Aftonbladet – 16 januari 1860, sida 2

kristligare och bättre patrioter. Genmäle från Norge på justitiestatsmisterns yttrande iståthällareskapsfrågan. Vi nämnde sistlidne torsdag att ett nytt flygblad hade kommit oss tillhanda från Norge, innehållande genmäle å h: ex. justitiestatsministerns bekanta yttrande på riddarhuset... Då detta flygbläd om ståthållareposten;, liksom ett föregående, sannolikt är författadt af en bland Norges. mest. framstående rättslärde, Höiesteretsadvokaten Dunker, och då det innehåller vigtiga bidrag. till tvistefrågans utredning, ha vi ansett oss icke böra underlåta att meddela våra läsare innehållet, ehuru åtskilliga svenska representanters yttranden på. riksdagen göra det mindre nödigt att för öfrigt vidlyftigare anföra hvad eljest från Norge anföres rörande denna sak. Flygbladet n:o-2 lyder så: Vi hafva i föregående nummer gjort reda för afsigten med och betydelsen af det fattade storthingsbeslutet. Vi vilja nu också närmare undersöka frågan om den norska styrelsens statsrättsliga befogenhet att förändra -den norska Grundlovens bestämmelse i dess 14:de S om ståthållaren, utan att Sverge derom åtspörjdes eller dess samtycke inhemtas. Den emellan Sverges rikes ständer och Norges Storthing ingångna och af konungen den 6 Augusti 1813 antagna och stadfästa riksakt innehåller, både till följd af sitt syftemål och enligt sin egen uttryckliga utsago, vilkoren (hvilket efter lögikens allmänna lagar icke kan betyda annat än: samtliga vilkor) för den mellan Norge och Sverge träffade förening under en gemensam konung, men med särskilda regeringslagar, och hvilkor vilkor begge nationalförsamlingarne förklarat sigZense om att i en särskild riksakt innefatta och införa alldeles så som de ord för ord här nedanför följa. I riksaktens speciella bestämmelser är derefter intaget af Norges Grundlov allt hvad i denna befanns af den beskaffenhet, att det antingen från Sverges eller Norges sida kunde önskas upptaget i riksakten, för att antingen garanteras från Sverges sida eller undantagas från ensidig förändring från Norges. Riksaktens 1 är såeldes ett ordagrant upprepande af Norges Grundlovs 8 1, riksaktens 2-af Norges Grundlovs 6, riksaktens S 3 är dels upprepande af, dels närmare tillägg till Norges Grundlovs S5 7, 43,47 och 48, riksaktens 4 är ordagrannt upprepande af Norges Grundlovs 26, riksaktens 3.5 är dels upprepande af, dels närmare tillägg till Norges Grundlovs 38, riksaktens s 6 är ett ordagrannt upprepande af Norges Grundlovs S 39, riksaktens 7 är dels upprepande af, dels närmare tillägg till Norges Grundlovs SS 40, 41 och 42. riksaktens 8 är ett ordagrant upprepande af Norges Grundlovs 43, riksaktens 9 af Norges Grundlovs s 44, riksaktens 8 10 af Norges Grundlovs s 47 och riksaktens 8 11 af Norges Grundlovs S 48. Slutligen innehåller riksaktens sista S, eller 12, att, då riksaktens bestämmelser dels äro upprepande af, dels tillägg till: Norges Grundlov, . de icke skulle från Norges sida kunna förändras utan på det i Norges Grundlovs 112 föreskrifna sätt. Tydligare och bestämdare, än det på detta sätt i riksakten har skett, lät det sig icke uttrycka, att Norges. Grundlovs öfriga i riksakten icke intagna bestämmelser, och bland dessa föreskriften i den norska Grundlovens 12:te och 14:de 5 om ståthållaren, icke utgjorde-något-af-de vilkor, på hvilka rikenas förening blifvit bygd, men;fortforo att vara den norska nationens och Norges konungs myndighet underkastade, och att till förändring af nämnde delar af Norges Grundlov lika litet behöfves Sverges samtycke, som Norges samtycke behöfves. till förindring af de svenska grundlagarne, såvida icke riksakten tillika derigenomtörändras;, Det är. omöjligt att den svenska regeringen och Sverges ständer, från hvilka förslaget till riksakten har utgått, skulle af okunnighet eller ouppmärksamhethafva vid införlifvandet af Norges Grundlovs bestämmelser i riksakten utelemnat delar af depna Grundlov, som verkligen voro bland föreningens vilkor, så mycket mera som riksakten synes vara punkt för punkt utskrifven efter Norges Grundlov ; således synes utlemnandet af det, som icke är intaget, vara en lika så noga öfvervägd handling som införlifvandet i riksakten af de delar, som deri blefvo upptagna, och det är derjemte klart, att till och med om det förut ifrån Sverges sida varit antaget, tt bestämmelserna om ståthållaren i Norges Grundlovs 12 ock 14 85 skulle vara bland föreningsvilkoren, så kunde icke mera en sådan ensidig tanke få inflytande på: det:statsrättsliga förhållandet mellan rikena, sedan den icke hade blifvit gjord gällande vid riksaktens afslutande. Det har emellertid på den svenska riksdagen blifvit yttradt af h. exe. justitiestatsministern, att i Norges Grundlov finnas åtskilliga verkliga unionsbestämmelser, som icke blifvit I upptagna i riksakten, hvaraf h. exe. drager den slutföljd, att den omständighet, att Grundlovens bestämmelse, om ståthållaren i8 14 icke är upptagen i riksakten; icke afgör frågan. Här är alltså efter svensk uppfattning brännpunkten för diskussionen om denna angelägenhet. Kan riksakten bevisas hafva utelemnat bestämmelser i den norska Grundloven, som erkännas vära verkliga vilkor för föreningen, så är det en möjlighet att Grundlovens 14, ehuru den icke är upptagen i riksakten, Kikväl kan vara bland föreningsvilkoren; men är Grundlovens 14 den enda bestämmelse, till hvilken påståendet om riksaktens ofullständighet i detta afseende sträcker a pe