Aftonbladet – 21 januari 1860, sida 3

ER PRE ATDYR UPAPN fe: NN Ne. a ken endast bör vara detta sednare (nemligen ett silfvermagasin); så har det sina svårigheter att fatta hvarföre man i snart två sekler gifvit vår bank åtskilliga andra funktioner, som visst icke stå väl tillsammans med den blotta magasineringen. Härpå svaras, att man visserligen icke är okunnig om, att banken, under sin snart 2:ne seklers tillvaro, äfven egt :en afdelning, som kallats och kallas: låneHank, äfvensom, att en sådan bör finnas. Men man vet äfven, att banken, alltifrån sin första tid, bedrifit denna sin lånerörelse på ett oredligt sätt, och det ir just för att afbjelpa följderna af detta sätt, som man mu ifrar för vecelbankens konsoiderande, på det ulmänheten må: blifva försäkrad om att icke iframtiden ånyo drabbas af nya :realisationer, utan myntvärdet varda bibehållet orubbadt för all, framtid. Detta föranleder några ords yttrande om den högst märkligasskilnad; som egt och:eger rum mellan Sverges !ånebank och andra länders, helst det just är denna skilnad, .sonx medfört de,svåra verkningar på myntvärdet och eganderätten, af hvilka riket i århundraden lidit,:och som hindrat all kapitalbildning i landet. Den andra. afdelningen. af rikets ständers bank, som kallas: lånebankeny skiljer sig i vissa högst väsentliga omständigheter från andra lånebanker. På sätt lagstiftaren; såväl i nyssnämnde 8 4 af bankoordningen :den 17 Sept. 1668, som i fjerde punkten af riksdagsbeslutet: samma år sig uttryckt, borde allmänheten taga för gifvet, att dess i vexelbanken deponerade medel icke; skulle indragas i bankens lånerörelse.. Likväl berättigades lånebankskommissarien i den hemliga instruktion han af rikets ständers deputerade erhöll: att betjena sig af vexelbankens medel till ett nutriment åt lånebanken, dock decenti modos — — — skolandes han och hans kolleger noga examinera hvad ur vexelbanken mistas kan, och dess krafter och förmåga således imesurera, att den intet genom. för .mycket utlånande debiliteras och försvagas, efter som; hans: vältrefnad i förmågans konservation;består, och för riksens ständer så väl som: för deras fullmäktige, responsable vara Skola, om genom -deras förvållande vexelbanken någon prejudicierlig anstöt, det Gud förbjude, i så motto lida skulle, Å Palmstruch, förre egaren af banken, hvars privilegier af konungamakten öfverflyttades på-de 3 första riksstånden, hvilka sålunda: bildade det åya bankbolaget, hvari bondeståndet först vid 1800 års riksdag intogs— Palmstruch. var upprikt gare i detta fall. och fick .derföre svårt lida. Bland -fiskalsembetets klagopunkter mot honom inför: den hofrätt som dömde honom till döden (han fick sedan nåd, som kändt är), var .en ibland: de förnämsta att hän uti sin nya bankoordning uttryckligen mentionerat, att vexelbankens medel. skulle utlånas, der dock sådant borde rara ett secretum, efter andra bankers styl. Nya vankbolaget kunde ej som Palmstruch anklagas inför hofrätt och dömmas, ehuru det begick samma lagstridighet som ;han,. ty det skedde i hemlighet, således nder en . bedrägligare form. Från delta, emot klar lag stridande, i hemlighet utöfvade våld mot eganderätten här yta i främstacrummet, för att ej säga ensamt, alla de oredor i rikets myntväsende, som. sedermera egt rum och som ej kurna upphöra förr än åtgärder, medan tid är, för deras afhjelpånde vidtagas med beslutsamhet och i rättrådigt sinne. Förenämnde bankoordning af den 17 Sept. 1668 stadgar i 71-4: som före detta missbruk och oreda senom kreditsedlar förelupit (har afseende på Palmstruch), alltså skola inga sådana sedlar, som dertill kunna hafva liknelse, brukas, utan vara förbudne. Om detta stadgande sammanhålles med stadgandet 1 8 , som förbjuder tillgrepp af i vexelbanken depoaerade medel, så följer klart, att bankens låneröcelse; lagenligt, endast fick ske med reelt mynt, som banken sjelf egde, eller af andra upplånat. Men det nya mäktiga bolaget aktade lika litet 71 som den 8 Si bolagsreglorna. Det utfärdade kreditsedlar och begagnade, olofligen