Aftonbladet – 20 januari 1860, sida 3

ner. Då förmå de begge folken att stå emo len gemensamma fienden, som glädjer sig och jublar öfver deras split och tvister. Ledamot af bondeståndet. Också några erinringar med afseende på jernvägsmedlens anskaffande. Till Redaktionen af Aftonbladet. Att jernvägsarbetena skola fortsättas med lånta kapitaler har visserligen Kongl. Maj: och åtskilliga motionärer föreslagit; men dels har ännu icke något beslut af rikets ständer lerom blifvit fattadt, dels hafva andra motionärer, synnerligen inom bondeståndet, föreslagit, att man skulle söka bereda medel till dessa arbeten genom besparingar på andra håll. Det synes derföre högst eget, att man vill framdrifva ett beslut om upplåningen, innan man får utrönt, om verkligen det blir nödvändigt att anlita denna utväg. Det tyckes nästan som man så mycket fruktar en utredning af de förhållanden, som af många ondeståndets ledamöter blifvit påpekade, att man just för att förekomma en sådan, hvilken måhända kunde lända till inställande af en mängd onödiga utgifter, söker framställa lånebehofvet såsom en gifven och erkänd sak, På det sättet skulle man, sedan behofvet af medel till jernvägsbyggnaderna blifvit fyldt genom lån, lättare kunna förmå de sparsamma inom riksstånden att medgifva statsinkomsternas användande till lustläger, Stockholms befästande, den s. k. stora flottans lika ändamålslösa som obetydliga upphjelpande, löneförhöjningar, teateranslag och Gud må veta hvad allt, som leker i derag håg, hvilka gerna vilja hålla hus, om icke precis hushålla, istatens skattkammare. Huru otillbörligt ett sådant sätt att gå tillväga är och måste visa sig för landets skattdragande invånare, kan icke undfalla någon, och det förefaller besynnerligt, att man icke inom representationen deremot försport några allvarligare protester. För ett vanligt förstånd synes det som hade man, sedan statens alldeleg oundgängliga utgifter blifvit beräknade och fastställda samt nödiga medel af de beräknade inkomsterna anvisade, bort tillse i hvad mån dessa inkomster kunde öfverskjuta de oundgängliga utgifterna. En sådan beräkning kan likväl icke med säkerhet uppgöras förr än bevillningarne blifvit bestämda, och dessförinnan lärer det således icke heller :vara möjligt att afgöra huruvida lån behöfva upptagas till större eller mindre belopp, liksom det synes vara att sträcka sin omtänksamhet om medels anskaffande nog långt att vilja upplåna sådana innan man vet till hura vidsträckta arbeten dessa medel skola användas. Innan statsutskottet utrönt, pröfvat och föreslagit statsbehofvens omfång, och dess utlåtande härom blifvit af ständerna godkändt, borde det väl icke ifrågakomma att föreslå extra utvägar till deras fyllande, och 30 SR. O. föreskrifver äfven uttryckligen, att nödiga indragningar och besparingar skola iakttagas innan statsoch riksgäldsverkens behof utrönas, pröfvas och föreslås. . Hura har man nu gått tillväga? Man har icke ens genomgått de ordinarie utgiftsposterna på riksstatens hufvudtitlar; icke pröfvat, om. såsom flera motionärer föreslagit, indragningar och besparingar kunna göras på en mängd extra ordinarie anslag, och mycket mindre bar man fått ständernas godkännande af de utgiftsposter, som man kan vara sinnad föreslå till godkännande. Likväl har man redan företagit sig att diskutera frågan om låns upptagande på förhand, och man har till och med gått så långt, att man velat förelägga bankoutskottet, att i strid med den för detsamma gällande instruktion utlåta sig om och i hvad mån bankovinsten kan vara tillgänglig för det åsyftade statslånet,.och detta oaktadt talrika motioner blifvit väckta, att bankovinsten måtte förblifva oförryckt till bankens förfogande, motioner, som man synes med förnäm ringaktning anse icke förtjena ringaste afseende, alldeles såsom de motioner, hvilka angå indragning af anslaget till Stockholms befästande, till kongl. teatern, andra årets beväringsexercis m, fl. dylika. Huru det under sådana förhållanden skal å med folkets förboppningar, att ändtligen en riksdag skulle blifva sparsam med folkets medel, kan man lätt förutse. De skola röna samma öde som alla likartade förhoppningar, hvilka man förut fästat vid den fyrdelta representationen. : Emellertid torde det icke vara olämpligt att erinra om de åsigter, som uttalades i bon. deståndet vid rewitteringen af den kongl. propositionen om . medels anskaffande till jernvägsbyggnaderna. Nils Olsson utvecklade då den åsigten, att bränvinsbevillningen, så väl tillverknings-, som försäljningsoch utskänkningsskatten — skulle användas till Jernvägsbyggnaderna, och för åsigten, att denna be. villning skulle blifva tillräcklig, åberopade han finansministerns egen beräkning af densamma. I Nils Olssons mening instämde en stor del af ståndet. En annan ledamot af bondeståndet, Johannes Andersson från Skaraborgs län, delade visserligen icke förhoppningarne att Nils Olssons förslag skulle vinna medståndens bifall; men framställde i stället stt annat modifieradt iörslag, för hvilket, med förbigående af motiveringen, utrymme icke torde förvägras i Aftonbladet, då förslaget, om än icke till alla sina detaljer, dock i det bufvudsakliga, torde förtjena behjertande, Johannes Andersson föreslog nemligen: 1:o. Att de ,:delar utaf afgifterna för minuthandel med och utskänkning af bränvin, som enligt 4 Si nyssnämnde kongl. förordning böra i stad illfalla staden och på landet aflemnas i landtränteriet.-för att Stdermera nå onntrnarna fördelag måttn