Aftonbladet – 24 januari 1860, sida 3

I ett nyligen På svenska öfversatt och utgifvet arbete, kalladt Svedenborg, hans lefverne och skrif ters, af William White, säger författaren bland annat, att Herren sjelf förberedde S. under första delen af hans lifstid till hans senare teolegiska verksamhet, men af den nu granskade drömboken finner man lätt, att S. sjelf beredde sig härtill på det mest godtyckliga sätt. I samma arbete, Svedenbörg, Bans lefverne och skrifters, som är skrifvet med den ! mest lifliga svedenborgiska öfvertygelse och tydligt i den mening, att för sekten vinna anhängare, förekommer märkvärdigt nog följande stycke (sid: 41): Det har under sednare tider blifvit vanligt att anse Svedenborg för en clairvoyant, att ställa honom i förhindelse med mesmerismen och att göra honom befryndad med de franska och amerikanska spiritualisterna, såsom Cahagnet och Andrew Jacksop Davis. Detta misstag härleder sig från okunnighet. I andeverlden umgås hvar och en med ändar, som äro med honom likstämmiga; och om man antager; att någon menniska inträder i andlig åskådning, följer deraf, att hon kommer i beröring med likstämmiga andar, det vill säga sådana, som återgifva och upprepa hennes egna åsigter, taukar ock känsior. Det är då klart, att under sådana omständigheter äro uppenbarelserna helt och hållet beroende af den uppenbarandes karakter och måste af sanningsälskande-personer i alla afseenden mottagas med största varsamhet. Svedenborg deremot försäkrar, att han varit under Herrans särskilda beskydd, så att han omedelbarligen från Honom sjelf emottagit de läror han förkunnat och icke i något hänseende från andar. Hvar och en må naturligtvis för sig sjelf afgöra, till hvad grad och med hvad förtroende han vill emottaga deana forsäkran ; men alla böra hafva kännedom om verkliga beskaffenheten af Svedenborgs siareskap och om hans eget vittnesbörd om sina uppenbarelsers ursprung. I sin dagbok skrifver han vid denna tid: Andar berätta i allmänbet osannfärdigt och digta. Då andar begynna tala med menniskor, bör man ej tro dem, ty nästan allt hvad de såga är af dem sjelfva sammansatt och osannfärdigt; och om de bade tillstånd att berätta om himlen och de ting, som deruti äro, skulle de framställa så många osaningar, likväl med bestämdt påstående om att allt e sanning, att det skulle väcka menniskors förvåsivg; derföre har det icke varit mig tillåtet att-vid samtal med andar sätta tro till deras framställningar. De älska förställning; hvilket ämne som behandlas anse de sig förstå och yttra hvarjehanda omdömen deröfver. såsom om de förstode det; och om man lyssnar till dem och sätter tro till dem, söka de att på flera sätt bedraga och missleddt. Hvad säger läsaren härom? Utgör icke detta den skarpaste sjelfkritik öfver hela svedenborgianismen? : Den ortodoxa kristendomen har alltid och skall alitid betrakta bibeln såsom en för all tid afslätad uppenbarelse, och afvisa alla efteråt uppträdande ; rofeter såsom falska, hvilket också deras läror alltid i ett eller annat afseende bekräfta, de må för öfrigt kalla sig Mahomed, Svedenborg eller Josef Smith. Men xsoska eget och märkvärdigt blir dock alltid att,såsom här, påträffa sjelfva den grumliga ochörena käl!sn till ett påstådt profetiskt kall. Särskild uppmärkamhet förtjenar också, att dettå manuskript blifvit funnet just då det tyckes höra till ordningen för dagen att fira Svedenborg. Så firades år 1857 en jubelfest i England och på andra ställen der han och as lära upphöjdes, och förlidet år har svenska akademien låtit öfver honom slå en medalj; detta blott i egenskap af vetenskapsman. Atterbom yttrar i sin afhandling öfver Svedenborg, att det fanns en tid, då man ansåg honom vara blott rätt och slätt en fåne; och om man äfven med Atterbom med rätta anser detta omdöme orimligt, så får man å andra sidan medgifva, att den nu upptäckta handskriften, om detta vore det enda minne ban lemnat efter sig, ej skulle jäfva omdömet, ty om man ej kände, att den lilla skrifteo hade den berömde mannen till förfatiare, så skulle man ej kunna anse den vara författad af någon annan Sn en redan på dårhuset befintlig eller åtminstone snart derför mogen person.