Aftonbladet – 18 januari 1860, sida 2

Lucie, aldrig hågon hänsyftniug på den tiden då han satt och gjorde skor?s Aldrig. Och har ändå qvar hos sig den der bänken och verktygen ? Ja, sade miss Pross och runkade på hufvudet. Men jag är inte så säker på om han inte gör bänsyftningar derpå i sina tankar. Tror ni, att han tänker mycket på den tiden ? Ja väl gör jag dets, sade miss Pros. Imaginerar ni er...n Miss Pross afbröt tvärt: Imaginerar mig aldrig nånting; har ingen imagination. Ett olämpligt ord, ni har rätt. Förmodar ni — går ni så långt, att ni förmodar, ibland ? Då och då, sade miss Pross. ;Förmodar ni,, fortfor Lorry med ett litet spår af skälma tighet i sitt klara öga, då ban mycket vänligt såg på henne, att doktor Manette har någon egen tro för sig sjelf, och som han under hela tiden bibebållit, beträffande orsaken hvarföre han blifvit så misshandlad, samt äfven, tilläfventyrs, beträffande personer, som förföljt honom ? Jag förmodar ingenting, utom hvad lilla fågeln sagt mig. Och hon har sagt —? Att hon tror att han så haro BH inte ond på mig, för det jag är så här frågvis; jag är, ser ni, bara en enfaldig afärskarl, och ni är en riktig affärsqvinna. ,Herrn enfaldig? frågade miss Pross med blid uppsyn. Nästan önskande, att ban icke hade begagnat detta adjektiv, svarade Lorry: Nej, nej; icke just det. Men för att återkomma till afförer: Är det icke märkvärdigt att doktor Manette, som obestridligen, och efter hvad vi med full visshet veta, är fullkomligt oskyldig och aldrig begått något brott, aldrig vidrör