Aftonbladet – 20 januari 1860, sida 3

Allehanda påstår, bondeståndet kommit at ehandla saken efter alla de öfriga stånden, an den, som skrifver detta, bestämdt föräkra, hvilar på ett fullkomligt misstagaf Allehanda. Bondeståndets åtgärd skilde sig gentligen endast deruti från de öfriga stån:!ens, att det förstnämnda icke remitterade notionen, hvilket orsakades af den inom v;ondeståndet antagna sed, att motion, som lifvit väckt inom annat stånd och derefter Igifvits de öfriga, icke från bondeståndet emitteras till utskott, såvida den icke ai ågon ståndets ledamot såsom dess egen moon upptages — och i förevarande fall var ngen i bondeståndet dertill benägen. Föreställer sig verkligen Allehanda, att boneståndet, emedan det högvördiga ståndet, vars rike icke är af denna verlden,, så :appert trumfade på norrmännen, skulle gjort sammaledes, för det goda exemplets skull, så bevisar äfven det, att Allehanda alls icke znner till opinionen inom bondeståndet. Vid riksdagen är presteståndet ingalunda den tjerna, som lyser och vägleder bondeståndet. Slutligen tilltror sig insändaren försäkra, tt bondeståndet alls icke hyser någon ovilja not bröderna på andra sidan Kölen, hvilka irna sin frihet och strängt hålla på sin förräffliga grundlag. Må vara att de stundom gå för långt; men det. hör ju ungdomen till, ch det lägger sig nog med åren, ty med lem kommer ju mera förstånd. Att på en å fullvuxen ungdom, som norrmännen, vilja nvända färlan, föres den än af deras högvördigheter, alternerande med Nya Dagligt Allehanda, skulle väcka endast ökad ovilja, och det är just den som hvarje svensk bör undanrödja; ty stor vigt ligger derpå att svenskarne och norrmännen städse äro tillgifna vänner. Då förmå de begge folken att stå emot len gemensamma fienden, som glädjer sig och jublar öfver deras split och tvister. Ledamot af bondeståndet.