Aftonbladet – 23 januari 1860, sida 2

Det hvilar en förbannelse öfver detta gods, och öfver hela detta land. Och du?, sade onkeln. Ursäkta min nyfikenhet; öfverensstämmer det med den nya filosofien att du nedlåter dig till att lefva af någonting ? Jag måste för att lefva göra detsamma, som flera af mina landsmän, till och med rätt hög-dliga personer, torde få göra en vacker dag — jag ämnar arbeta. I England, till exempel ? I England. Familjens anseende har intet att befara af mig här i landet. Familjnamnet kan icke af mig befläckas i ett arnat land; ty jag ämnar icke bära det der., Efter ringningen i klockan hade ljus blifvit inburet i den angränsande sängkammaren. Det lyste klart derifrån genom dörren. Markisen såg ditåt, och lyssnade, till dess han hörde att betjenten hade aflägsnat sig. England är mycket lockande för dig; också har du haft dina rätt angenäma äfventyr der, efter hvad jag försport, sade onkeln i det han helt lugnt såg på sin brorson. Jag har redan sagt, att jag för mitt angenäma äfventyr der tror mig stå i skuld hos min onkel. För öfrigt är det min fristad. De vilja låta påskina, de der skrytsamma briterna, att det är en fristad för många, Du känner en landsman, som funnit en fristad der. En doktor? Ja.n Med en dotter ? Ja Jan, sade markisen. Du är trött. Godnatt!, Då han böjde hufvudet på sitt allrafartigaste sätt, lurade en hemlighet i, hans leende ansigte, och han beledsagade dessa ord med en mysteriös uppsyn, som gjorde ett starkt intryck på hans brorso:. I detsamma förenade sig det der försmädliga draget öfver mun och