Aftonbladet – 16 januari 1860, sida 3

RIKSDAGEN. UTSKOTTSBETÄNKANDEN. Af ekonomintskottet: N:o 17. Afgifver wlåtande i anledning af hr G. Lal erstedts i borgareståndet väckta samt af hr G. 1 Stjernsvärd hos ridderskapet och adeln såsom egen upptagna motion äfvensom med anledning af Josej Uscar Almqvists från Norrbottens och Per Persson: från Wermlands Jän i bondeståndet väckta motioner, Ingående föreskrifter för Sverges ombud vid en för ordnande af mellersta Italiens angelägenheter beramad kongress, dervid utskottet gillar motionärerna: tsigter om den talan Sverges orabud hade att på XOngressen föra. Men då konungens upphöjda och trisinnade tänkesätt äro kända och åt honom forvärfvat folkets odelade förtroende, samt derjemte förekommit, att herr statsministern för utrikes ärendena under öfverläggningarne hos ridderskapet och adeln tillkännagifvit, att ombud för kongressen redan blifvit af EK. M:t förordnade och instruktioner för dem utfärdade; och af hans excellens herr statsmiNisterns tillika gjorda förklaring, att dessa instruktioMEr voro enliga med K: M:ts och hans rikens värdighet samt rikenas sanna konstitutionella intressen, terde få antagas följa att nämnde instruktioner öfverensstämma med den ofvan uttryckta mening, så Anser utskottet att vid anförda förhållanden uågor rikets ständers åtgärd i anledning af motionerna cj vidare erfordrasa. i RER ror Borgareståndet. Öfverläggning om . Er Dalmans motion i ståthållare-frågan, Då denna från ridderskapet och adeln komMunicerade motion ändtligen i lördags föreom till behandling i borgareståndet, uppstod derom följande öfverläggning. Hr Blanohe. För att utreda, huruvida Sverges rätt Sån anses för nära trädd genom norska Storthingets beslut om ståthållareembetets afskaffande, har man Ju inga andra statshandlingar att tillgå än norska grundlagen och riksakten. Grundloven, som väl icke kan anses för annat än sjelfva konkraktet mellan Orge och dess konung, medgifver, såsom vi veta, uti Sin 14 konungen rättighet ait till ståthällare i Norge utnämna antingen en norrman eller en svensk. len uti riksakten, som är sjelfva traktaten mellan de svenska och norska folken, såsom varände uppBJord och antagen af svenska ständerna och norska Störthinget, finnes berörde embete icke ens i aflägs naste mån antydt. Redan deraf bör man kunna sluta till att den i Grundloven unionskonungen medgifna rätten endast är honom medgifven i hans egenskap af norsk konung, men icke af svensk, ty om ermed äfven varit afsedt att lemna Sverge något slags öfverhöghet öfver Norge, så hade väl sådant 9vilkorligen : bördt i riksakten :inflyta, hvilket, Som nämdt är, icke skett. Äfven den omständigheten, att ståthållareembetet i Norge upphörer, när Onungen vistas der, visar att det endast är konungens person det represenrerar, hvartill kommer att ståthållaren, han må nu vara norrman . eller svensk, icke är bunden af någon insiruktion från svenska sidan, icke böjer sig under svensk ansvarighetslag, icke uppbär lön ur svenska statskassan och icke heller utnämnes i svenskt statsråd. Huru kan man då Påstå att Sverges rätt förnärmas genom afskaffandet af detta embete, eller bestrida Norges fulla rätt till ett sådant beslut! — Sjelfva justitiestatsministern örklarar ju i sitt anförande på riddarhuset, att manPbör vara försigtare i sina beskyllningar emat Norge, at det genom det nu fattade beslutet fö at Svergen, Samt att pStorihingel i ada händelser i sir goda rätl ctt för sin del fatta beslut uti ifråger arende ämnen. — nVisserligen hade dem, fortfor vidare justitiestatsministern, varit mera grannlaga om Storihinget Sjelfmant förutsatt frågans beroende af Sverge, men att så icke skett är ursäktligt, då man. besinnar au jvågan verkligen kan ses från vå sidor och man vid sådant förhållande icke må förlänka norrmännen att se henne från norska sidan., — Således ändå tå sidor! Men