Aftonbladet – 20 januari 1860, sida 3

ch tillgångar medgåfve, omfatta: a) lämpligaste sträckningen mellan Katrine holm och den punkt vid Götha kanal i We stergötland, der jernvägen komme att skär kanalen; d) södra stambanans riktning dels från Fal köping förbi eller genom Jönköping och del: från Finjasjön genom Småland, samt lämpli gZaste punkten för dessa begge delars af södre stambanan anslutande till hvarandra; c) östra stamhanans riktning från Katrine holm öfver Norrköping och Linköping sam för ning med södra stambanan; d) norra stambanan från Stockholm åt Up sala och Sala, till någon lämplig punkt på Gefle-Dala-jernvägen; e) lämpligaste sättet för jernvägens dragande genom hutvudstaden; 7) nordvestra stambanans riktning från lämp flig punkt på vestra stambanan genom Kristi nehamn och Karlstad öfver Arvika till riks gränsen mot Norge; g) föreningsbana emellan Örebro och Asker. sund, och slutligen h) föreningsbana från trakten af Sala isyd:fvestlig riktning emellan norra och södra stambanorna. Dessutom borde komiten meddela yttrande rörande den utsträckning af stambanorna som vidare kunde komma i fråga, samt om de bibanor som kunde förtjena att med statsbidrag understödjas. Häraf synes att det ämne, som det ålåg komiten att fullständigt u reda, var så vidtomfattande, att det omöjligen kunde på den korta tiden af omkring 18 månader medhinnas, en tanke som redan uttalade sig i orden i den mån tid och tillgångar medgåfven. Med anledning häraf hade man föreställt sig att äfven komiten skulle insett detta, och icke företagit sig mer än hved den kunde hinna roggrann: och väl utföra, och som företrädesvis var af vigt att få utredt. Men som vi vidare skola finna, valde komiten att fästa sig mera vid qvantiteten än qvaliteten, och har derföre sökt fullgöra uppdraget i hela dess vidd, hvarigenom det blifvit sådant dei nu för ögonen befianes. fELetänkandet redogör vidare för den ordning och de grunder, hvarpå komitån baserat sina undersökningar. Deraf inhemtas att fyra undersökningschefer blifvit antagna, samt vidare att komiten låtit i flera riktningar afväga alternativ-linier, der lokalen varit af mera bruten beskaffenhet, men deremot icke snsett nödigt att låta verkställa planmätningar öfver linierna.! Såsom skäl derföre anföres, att erfarenheten vid redan byggda jernvägar visat, att terrängen vida bättre, säkrare och fortare examineras på marken än ur förut upprättad karta. Detta yttrande är minst sagt besynnerligt. Skulle komiten kunna vara okunnig derom, att kartor uppgöras för att se de olika liniernas läge till hvarandra, deras krökningar c., men icke för att efter kartan examinera terrängen. ,Erfarenheten vid redan byggda jernvägar bevisar alldeles ingenting för eller emot den saken, ty det är en sak att vtstaka en jernväg och en annan att bygga den. Man kan vara skicklig byggmistare, men dålig utstakare, och tvärtom. Huru desså undersöknin ar skett, är redan utredt i en uppsats, kallad ,Granskning aj allmäna erbeten, hvilken nyligen varit införd i Aftonbladet, och då den numera dessutom finnes särskilt tillgänglig i bokbandeln, är det öfverfl5digt att här upprepa något derom, så mycket mer som man cj förmått vederläcga det ringaste af hvad der blifvit konstateradt. Man kan blott tillägga, att milantalet, jemnfördt med dertill använd tid, visar att för södra och norra distrikterna högst tre dagar användts pr mil, hvaremot å vestra distriktet åtgått cirka 28 dagar pr mil, alla alternativer inberiknade. Det är emellertid öfverraskande att finna, det våra unga jernyägsingeniörer redan hafva uppnått så hög grad af skicklighet eller rät tare ssagdt inspiration, som fordras att på så kort tid rekognoscera, utstaka, afväga och uppmäta en mils jernväg; ty efter hvad flera personer förklarat, som med. dylika arbeter haft befattning; åtgår för vanliga ingeniörer ofta endast till rekognosering af en mil 4 å 8 dagar i bruten och skogig terräng. : Upphuggning af en simpel staklinie i skog medtager vanligen för en fjerdedels mil e dag, säledes fyra dagar för en mil, förutsat: att man träffat den Täva linien. Emellertic inträffar ofta, att dylika li-ier måste 1ppgås två å tre gånger innan den bästa möjliga kunnat erhållas. Att större stigningar icke få antagas än 1 till 100, leder ofta till orimligheter; men ko miten har i det yttersta, utan ringaste afseende på terrängen, vidhållit denna regel, som är en af de orsaker, hvarföre förslagerna blifva orimliga och de byggda jrrnvägarne hos oss kosta mer än de som nu byggas öfverallt i Amerika, Tyskland m. m., oaktadt arbetslönerna äro högre utrikes. Att balancelinien, så kallad derföre, att den bör fördela fyllningar och gräfningar lika. alldeles icke är utlagd med afseende på sin benämning, finner man på flera ställen, särdeles å östra banan. N Då det är ett faktum att jordborrningar i allmänhet icke skett, emedan inga verktyg dertillmedfördes eller ens anskaffades, lära de omförmälta prickade linierna, som skola utvisa djupet af kärr ooh mossar, vara så der temligen godtyckligt antagna, eller efter nedsatta störar utsatta. Den inunder med svart uppdragna sträckningen af linien är utan allt värde, helst den ej ens angifver afstånden till ställena på sidorna om linien. Komiten har ansett de tab. A. uppställda lutningsförhållanden m. m. vara tillfyllestgörande och motsvara de beskrifningar om terrängförhållanden, som åtföljde förra komitåns arbeten. Den topografiska och den tekniska beskrifningen hafva likväl med hvarandra så litet gemensamt. att ingendera kan ersätta der