Aftonbladet – 19 januari 1860, sida 2

mr ——v—?——— -——— — försigtigtvis alltid Jerry till sin ledsagare hem, ehuru hemfärden vanligen skedde ett par timmar tidigare än i dag. Hvilket herrans väder vi haft, Jerry, sade Lorry; sett väder. som riktigt skulle kunna uppväcka de döda ur grafvenn. Jag har aldrig sett, inte heller tänker jag någonsin få se ett väder, som skulle förmå göra det, svarade Jerry. God natt, hr Carton, sade affärskarlen. God natt hr Darnay. Skola vi någonsin mer i vår lefnad få skåda en sådan natt? Måhända. Måhända få skåda den stora folkhopen med larm och tjut framstorma öfven mot dem. SJUNDE KAPITLET. Monsiour lo Marquis I staden. Monseigneur, en af de stormäktige magnaterna vid hofvet, hade sin hvar-fjortonde dags mottagning i sitt stora hotell i Paris. Monseigneur befann sig i sitt innersta kabinett, den allraheligaste helgedomen för den skara af tillbedjare, som trängdes i depräktiga förmaken derutanför. Monseigneur höll på med att intaga sitt chocolat. Monseigneur kunde svälja en ganska stor mängd saker och ting. och det fanns några få surmulna själar som trodde, att han höll på med att ganska ledigt svälja hela Frankrike; men hans morgon: chocolat kunde icke så mycket som komma ned i monseigneurs strupe utan fyra starka karlars tillbjelp, kockens oberäknad. Ja, det erfordrades fyra man, alla fyra guldsmidde från topp till tå, och den förnämste af dem alldeles ur stånd att berga sig med mindre än två guldur i fickan, enligt det af hans herre och husbonde införda, nobla och smakfulla modet — för att lyckligen bringa chocolatet till monseigneurs läp