Aftonbladet – 23 januari 1860, sida 2

5gon med groparna öfver näsborrna om att gifva hans ansigte ett uttryck, som gjorde det djefvulskt vackert. Jan, upprepade markisen. En doktor med en dotter Ja. så begynner den nya filosofien! Du är trött... God nattb ; k Det skulle hafva lönat sig lika bra, att orska i något af stenansigtena utanpå slottet, som att forska i markisens ansigte. Darnay försökte det förgäfves. God natt! sade onkeln. Jag fägnar mig åt att få återse dig i morgon. Sof godt! Lys min herr nevö till hans ruml!... Öch bränn upp min herr nevö i bans säng, om du villl tillade han för sig sjel:, innan han åter ringde i den lilla klockan för att kalla betjenten till sin egen sängkam nare. Sedan betjenten kommit och gått, gick herr narkisen i sin vida nattrock af och an, för att makligen bereda sig till sömns denna lugna och qvalmiga natt. Der han nu gick med tysta, ohörbara steg, liknade han en civiligerad tiger — liknade en förtrollad markis af den der förhärdadt ogudaktiga sorten, mn hvilken sagan förtäljer, hvars periodiska örvandling till tiger just höll på attantingen inträda eller upphöra. : Han gick fram och åter i sin yppigt utstyrda sängkammare, under det han höll en flyktig mönstring med bilderna från dagens resa, hvilka såsom objudna gäster instälde sig i bans minne: den långsamma färden uppför backen vid solnedgången; färden utför, väderqvarnsfängelset på klippan, den lilla byen i dalen, bondfolket vid brunnen, och väglagaren med sin blåa mössa, pekande på kedjan unler vagnen. Denna brunn påminde om brunnen i Paris, det lilla döda barnet liggande på 3runssockeln, qvinnan som hukade sig ned ;fver det lilla liket, den långa mannen med armarna i vädret, som ropade död lb