Aftonbladet – 19 januari 1860, sida 2

mycket än hans nya slägtförbindelse kunnat bidraga att humanisera honom — åtminstone den verkligaste verklighet, som fanns i det sällskap, som den dagen uppvaktade i Monseigneurs hotell. Ty i dessa gemak, ehuru ståtliga att betrakta, utstyrda som de voro med alla de prydnader, som tidens smak och konstfärdighet kunde åstadkomma, rådde dock en sjuklig overklighet. Betraktade med en siloblick på hampspökena i paltor och nattmössor på ett annat håll (och just icke så långt derifrån beller, ty Nötre Dames spejaretorn, belägna på lika afstånd från båda ytterligheterna, kunde se dem båda två), så kunde de väl gifva anledning till mycket allvarsamma tankar, derest allvarsamma tankar någonsin kunnat dväljas i Monseigneurs gemak. Öfverstar, som icke förstodo att föra ett kompani; fregattkaptener, som icke visste huru ett skepp såg ut; domare, som hvarken hade läst lagboken eller någon annan bok; prelater, med djuriskt vällustiga ögon, lättfärdiga tungor, och ännu lättfärdigare seder — alla fullkomligt odugliga för de kall, som de lögnaktigt föregåfvo sig sköta, men alla på närmare eller fjermare håll tillhörande Monseigneurs stånd, och derföre framhafde till alla de beställningar, af hvilka någonting var att skörda — sådant slags folk kunde man räkna tjogtals i dessa gemak. Personer, som icke omedelbarligen hade någonting att skaffa med något slags verklighet, som aldrig vetat hvad det vill säga, att på den raka vägen till ett ärligt mål tillbringa ett arbetsamt lif, funnos här dessutom i stor mängd i dessa gemak. Läkare, som samlade stora rikedomar på välsmakande läkemedel för inbillade krämpor, som aldrig funnits till, logo mot sina förnäma patienter i dessa gemak. Projektmakare, som hade uppfunnit en oändlig mängd botmedel för statens småkräm