Aftonbladet – 26 januari 1860, sida 2

liknöjd uppsyn; det vore bra om du ville hålla dig till saken. Hvad min ringa person anbelangar — kan du aldrig få i din skalle, att jag är oförbätterlig ? I sanning, ingenting att skryta medl! svarade Stryver i en ganska oblid ton. Också skryter jag icke med det, lika litet som med någonting annat. Hvad heter hon? Bli nu bara icke alltför förbluffad, när du får höra namnet, Sydney, sade Stryver, med tillgjord skyndsamhet beredande honom på det förestående förtroendet. Jag vet nemligen att du icke menar hälften så illa som du talar, och skulle du också göra det, så kan: det just vara detsamma. Jag håller detta lilla företalj emedan du en gåog talade om det unga fruntimret i föraktliga ordalag. Jag. Just du, och det i detta rum ändå. Sydney Carton drack sim punsch och såg på sin såte väns drack åter punsch och såg åter på sin såtevän. Du kallade det unga fruntimret en srödhbårig lollas. Det unga fruntimret är miss Manette. Vore du en: man med någon smak, med någon fimkänsla i sådana saker, så skulle jag kanske känna mig litet grå på dig för ett sådant uttryck; men du är icke, en sådan man. Du saknar allt sinne för sådant; och derföre förargar det mig icke mer, när ja tänker på det uttrycket, än det skulle förarga mig att höra en af mina taflor enfaldigt bedömas af någon, som icke vore kännare Sydney Carton drack punsch; han drack väldeligen, glas på glas. i Nu känner du saken, min gossen, sade jStryver, Jag bryr mig ej om förmögenhet; I det är en söt flicka, och jag har tagit milt I beslut att gifra mig för mitt nöje, och jag anser mig verkligen ba råd att kosta på mig den Nilla roligheten. Hon får i mig en man, I somredan husnit ett godt stycke fram-i verlden, och som går vidare framåt med störa steg — en man af icke obetydligt anseende. Det är ett godt kap för henne; men hon förI tjenar att göra ett godt kap. Förvånar det dig?.