och fortfarande, de i vexelbanken insatta enskilda personers medel till fond för kreditsedlarnes inlösande. Under de första 70 åren afslutades lånebankens och vexelbankens böcker särskildt, och lånebanken stod i vexelbankens böcker debiterad för det nutriment, som den derifrån hemtat. :Men sedan sedlar till större mängd började utgifvas, fann man äfven denna återstod w åtminstone fermel redlighet besvärlig samt ändrade formen för bokslutet. Lånebankens skuld för upplånta medel och vexelbankens skuld, dels för penningar stående på depositionsräkning, dels för sedlar ställda på transporträkningen, utgjorde bankernas gemensamna debet; samt lånebankens fordringar och den redvara fonden deras gemensamma kredit. Hvad man iu hade att iakttaga var, att sdecenti modo, utgifva sedlar, så att vexlingsfunktionen mot metalliskt mynt cke måtte lida någon. prejudicierlig anstöt... Men ärom bekymrade man sig föga; man gick raskt på ned kreditsedelfabrikationen och utlåningen. Den kredit och det värde bankenssedlar egde böra wmfvudsakligen tillskrifvas den rättighet dem af sty-:ande, makten blef, tillagd, att anses och emottagas all kronans uppbörd och betalning såsom verkligt synt, från hvilken källa det oerbörda privilegium har sitt -upphof, som: regeringsformen i 72 slutligen utalar: att riket ständers (det. vill säga bankbolåget) lena rega rätt att .genom banken utgifva sedlat, som mynt i viket. må erkännas... Dessa sedlar skola rid råran, efter deras lydelse, af banken med silfver ov Ett privilegium, som veterligen ingen ansansbank inom den: civiliserade verlden eger, och som älägger,svenska bankens styrelse, att sämvetssrannt uppfylla den skyldighet ett sådant privilegium lem ålägger, att städse hålla sig beredd, att sina sedlar med silfyer vid anfordran inlösa; en sKyldighet som, tyvärr, ofta försummats, hyaraf egånderätten i landet. hårdt blifvit kränkt. Ifrån den tid ofvannämnda bokslutsförändring vidtogs, nemligen från. år 1744, har. silfverutvexlingen varit inställd, från 1745 till 1777 i 31 år, från 1810 till;1834 i 33 år, eller tillsammans 64 år af 139,såtedes under nära hälften af bela tidrymden. Genom: detta vexelbankens, af lånebhanken förorsakade bankruttstånd, hafva tvenne realisationer framkallats, nemligen:1776 ärs, då svenska folket förlorade, hälften af sin ,penningeförmögenhet, öch 1830 irs -realisation, då svenska folket förlorade ?, åf den hälft .somåterstod. 1776; således tillsammans ön förlust af 81), -procent:af.den penningeförmögenhet, som det lagligen egde före 1776 års realisation. Ett folk, som kan ttstå sådanaOpröfningar utan att sjunka i vanmakt, förtjenar sannerligen, att för framtiden allvarligen skyddas mot nya realisationer och möt 72 regeringsförmen. I det föregående här jag, för bättre minnes skull, begagnat benänmmingem bankbolag, för att: uttrycka rikets ständers egenskap i deras förhållande still banKöverket, hvilket torde påkalla en närmarb uttfedning. Att rikets ständer i fråga om banken icke äro att betrakta soi rikets lagstiftare i förening med -koådungamakten, utin som ett verkligt bolag, bevisas 1:o deraf, att endäst de 3 främsta stånden från början voro egare af banken, samt att deaf konungamakten erhöllo sina privilegier; 2:0o af det sätt, på hvilket bondeståndet vid 1800-års riksdag 1 bolaget vänn inträde; Framlidne presidenten Skogman säger bärom, i dess genom trycket utgifna: Anteckningar om tikets ständers bank, 1:a delen, sidan 106, följande: ä Under 1800 års riksdag öfvervann bondeståndet sin evilja för banken och tillkännagaf sin önskan att i dess förvaltning deltaga. De tre andra snden, som ursprungligen häde garanterat banken, togo denna önskanr;i. öfvervägande och funno, i anseende till härvid förekomna skäl Och omständigheter, godt bifalla, att bondeståndet må, ulan all slags afgift eller tillskott, inträda i förvaltningen af banken, under gemensam garanti och den uttryckliga förbindelse, att bondeståndet med all dess fasta egendom ansvarade för så stor summa, som hvartdera af de 3 andra