Aftonbladet – 24 januari 1860, sida 3

Detta sednare yttrande innebar ju i verkligheten fast ej i ordalydelsen en fullkomlig motsats till det föregående, enär orsaken icke kan vara någon annan än den, att undvika den oreda, som kunde uppkomma af en sammanhlandning. Af alla de fördelar, som icke kosta staten något att bevilja, men i hög grad befrämja trafikens förenkling och således minska transportkostnaden, är likväl ingen så stor vom den, att bolaget för en bibana får medsända sina godsvagnar på statens bana för att andvika omlastning, naturligtvis under konwoll att vagnarne äro ändamålsenligt konstrurade. Den ena gången vill man således hopblanda alltsammans, den andra åter ej ens tillåta en transportvagn, som är ett enskildt bolag tillhörig, att passera. Häraf ser man emellertid att kongl. komiten besitter en särdeles fyndighet att använda samma skäl för som emot, alltefter som det passar sig. Södra stambanan. Hvad först benämningen angår, är den allHdeles oriktig; då man kallar Stockholms-Göteborgsbanan den vestra, i stället för sydveTstra, borde man åtminstone kallat den ifrågavarande den östra, så mycket mer som den ir en fortsättning i precis samma riktning af dden östra banan. MEd anledning häraf måste den frågan uppstå: Hvar förvandlas öster till söder och tvärtom? sidan 49 står: Den äldre .utstakningen af linien från Skåne genom Småland hade endast till ändamål att söka den på en gång kortaste och af terrängförhållanden mest gynnade förbindelsen mellan skånska kusten och Jönköping. Vidare har komitn ganska riktigt ansett, att Jönköping är en så vigtig punkt, satt denna stad ovilkorligen bör sättas i förbindelse med stambanan. Då dessa yttranden sammanställassmed den sid. 14 uppställda grundsats oeh den ovedersägliga regeln för hvarje väganläggning emellan två gifna punkter, att den bör vara den kortaste och minst kostsamma, följer endast deraf, att linien utåt Lagadalen är den bästa. Vi återkomma sedan härtill. sidan 51 yttrar komiten: Att den ansett sig böra anställa undersökningar för utläggning af en linie från Finjasjön i nordostlig riktning, för att, så vidt möjligt är, genomskära midten af landet emellan båda hafven., Om man nu på komitåns utgifna karta tager några mått-å båda liniernas afstånd från östra och vestra kusten, utfaller resultatet som följer: lt r f s Lagalinien. — Nässjölinien.Från Göteryd till Laholms bugten och Elleholmsviken 3... 6 mil. — Från Elmbhult till UDkter:; ...sveveresridear rn —— 7!,, och 5 mil. Från Götaström till vestra H kusten ...ssssssss eenessn enn 12 mil. SNES Från Götaström till östra ä kuste0at..sci.nsnsens 14 mil. rr q Från Nässjö till vestra kusten 2ei:ssnsensievnivine — 16 mil. Från Nässjö till östra kusten rem sKll mil. Nog är det tet oförsigtigt att sjelf låta sålunda beslå sig. ö Vidare yttras, att folkmängden på tre mils afstånd å hvarje sida af linien upppgår till inalles. 142.000 personer för Lagalinien och för Nässjölinien till 169,000 personer; och ytterligare att den odlade jorden inom två mils afstånd uppgår till 45,000 tunnland för Lagalinien och till 67,000 tunnland för Nässjölinien. S För att kunna anställa en jemförelse emellan dessa båda förhållanden å de olika linierna, skulle båda afsett samma vidd, men detta har ej skett. Om man emellertid beräknar folknummern inom två mil, enligt den kartan bifogade tabellen, blir den för Lagalinien 97,580 och för Nässjölinien 120.244 personer; 45,000 tunnland, delade på 97.580 personer, gör på hvarje 0,46 tunnland, icke 0,7, s0m komiten sid. 52 uppgiver; och 67.000 tunnland på 120,244 personer 4 Nässjölinien gör 0,549, eller obetydligt öfver 1, tunnland på hvar person, i stället för 1 tunnland efter komitåns räkning. Skilnaden till fördel för Nässjölinien blir således icke 0,3, utan blott 0,08, eller 249, tunnland på person. å Tages nu i betraktande att Lagalinien till Tenhult blott är 17 mil 23,000 fot och Nässjölinien 18 mil minskas proportionen ytterligare, hvarigenom komitens försök att med afseende å ofvannämnde förhållande bevisa Nässjöliniens, d. v. s. sin linies företräde, alldeles förfaller, på samma gång det sidan 54 derpå grundade yttrande befinnes sakna sanna premisser. Vid. jemförelsen emellan de båda liniernas lutningsoch krökningsförhållanden, erkänner komiten sjelf att företrädet i alla afseenden tillkommer Lagalinien, Derom är såle les ins genting vidare att säga. Skilnaden emellan båda linierna utgör i längd 2 mil 17,900 fot, och i kostnad 3,126,136 rår till förmån för Lagaålinien. Vidare säges: Att undersökningarne för utstakningen af östra stambanan visat, att terrängen från sjön Sommens norra ända icke, under iakttagande af de för stambanorna bestämda lutningsoch krökningsförhållanden, medgifver att utan alltför stora kostnader framföra berörde bana i rakare sträckning mot Tenhult än förbi sjöarne Ralången, Anebysjön och Gäddavikssjön till Nässjö, såmt äfven andra förhållanden antyda, att linien emellan Nässjö och Tenhult måste utföras, äfven för den händelse att den södra stambanan skulle komma att anläggas genom Lagadalen, så följer häraf, att ofvannämnde linie emellan Nässjö och Tenhult bör undantagas från jemförelsen, och att således från den förut uppgifna längden på Nässjölivien bör afdragas 2 mil 4,900 fot, med en kostnad af 1,479,120 rdr, samt skilnaden emellan de båda alternativerna reduceras till 13,000 fot i längd och 1,647,019 rdr i kostnad. : Hela denna bevisning. grundar sig på det antagande, alt någon annan linie ifrån Tenhalt till Sömmen, än den öfver Nässjö, skulle vara omöjlig, utan alltför stora kostnader, Då emellertid en linie öfver Svartarp, Hafrida 9034 Linderås till Säthälla blott blefve omkring 4V, mil, under det den andra linien öfver Nässjö är 6, mil, således nära en tredjedel längre, och skilnaden uppgår till omkring 2 mil, synes det hafva varit komitens ovilkorliga