLET, Mannen atan finkänsla. ; Om Sydney Carton någonstädes lyste, i doktor Manettes hus var det visst icke. Han hade under ett års tid ofta varit der, och alltid varit samme tråkige tvärvigg. När han ågon gång vårdade sig tala, så talade han